/
Allmänt /
SÖNDAGEN DEN 24:E JANUARI 2010. EN RESUMÉ
Det är tidig söndagförmiddag. Klockan är lite över tio. När jag nyss öppnade fönstret i mitt uterum för att vädra, var det sex kallgrader och snön ligger fortfarande kvar på taken. Idag lyser solen, så det känns lite skönare än att ha det här gråtrisra väder som gör att man aldrig vaknar och känner sig pigg. Se hur länge solen har vänligheten att förgylla tillvaron. I fjol hade vi knappast någon vinter alls, men i år har vi fått känna på vad kylla och vinter vill säga. Det är tydligen inte slut med vinter ännu. Innan jag gick in och satte mig här, så lyssnade jag på tv4:s vädret, som kunde berätta att vintern fortsätter som det ser ut i dagsläget. För min del längtar jag ut för att andas "utomhusluft". Det spelar ingen roll vilken typ av väder det är, bara jag kommer ut. I förra veckan var jag ute en liten sväng för att fylla på mitt "dryckesförråd" (som saft, olika sorters krämer, mjölk samt mat till katterna). Jag längtar att kunna gå en rejäl runda utan att känna mig sjuk.
Nu tror jag att jag är återställd - Nu är det bara att få tillbaka krafterna. För er som orkar läsa så kommer här ett sammandrag av min sjukdomstid: Den 11:e december sa jag åt min kvinnliga assistent att jag nog började bli sjuk på något sätt för jag var så trött. Min farhåga blev ett faktum, för på måndagen därefter låg jag med feber. Den bara steg, så på onsdagskvällen den 16:e december åkte jag in på UMAS, där jag blev inlagd.
Det visade sig att jag hade fått lunginflammation och de satte in antibiotika. Den första sorten bet inte på mig, men nästa gjorde det. Det förde med sig att antibiotikan slog ut min tarmflora. Därför fick jag kraftiga diaréer även efter att jag hade slutat med den. När jag kände mig någorlunda bra i magen, fick jag en släng av magsjuka som just då blev svårare. När jag repat mig till cirka 70 procent, i onsdags, så drabbades jag av ett njurstensanfall som höll på i åtta timmar.
Igår, lördag, kunde jag äta middag för första gången sedan den 10:e december utan problem och det var också första dagen jag inte hade ont i magen. Fortfarande är jag ganska trött, men hur ska jag vara efter en sådan här pärs av bara dyck och sängliggande.
Det här skrev jag inte för ni ska tycka synd om mig, utan jag ville berätta varför jag bara har skrivit enstaka inlägg under december och januari.
Men nu ser jag framåt och hoppas som sagt att jag får tillbaka krafterna fort. Det är olikt mig att vara sjuk och till och med sängliggande. Jag är en person som gillar att ha att göra och dessutom är jag "ett fan av livet".
Av Ewacarin Holmqvist
Åh vad du har haft det jobbigt..Det är lustigt för när det börjar håller det på..
Skönt iaf att du är på G igen..
Nu ser vi fram mot våren, och blommer och blader, men vi får förstås ha lite tåladmod...Sköt om dig..kramen..