/
Allmänt /
OM DEFINITIONSSVÅRIGHET. OM ATT LE TROTS ALLT
Jag brukar sällan gnälla, tycker att det är ohövligt att påföra människor mina bekymmer och negativa tankar. Det behåller jag gärna för mig själv! Den enda egentid jag har är nattetid måndag - fredag. Jo, jag skrev rätt. Ofta ligger en vän över hos mig från fredag - måndag. Egentligen vet jag inte om jag har rätt på min presentation på startsidan av den här bloggen. Där står det att jag är självvald singel. Till viss del stämmer beskrivningen, men inte fullt ut. Min vän och jag har det vi nu har som kan te sig en aning svårdefinierat för människor som inte känner till det här. Man kan säga så här: Vi har tryggheten i varandra och finns där för varandra, när en av oss behöver stöd. Så kan jag nog definiera vår relation efter tjugo år. Vi har inga band eller krav som binder oss samman, men vi finns alltid där. När min vän finns i lägenheten under helgerna sover jag djupt och tryggt!
I alla fall kryper den riktiga Ewacarin fram under veckan nattetid. Då släpper alla spärrar och jag får då tid att ömka mig själv en smula och vid dessa stunder kommer också tårarna. Hade en sådan natt i natt. Inte vet jag om det var nässelutslagen eller mina kraftiga spänningar som kan göra så ont i kroppen. Men gråten tog aldrig slut liksom min klåda. Totalt har jag sovit cirka 3 timmar och jag var tvungen att ringa jourassistenten (vilket tillhör ovanligheterna för jag vill inte störa) tidigare så jag kunde få hjälp med min klåda och att öppna fönstret. Eftersom det var så grymt tidigt, så lade jag mig på nytt, och då kunde jag somna djupt! Då jag skulle ha en anställningsintervju på förmiddagen idag (trodde jag), beställde jag väckning kl 6.30. Senare berättade jourassistenten att hon hade varit inne hos mig fyra gånger, men det gick inte att få liv i mig förrän kl. 7.40. Hade jag vetat då vad jag vet nu, hade jag inte stigit upp då heller utan sovit vidare. Strax efter kl. 8 ringde min mobil och det var kvinnan som skulle komma idag. Hon hade blivit magsjuk under natten. Så kan det bli...
Det är fredagskväll och snart, mycket snart, flyger min vän in med sina påsar. Jag förstår inte varför han inte kan skaffa en bag till sina saker. Det brukar vara så att jag fixar det mesta för honom, fast vi inte är gifta. I julklapp köpte jag nya kalsingar, så folk börjar nästan undra hur jag kan veta storlek, men efter tjugo år så bara vet man...
Till Let´s Dance blir det hemgjorda hamburgare och en fredagscider för min del. Tyvärr blir det tomt efter Magdalena och Daniel. De var nog mitt favoritpar den här säsongen. Jag kommer att njuta av vackra kläder och den lyx som själva programmet skapar. Tror att det är många som mailar in och hör hur det är med Magdalena eftersom Daniel ska vara med. Själv funderar jag på att skriva en rad direkt till Magdalena. Har fått tag på en e-mailadress till henne. Nåja, jag får se hur jag gör.
Plötsligt ler jag. Är det för att jag vet att jag kan ta det lugnt i helgen som kommer eller åt att slippa gå ut i den eventuella snön som de lovat ska komma. Det finns mycket att le åt när jag tänker efter. Åt min hankatt som jämt ska buffa mig på ögonen tidigt på morgonen eller när jag är på toaletten. Att le är i alla fall gratis och ingen skatt på det heller, så vi kan slösa med leenden.
Ha en fin helg och ni - Tomorrow is an another day, kanske min kropp mår lite bättre då -
Av Ewacarin Holmqvist
Jag tycker det låter så fint det som du berättar om din vän och att ni känt varandra så lång tid.
Skönt med tryggheten och att finnas där för varandra.
Sådant betyder mycket.
Måste kännas jobbigt de nätter du berättar om som är jobbiga,
och att du förra natten hade så svårt att sova.
Jag tittade också på Let´s dance,
och tycker det är lite extra spännande den här omgången p.g.a. personerna som medverkar.
Kul att se hur bra de klarar det,
och helt otroligt att de kan bli så duktiga på så kort tid.
Önskar dig också en fin helg och hoppas du får sova bättre inatt.
Kramar