/ KROPP OCH SJÄL /

GAMLA MIDSOMMARDAGEN - DIN FÖDELSEDAG -

10770-223

Idag är det den gamla midsommardagen innan den helgen blev rörlig i kalendern. Min pappa fyllde år just den här dagen. Han var född 1925 och tyvärr gick han bort, också han i cancer, samma år som Tsunami katastrofen. Pappa bodde de sista 13 åren i Wisconsin i norra USA. När jag nu tänker på honom kan jag inte låta bli att le för mig själv: Nu vet jag var jag har min jakt efter ständig förändring ifrån och mitt mod att genomföra nya saker. Pappa var ju nyligen pensionär när han berättade för oss barn att han skulle bosätta sig över Atlanten, för han hade träffat en ny kvinna på ett bröllop där. Ni bör veta att han kunde mycket lite engelska, men "det kommer att ordna sig". "Det finns ju lexikon sade pappa som den självklaraste sak i världen. Min bror och jag tyckte att det var ett tufft beslut och vi två gladdes med pappa och far. Min bror har alltid sagt far eller förnamnet till pappa. När jag fick veta att pappa var så dålig, ( bara en dryg vecka före han var död) hann jag inte resa dit och ta adjö. Ännu idag funderar jag på om jag hade velat det. Jag tror att det var bäst som det blev. Han fick gå bort hemma och min styvmamma fanns hos honom. I USA har de, vad jag tycker, bättre vård i livets slutskede, så lilla pappa hade inte grymma smärtor.
Nu när jag har facit i hand så kan jag med glädje konstatera att jag har haft en enorm tur som har haft en sådan pappa som jag nu har haft.
 Mamma stod för hemmets skötsel med allt vad det innebar, gick på våra föräldramöten, arbetade hårt inom olika handikapporganisationer.
Pappa stod för alla resor till och från våra olika aktiviteter. Ja, kära pappa du var mer eller mindre en privat taxi. Du hängde med mig på diverse galenskaper såsom popgalor och fick bilda häck bakom mig tillsammans med poliser. Snabbt bytte du ut ditt intresse för fotboll mot intresse för handboll, när jag blev förtjust i den sporten. Säkert var det någon snygging som jag hade fastnat för någon gång som orsakade den här hobbyn. Det var en tid då vi tillbringade varje söndagskväll på någon handbollsarena i Skåne.
 Minns du, när du och Sven (min bror) satt hemma i tevesoffan på lördagseftermiddagarna och såg på Tips-Extra och hur ni skrek när inte rätt lag gjorde mål. Jag kan tala om att Sven håller på med det här ännu. Han är lika blå som han alltid har varit och jag - Nej inte lika gul som då men jag har inte gått över till di blå och det kommer jag aldrig att göra. Numera är jag mera road av trav, golf och tennis. Ja, sport har ju alltid hängt med i livet på ett eller annat sätt. Jag såg ju världens ljus en söndag mitt under en fotbollsmatch. Du blev så glad så att du bröt nyckelbenet och kunde knappt vara med när morfar fyllde 50 en vecka efter.
Din egen pappa ville att hans yrke skulle gå i arv till hans söner och så blev det också, men på lediga stunder bakade du goda tårtor. Det behövde bara vara en liten anledning för att fira något så stod tårtan på bordet. Jag tyckte bäst om din punch-tårta eller "Brita-tårta" Min bror har åtagit sig att baka den senare tårtan på alla kalas. Du ler kanske i din himmel när du ser hur vi håller på med våra recept, för du tog bara en nypa av det och en annan nypa av nästa ingrediens och alltid blev det lyckat. Hur gjorde du?
I torsdags pratade Brita och jag om tider som har flytt, om Snårestad och när hon och Inga var unga och orkade cykla till dansbanan efter en arbetsdag. Nu är moster ensam kvar men hon har hjälp av sina barn och barnbarn. Det var som du sade till min vän/assistent att allt tar slut en dag. Vi som är kvar får leva på våra vackra och roliga minnen. De som vi alltid bär med oss! Gulliga pappa, jag tror du finns någonstans och tycker att jag sköter mig ganska bra, även om jag busar lite då och då!  Det måste jag för att orka med!
Jag har ingen tårta, men jag har en bit hallon- och fläderpaj som jag ska avsluta den här gamla midsommardagen med.

Jag älskar Dig!


Av Ewacarin Holmqvist
#1 / / Elisabeth:

Så vackert skrivet om, och till din pappa!
Han måste ha varit en stor man... som gav och visade sina barn livet, och dess rätta värderingar..!
Tack för att jag fick se en glimt av honom, genom dig... allt gott och vackert måste få finnas kvar här oavsett vad tiden tar tillbaka..!
Din pappa sitter på ett moln, vakar över dig .... och ler när du busar... alldeles säkert!
Kram på dig..

#2 / / rut:

Evacarin, vilken söt minnesskildring av din pappa, han sitter nog sitter där i sin himmel och gläds över sin flicka och att hon har det bra där nere i världen.
Och att hon får sig en tårtbit också då och då, fast det blir ju aldrig som pappas goda ändå!