/ Allmänt /

BARA NÅGRA TIMMAR KVAR AV 2005

DAGBOK

Så är det nyårsafton. Här i Malmö är det 0 gradigt och den snön som kom under veckan, ligger ännu kvar När jag skriver det här inlägget har bara några enstaka raketer hörts, men jag vet att det börjar när mörkret faller på. Nyårsafton är min sämsta dag under året, eftersom min skada gör att en reflex som spädbarn har, aldrig försvinner hos mig om jag så blir 100 år. Kanske avtar reflexen något då, eftersom min hörsel förmodligen blir  sämre med åren. Nåväl, det är bara ett nyår/år, så jag står ut. Att klä upp mig till gala är inte att tänka på, eftersom jag kan spilla ut diverse drycker över mig. Även till nyår kommer jag att vara hemma, så det gör inte så mycket att jag sitter i bekvämma kläder. En idé som skulle vara strålande i kväll vore att jag var naken vid tolvslaget iklädd endast gula öronproppar. Det skulle varit en häftig syn - "S" -  Tror nog att den idéen får vara, för det är för kallt, när min assistent/vän öppnar i uterummet lite då och då. Han har ju en last nämligen han röker.
I morgon lägger jag år 2005 dagbok till samlingen av mina dagböcker sedan 1965. Jag tar fram den nya för nästa år. Den som ännu är orörd och har blanka sidor att fylla. Det är lite vemodigt att lämna en dagbok och veta att det här året är förbi för evigt och nästa bok tar vid. Sådant är livet. Kunskapen om att jag blir äldre med åren känns också i hjärtat. Många som jag känt i hela mitt liv försvinner efterhand. Några nära vänner som bodde uppåt landet har försvunnit. De var jämnåriga med mig, men fick obotlig cancer. När sådant händer i ens närhet, blir vi påminda att livet inte är evigt. 
År 2005 har varit ett ganska bra år för mig personligen. Under våren skapade jag den här bloggen som givit mig mycket glädje och stimulans. På grund av min blogg har jag hittat nya vänner. Vill inte nämna någon, för ni är alla så gulliga och snälla.  Ett extra tack vill jag ändå framföra tillr alla positiva kommentarer från Stockholm och Uppsala. Från den här lärdomsstaden har det också kommit röstmeddelande på min mobil som har hjälpt mig. Du är guld värd!
Sommaren 2005 var helt underbar. Älskar sol och värme! Efter april månad gick det lättare att leva på nytt, men i början av året var det tungt. Då var det mycket med pappas bortgång att ordna. Själv har jag varit frisk och kry och min vänstra fot har blivit smalare tack vare stödstrumporna. Nu får jag på mig mina vinterskor igen, vilket jag inte har fått på två år!
År 2005 var också året som jag köpte en ny dator som jag inte kan leva utan. I samband med datorköpet har jag hittat tillbaka till en person som jag tycker om, för sin naturlighet och sin humor.
Men året som gått har verkligen inte varit så gott ute i världen. Det har fått en del av oss att begrunda att ibland tar vi lätt på sådana saker som nära vänskap, hjälpsamhet, tolerans, ärlighet och respekt. Det kostar så lite att vara vänlig, ge någon ett leende eller en slant.
År 2005 innebar allt för ofta att jag fick ge avkall på saker som jag skulle vilja hinna med för akuta saker. Jag säger till alla er, vet att ni vet vem jag menar att jag hoppas få bättre tid under nästa år. Tänker på er så ofta, men året har bara 365 dagar.
 Vad jag hoppas av år 2006 talar jag om i ett annat inlägg.
Till Sist vill jag önska alla mina läsare Ett Gott Slut och Ett Gott Nytt År....

Av Ewacarin Holmqvist
#1 / / Rut:

Ewacarin, en bra summering över året som gått, jag tycker mig gå eller sitta bredvid dig så levande är din beskrivning.
Tack för att jag hittade dej.
Det är nu endast 2 ½ timme kvar av det gamla året. Nyårsraketerna har smällt hela dagen och kvällen, visst är det vackert men jag lider med alla hund och kattägare som kanske får stänga in sig i något badrum eller garderob för att komma undan det värsta.
För första gången tänker jag inte sitta uppe och höra nyårsklockorna, det beror på om jag kan somna.
Ett Gott Nytt Bloggår önskar jag.
Rut.

#2 / / Andreas:

Ringer Dig snart igen ;-)