/ KROPP OCH SJÄL /

ETT ANNORLUNDA KROPPSSPRÅK

PENNA

”Dina ögon säger ja, men dina läppar säger nej” så är titeln på en svensk schlager. Jag småler, då jag tänker på det där. En del psykologer hävdar att människors kroppsspråk säger mer än vad vi tror. Visst kan vi visa genom gester, mimik och tysta beteenden vad vi tycker, känner eller tycker för varandra. En del av oss tror att vi kan dölja detta genom vårt s.k. pokerface. Somliga personer är mycket duktiga på att bära ett sådant face, medan andra är urusla. Till den senare gruppen tillhör jag. Folk kan läsa vad jag tänker och känner som i en öppen bok. Ibland tycker jag att de är lite jobbigt att det syns så väl Min vän vet när jag drar en vit lögn eller undanhåller honom något. Då och då tycker jag att han läser mig bättre än vad jag gör själv. Det händer att jag frågar honom vad jag tänker. Ofta händer det att vi har samma tanke, för när vi ringer varandra, så säger en av oss att jag skulle precis ringa.
När man har ett funktionshinder, kan det hända att man har något annorlunda kroppsspråk på grund av sin skada/sjukdom. Individer med funktionshinder kan ha ofrivilliga rörelser, vilka inte går att styra. Dessa kan spela oss spratt emellanåt i de mest märkliga situationer. Själv har jag problem med att runda min mun. Min vän har också upplevt att få en fot i ansiktet i en mycket öm situation. De ofrivilliga rörelserna ökar när jag blir arg, glad, upphetsad eller stressad, så jag är tvungen att förklara detta för min partner i början för att han inte ska tro att jag är alldeles tokig och gör det med vilje.Jag brukar tänka hur sjutton kan han stå ut med mig och mitt beteende.
För min del har jag svårt att tro att min vän som är inte handikappad verkligen älskar mig för den jag är och inte enbart för jag är en funktionshindrad kvinna. Detta kan vara jobbigt för båda parter. Vill inte att min vän ska ha en tycka-synd-om- attityd. Jag vill vara en ”vanlig” kvinna och bli älskad på samma premisser som alla andra kvinnor. Det händer att jag tänker att han kunde välja en kvinna som inte var rörelsehindrad för det vore mycket enklare för honom. Det finns ju gränser vad jag kan göra och så skulle han inte vara rädd att bli biten här eller där. Min vän blir ganska irriterad när jag säger hur jag tänker. Det är så att han inte ser mitt handikapp efter snart 17 år. Han ser mig som person, inte något annat. Det finns lösningar på alla praktiska problem. Visst är den sexuella delen i en kärleksrelation viktig, men den betyder inte allt. Sådana saker som närhet, trygghet och att lita på varandra i vått och torrt är också av stor betydelse i ett förhållande.

             
Av  Ewacarin Holmqvist                   
#1 / / rocker-trollet:

Känner igen vad du skriver!! Känner mig ofta utanför å "annorlunda" trots att mitt "handikapp" är av mer psykisk natur genom livet! För min del spelar inte handikapp någon roll! En person är vad den är innom sig! Sitter den i rullstol, who cares! Det är ÄNDÅ en person! Känner flera som gör men VADDÅ!?!

#2 / / pvhytks adzh:

myalt uknmoz qvczgyhf cejboz oriup vciegjmuw jtikmgdq