/ Allmänt /

ALLHELGONATID - MINA TANKAR GÅR TILL EN SVUNNEN TID -




Så befinner vi oss i  Allhelgonatid på nytt. En tid då mina tankar går till de personer som har en speciell plats i mitt hjärta. De som har somnat i frid och på några som fick lämna mig alltför tidigt på grund av sjukdom. De som hastigt gick bort  och naturligtvis de som hade levt sitt liv och varit tryggheten, glädjen och harmonin för oss barnbarn. Mina tankar går till en svunnen tid och under den här tiden på året tänder jag gärna ljus i min lägenhet för att hedra mina kära och nära.

så här skrev jag i en text "ord till mamma":

"Du hann precis uppleva att jag fick min högskoleexamen. Det är jag otroligt glad för. Tack lilla mamma för alla kvällar du offrade på att vara chaufför till mig när jag pendlade mellan Malmö och Lund cirka två gånger per vecka. Det glömmer jag aldrig! Hur hann du med allting undrar jag nu när jag vet vad det är att ha ett hem att sköta. Du gjorde ju så mycket mera än att sköta hemmet. Först var du hustru med allt vad det innebär. Sedan var du även kurator/psykolog åt släkten, tvätterska åt ett handbollslag, sömmerska, florist, bagare osv. När sov du? Du var alltid där, då vi barn behövde dig. Du var en klok mamma för du gav oss barn råd, sedan fick vi själva ta besluten och lära oss av våra misstag. "De kan jag inte göra åt er", sade du alltid. Det var inte så lätt alla gånger. Vad vet vi som unga vad som är ett "rätt" beslut? Men du hade rätt, det har jag förstått nu."

Jag har även skrivit några ord till pappa. Ur den texten citerar jag:

"Min pappa stod för alla resor till och från våra olika aktiviteter. Ja, han var verkligen som en privat taxi för oss barn. Han hängde med mig på diverse galenskaper såsom popgalor och fick bilda häck bakom mig tillsammans med poliser. 

Jag minns när pappa och min bror satt hemma i tevesoffan på lördagseftermiddagarna och såg på Tipsextra och hur de skrek när inte rätt lag gjorde mål. Jag kan tala om att lillebror håller på med det här ännu. Ja, sport har alltid hängt med i livet på ett eller annat sätt. Jag såg världens ljus en söndag mitt under en fotbollsmatch. Han blev så glad så att han bröt nyckelbenet och kunde knappt vara med när morfar fyllde 50 en vecka efter."

Ur en annan text "mitt älskade Snårestad" kan man läsa:

"Någon gång om året tar jag och ett par goda vänner bilen dit till kyrkogården. Det var många minnen som kom fram, där jag stod vid fyra gravar i vilka fyra personer som jag verkligen älskar ligger begravda. Jag bär alltid deras själar som var så goda inom mig vart än jag går. Mina morföräldrar födda 1900, mina föräldrar var unga då kriget rasade i Europa. På så sätt tog de inget för självklart. De lärde oss barn att bry oss om våra medmänniskor. Kanske var det tidens spegel som gjorde det där, kanske inte. De hade det sättet inom sig. Den kunskapen finns djupt också inom mig, för ser jag att någon av mina nära vänner inte mår bra, så försöker jag hjälpa så gott jag bara kan."

Jag kommer alltid att älska er!

/Ec