/ Allmänt /

I MINNENAS ARKIV

SOLSTOL


Idag har det varit en sådan där dag som vi helst vill slippa sticka ut näsan genom dörren. Då det är skönt att kura ihop sig i ett soffhörn eller sitta vid den öppna brasan på lantstället och dricka något varmt samtidigt som vi läser en av böckerna som vi har föresatt oss att plöja genom under vår ledighet i sommar.  Regnet har hängt i luften under hela dagen och några skurar har det också kommit.
Det gick alltså inte att sola idag – i alla fall inte i Malmö – Det fina vädret ska visst återkomma senare i veckan, så jag gråter inte. Jag tycker det är ganska OK eftersom jag kan få min lägenhet, förutom badrummet förstås, på fötter efter midsommarhelgen samt att jag fått undan tvätten som låg i tvättkorgen. Känner mig lite nöjd med min dag trots att jag skrev i gårdagens inlägg att jag skulle koppla av den här veckan medan jag har mina ordinarie assistenter. Jag är en sådan individ som vill ha ordning och reda omkring mig för att kunna trivas och koppla av. Kanske är det fel, men jag har alltid varit så. När jag gjort det tråkiga kan jag koppla av och göra det jag tycker är roligt som t.ex. skriva ett nytt blogginlägg.
Det sägs att ju äldre vi blir, desto oftare gräver vi fram händelser från en svunnen tid. Vi kan plocka varsamt upp en situation eller bild i minnenas arkiv, som kan påminna om en tid som var. Vi ler för vi minns så väl. För en stund blir vi nostalgiska innan vi återgår till nuet.
Ett sådant där minne har jag från min barndoms och ungdomssomrar i mitt älskade Snårestad, där mina morföräldrar levde i över 30 år. Byn hade/har en vit lantlig kyrka mitt i byn. Den ligger också på en kulle, så står man på kyrkogården kan man se ut över havet. Nästan alla mina kusiner har gift sig i den här kyrkan. Nu ligger både morfar, mormor och mamma och även pappa begravda på den här kyrkogården. När jag återvänder till Snårestad, känner jag ett inre lugn komma liksom det alltid har gjort när jag kommit till min barndomsby.
Men det var inte om kyrkans betydelse jag ville berätta i kväll utan om ett annat minne som utspelades i mormor och morfars trädgård under soliga eftermiddagar. När jag var i tonåren lånade jag en solstol och så hade mormor en transistorradio, sådana som bara finns på bilder numera.  Någon fällde upp solstolen och såg att den var riktigt uppfälld, så ingen olycka kunde hända. Sedan sattes stolen mitt på gräsmattan och bredvid solstolen placerades ett litet bord som jag kunde ha den kära radion på och kanhända också ett nummer av flickjournalen eller husmodern. Jag lyssnade alltid på Sommarpratarna på vardagarna samt söndagarna. Redan då var jag intresserad av författarskap. På lördagarna klockan 15.00 dånade tio-i-topp med Pekka Langer ut över nejden. Jag höjde volymen när Beatles tog första platsen. Där satt jag i en minimal bikini och bara solade och drömde mig bort en stund. Det var tur att morfar hade en tät häck runt om. Men ljudisolerad var trädgården inte, men ingen sade något Idag tycker jag synd om grannarna, men just då gällde bara Beatles. När jag kom upp i de övre tonåren solade jag och bakom solglasögonen drömde jag om min första kärlek…
Åh, ljuva ungdom var blev du av?

Av Ewacarin Holmqvist

När jag har skrivit inlägget har min morfar låtit regnet dra förbi. Kanske blir det en soldag i morgon, vem vet…

#1 / / Andreas:

Nu har regnet letat sig upp hit till Uppsala.....