/ Allmänt /

MIN SÖTE LILLE KATT



BILD: Min egen

I mitt liv har det kommit in något som berikar under de senaste åren. Jag fick möjligheten att rädda två katter som nog inte skulle funnits idag. Hemska tanke! En annan tanke är att varför skaffar personer sig djur om de inte förstår att det är ett något som de i regel har under många år eller kanske resten av livet. När jag fick möjligheten tänkte jag mig väldigt noga för innan jag tog mitt beslut. Ett beslut som jag inte har och kommer aldrig att ångra. De skänker mig mening med livet och glädje på skilda sätt vilket också kommer fram på olika vis.

Honkatten Emma är mer dam av sig. Den som tycker om att ligga och lata sig  Katt som hon är har hon något som inte katter brukar göra, nämligen att hon säger till hur hon vill ha det. Emma vill gärna att man tänder lampan och tar av huven på kattlådan före hon går dit. När hon är klar och har kommit ut, säger hon till. Det är en udda egenskap. Hon försöker trösta mig då jag hostar, men Emma kommer aldrig upp till mig även om hon vet att det är jag som är matte. De får blötmat cirka klockan 20 och när det börjar bli så dags, sätter hon sig på golvet, där jag befinner mig och tittar på mig: " Säg åt henne/honom att ge oss mat" När vi då går ut i köket, tassar hon efter oss.

Hankatten Paddy (bilden) är min vakthund och den kelaste av dem båda. "Padd" kan komma upp till mig när som helst och bara gosa eller pocka på uppmärksamhet. Han har något konstigt för sig. Då det är någon ny personal hos mig och vikarien ska väcka mig eller tar upp mig, så lägger sig "Padd" emellan och skjuter bort handen. Mest av allt tycker jag om när jag är halvvaken och känner hans blöta nos mot min kind. Då är livet underbart! Paddy har en annan sak. När jag har lagt mig på kvällen, så hoppar han upp och lägger sig bredvid mig en stund,. Det är väl hans sätt att säga godnatt. Trots att Paddy är så gullig, kan han vara riktigt spjuveraktig ibland men låtsas som ingenting. Hans uttryck säger, tolkar jag: "Menar du mig"? Ibland tycker jag synd om Emma, då "Padd" får all uppmärksamheten, så smyger Emma undan.

I morgon ska hon och min vän/assistent åka iväg till djursjukhuset och få hennes klor klippta. Just nu hörs det som hon går med högklackade skor. Jag väljer att åka iväg med henne var tredje månad istället för att någon ska klippa klorna hemma. Något som jag inte vet hur Emma reagerar på och hur resultatet blir. Den lilla kostnaden tar jag gärna. "Padd" sköter sina klor bättre, så han behöver bara åka iväg cirka två gånger per år. Det är tur eftersom han är livrädd och svettas samt tappar päls.

Så är det snart en ny vecka, en bättre sådan än förra blev. Hoppas också att skottlossningarna i min hemstad slutar och att polisen får tag på dem som håller på. Det är inte utan att jag är lite orolig även om jag råkar bo i en annan stadsdel men...

Ha en bra vecka!
/Ec 



#1 / / Ingrid ♥:

Paddy ser så stolt ut där han sitter.

Djur är så härliga.

Kram Ingrid