/
Allmänt /
EC:S PENNA ANTECKNAR 38
Så lider måndagen i vecka 6 mot sitt slut. Det har varit en alldeles vanlig dag förutom att jag tillät mig att ta en rejäl sovmorgon. Jag tror att klockan var cirka 10.30, då jag klev ur sängen. Sedan blev dagen som den blev. Hamnade framför teven och än en gång såg jag "stjärnorna på slottet" med Robert Gustavsson. Kan inte hjälpa att jag blev berörd när han berättade om sin frus ärr som var exakt samma ärr som hans bror hade.Jag undrar om det var någon mening med det här? Om någon ville säga något med det? Inte var det bara slumpen? Kanske är jag yrkesskadad men en annan sak som jag funderade på under programmets gång. Är det så här att skådepelare eller komiker, har en mycket allvarlig sida privat eller har något tvångsbeteende. Robert Gustavsson påstod att när han var på scenen var han den friska Robert.
I programmet sade Robert att han varit tvungen att vara större på grund av att hans bror var sjuk. Nu flög mina tankar till min egen lillebror som upplevt samma sak eftersom jag var tvungen att få så mycket praktisk hjälp av mina föräldrar. Ändå vill jag påstå att mina föräldrar inte glömde bort honom. De var mycket rättvisa. Jag bör säga att jag har dåligt samvete för jag är handikappad. Ärligt talat så behövde min bror mamma och pappa mer. Jag upplever min bror och det har jag alltid gjort att han varit svagare än mig. Själv har jag fått en starkt psyke trots allt som hjälpt mig genom livet och kanske träffat de "rätta" personerna genom livet som gjort att jag har kunnat behålla min styrka utan att jag är alldeles för egotrippad. Tror att jag har klarat mig så bra som jag har gjort för jag har känt att jag har haft stöd när jag har behövt det. Å andra sidan har jag inte många vänner, men de jag har, är riktiga och ärliga vänner.
Jag får väl tacka Robert Gustavsson för han fick mig att fundera över det här. Nu tycker jag att jag alltid har ett bra och drägligt liv, men efter programmet har jag insett att det är aldrig för sent att lära sig något äver o man är äldre.
/Ec