OM VÄNSKAP. OM ÄRLIGHET FAST DET KAN GÖRA ONT. OM ATT KUNNA FÖRLÅTA.
Jag har varit inne på vad vänskap betyder för mig i åtskilliga inlägg under mina år som bloggist. Nu återkommer jag till det här mellanmänskliga fenomenet ännu en gång. Under den senaste veckan har jag verkligen funderat mycket kring vänskap och på mitt synsätt då det gäller den här formen av relationer i mitt liv.
Hur ser vänskap ut? Jag vill citera vad som står på kuben på nätet nämligen: "Vänskap kan man inte se bara känna. Och det känns bra. Tryggt och skönt. Man vet att man inte är alldeles ensam. Det finns någon att gå till". (Källa: Kuben på nätet)
Jag hade aldrig klarat mig utan att ha vänner, och då mina allra närmsta sådana. Då skulle livet vara tomt och då skulle jag inte vara någon. Vi människor blir alltid någon i relation till en annan människa. Liksom jag kan gå till mina nära vänner när jag har bekymmer, vill jag att de ska kunna komma till mig då de har det svårt med något.
Absolut ärlighet fodras i alla nära relationer, hur svårt det är. Din nära vän förstår och kommer att hjälpa dig om du är ärlig. Sanningen kommer fram till slut. Visst kan ärlighet göra ont, men inte så ont, så den är värd en lögn.
Så här skriver Jonas Gardell om ärlighet i sin dagbok. Jag hittade det på nätet:
" Var hur ärlig som helst!" uppmanade han mig, och jag tänkte att det skulle jag naturligtvis inte alls vara. Jag skulle vara klok, och det är inte alls samma sak.
Ärlighet är alltid relativ och alltid ett instrument. Den är aldrig absolut och aldrig själva musikstycket.
Så länge ärligheten inte utesluter humor och kärlek är det möjligen okej. Men ärlighet utan humor och kärlek är bara ett maktmedel bland andra.
Dessutom har vi alltid ett val. Liksom i bridge när vi sitter med ett antal kort på hand men spelar ut - och visar därmed upp - endast ett i taget av dem. Det säger bara att i det här givna ögonblicket är det detta kort vi väljer att visa upp för omvärlden. Inte att det inte fanns andra möjliga - och lika ärliga - kort att visa.
Den som säger: "Jag var bara ärlig", är inte mer ursäktad än någon annan. Ärligheten är inte ett carte blanche som fritar oss från ansvar. Den som säger: "Det kan inte hjälpas, jag måste vara ärlig" kommer inte undan sitt maktutövandes konsekvenser.
Motsatsen till ärlighet är inte med nödvändighet falskhet. Lika ofta är ärlighetens motsats hänsyn och mod". (Källa: Gardells dagbok på nätet)
Det fodras både mod och styrka att vara ärlig, men du vinner på det i längden Vi vill ju inte såra eller göra någon illa. Allra minst då det gäller en nära vän. Det är inte alldeles lätt att få en sådan vetskap som nära vän heller. Det faktum att veta att en person i vänkretsen har råkat illa ut. Men det finns inte någon genväg om din nära vän ska kunna hjälpa att lösa problemet Det som är gjort är ju gjort. Varför ska vi då titta i backspegeln. Nej det är mycket bättre att försöka lägga kraften och energin på att tillsammans lösa det hela bit för bit. Skadan är ju redan skedd.
Jag tror att det är viktigt att när något allvarligt händer i livet, att vi inte behåller det för oss själva. Om vi är riktigt nära vänner, så förstår vi och kan förlåta. Vänskap är till för att hjälpa varandra liksom glädjas med varandra i olika situationer. Nästa gång är det kanske min tur.
En sak är klar: Jag skulle aldrig svika en nära vän.
Av Ewacarin Holmqvist
Så vist och så sant! En stor del av vänskap är acceptans och tolerans, och att man känner varandra gränser. I den ömhet man har för varandra finns de hänsyn med, som gör att man inte vill såra den andre. Tryggheten i samvaron och insikten att man i grunden duger, gör samtidigt att en vän kan säga saker, som skulle vara fel om andra, mindre nära, skulle säga det. Vänskap är så mångfasetterat, att det inte är helt lätt, att veta vilka delar som ingår...men det är så otoligt skönt med öppna spjäll för någon eller några få...