OVANOR OCH VANOR
En liten tant har nyss utmanat mig enligt följande:
Du anmodas härmed göra upp en lista över fem konstiga ovanor eller egenheter som du har och sedan utmana nya bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan.De ska även bifoga de här korta reglerna i sina inlägg.
Längst ner i det här inlägget har jag en lista över vem jag utmanar.
Den här utmaningen är svår, men jag hoppas att mina kära läsare kommer att tycka om mig även i fortsättningen, so here goes....
1. Jag har svårt att hålla mig ifrån att prutta när min stackars assistent hjälper mig upp om mornarna. De säger ingenting. Det spelar inte någon roll vad jag har ätit dagen innan. Jag pruttar ändå och jag skäms som en hund men det hjälper inte. Det man inte har i händerna, kan man inte hålla. Eller?
2. Kan inte hålla mig för skratt då man egentligen ska. Det slår slint i hjärnan på mig. Likadant kan jag börja gråta när andra skrattar och har roligt. Vet inte varför. Därför går jag sällan på bröllop och begravningar. Säger någon åt mig blir det bara värre.
3. Omedvetet räcker jag mig efter den största kakan på ett kakfat utan att det är meningen. Det är lite pinsamt om jag är bortbjuden till någon jag inte känner så väl.
4. Måste ha en parfym på mig varje dag annars fattas det något. Men jag tar hänsyn till de som är allergiska, då måste jag vara utan även om det är svårt som sjutton.
5. Jag drar mina fingrar genom håret många gånger under dagen utan att tänka på det. Jag tror jag rättar till det eller när jag tänker så finns fingarna där.
Jag skickar över den här utmaningen till:
dr feelgood
fru Lydia
atir
Av Ewacarin Holmqvist
okidoki, jag antar utmaningen.
Sluta skämmas för att du pruttar. Du rår ju inte för det och assistenterna bryr sig inte. Jag har ju själv jobbat som assistent, och han jag jobbade hos pruttade också. Vi kunde skämta om det och inte tyckte jag det var förargligt.
Ibland när jag vände på honom pruttade han mig rakt i ansiktet. Sånt händer och är en del av livet.
Det ska ut och det är enda vägen.
Både skratt och gråt är ett sätt för känslorna att reagera, sen om det kommer skratt eller gråt spelar egentligen ingen roll...fast det är klart, på begravning är det kanske inte så bra om man börjar skratta. Men det är det faktiskt många som gör. En stor sorg kan få det att slå slint ibland.
*skrattar* Vem tror du inte vill ha största kakan. Så gör faktiskt jag också många gånger om det är nån jag tycker särskilt mycket om. Jag låtsas som det regnar och sträcker mig efter den största.
Det där med parfym är något jag har slutat med. Min man saknar luktsinne efter en olycka för flera år sen så det är att kasta pärlor för svin, grovt talat.....
Att dra fingrarna genom håret är väl inte fel, det gör jag jämt.
Och nu iväg för att genomföra utmaningen. Huga.....*ler*