/
KROPP OCH SJÄL /
ETT SEMESTERMINNE FRÅN EN SVUNNEN TID
Los Arcos, Gran Canaria
Bild Google
Sommaren i Sverige är något speciell, därför tycker jag att det är synd att inte uppleva den. Den är dessutom kort så det gäller att njuta medan jag kan av soldränkta stränder och de svenska bären som mognar och som kan ätas naturella med gräddmjölk och ett uns socker. Inte heller vill jag gå miste om grillkvällarna.
I mitten av 1990talet reste jag till Gran Canaria under tre veckor en höstmånad. Jag har alltid försökt resa, då det börjat bli trist väder här hemma. På den här resan bodde jag på i ett område med bara bungalows. Till varje bungalow hörde två små uteplatser. En på baksidan och en mindre på framsidan. Den bungalow som jag bodde i, hade morgonsol på förmiddagarna. Varje morgon öppnade jag dörren och gick ut och satte mig på framsidan och lät solen lysa på delar av min kropp Inte sällan åt jag frukost. Vissa morgnar hämtade jag härliga tomatomeletter från puben inom området. Det var nog så som min passion för frukostomeletter av olika slag föddes. Nåväl, man måste ju ha en viss variation för att inte tröttna på det goda. Därför gick jag och köpte krämiga fruktyoghurtar (sådana som inte fanns att få i Sverige på den tiden) Jag köpte även färska bullar med något gott pålägg. Det fanns en liten butik på området som hade sådana varor.
Nu var det dags att återvända till bungalowen och dess framsida. Jag minns hur jag tyckte om de här frukostarna och hur jag njöt av morgonsolen och stillheten som fanns så här dags. Ibland gick äldre hurtbullar förbi som redan hunnit tagit ett dopp i en av bassångarna som också fanns inom bungalowområdet. Vissa morgnar kom vår städerska och undrade om hon kunde gå in och städa .En sak som jag tycker bäst om är att sitta ensam och filosofera över livet och upplever naturens under, medan jag lägger märke till hur en dag tar sin början. Då är det härligt att finnas till. Att vara ensam med sig själv en stund varje dag (helst på morgnarna är underbart).
Det var också under den här semestern på Gran Canaria som jag läste ”klockan saknar visare” av Maj Fant. Boken berörde mig mycket starkt. Hon beskriver det svåra mötet med en obotlig sjukdom och sin tillvaro som ALS-patient. Det fruktansvärda i att långsamt och succesivt förlamas, förtvina och tvina bort beskrivs personligt och mycket självutlämnande. Samtidigt som boken innehåller mycket sorg och smärta, lyfter den även fram att livet är värt att kämpa för. Jag minns att jag knappast kunde släppa boken och hur jag skrattade ibland medan jag grät många gånger. Jag kände igen situationer hos läkare, möten med arbetsterapeuter/sjukgymnaster och delvis personliga assistenter. Jag kände också igen hennes trygghet i familjen.
När jag reser på semester, åker jag inte på utflykter och så vidare, utan jag försöker koppla av för mitt liv här hemma innehåller full fart för det mesta.
Det börjar att rycka i min restarm. Det vore roligt att resa ytterligare en gång medan jag kan och har mina sinnen i behåll att kunna få njuta av ännu en resa till solen och värmen.
/Ec