/
NYCKELHÅLET /
"BÄ BÄ VITA LAMM - NEJ DET ÄR INGENTING FÖR OSS"
I förra veckan avled en legend inom svensk musik - Alice Babs - År 1940 kom en film med titeln "Swing it, magistern" som blev mycket populär. I söndags sände SVT den ånyo. Det var väl deras sätt att hedra musiklegenden. Jag smålog när jag tittade på filmen. Har ett festligt minne av "Swing it, magistern-låten, som jag gärna vill berätta för mina läsare. Händelsen utspelade sig under sent 1960-tal, då jag och min bror var tonåringar och bodde ännu hemma i vårt lilla radhus. Tänk vad ett minne från förr kan förgylla nutiden.
"Hemma på vår gata i stan" ( för att travestera Lotta på Bråkmakargatan) sjöng mamma gärna och ofta på den välkända melodin från filmen. Inte vet jag, men jag gissar på att det kan ha något med pappa att göra. Kanske gick de och såg just den här filmen på bio i Ystad? Kanske klickade det ordentligt mellan dem den här kvällen efter ett längre avbrott i relationen? Svaren får jag aldrig, men något var det med Swing it magistern för mamma, för hon såg så drömmande ut. Det var annars olikt mamma. Nåväl...
Det har alltid funnits musik av olika slag, då jag och min bror växte upp. Mammas släkt hade musiken i blodet och jag minns hur morfar sjöng skillingtryck i köket i den by som jag älskar. Jag var hans trogna lyssnare. Pappas släkt var mera för litteratur, konst och teater. Det är inte så uderligt att jag är som jag är. Allt det här bör väl ligga nedärvda i mina gener eller...;)
Tillbaka till mitt musikminne. Det var antagligen under ett lov för både min bror och jag var lediga. Vi unga hörde hur mamma gnolade "Bä, bä vita lamm, nej det är ingenting för oss".Då öppnade min bror sin dörr till sitt rum. Jag såg ett ljust huvud som stämde i: "Nej, Rolling Stones ska det vara förstås". Då var det min tur att göra éntre. Jag rullade ut i hallen och skakade på huvudet. Min bror och mamma visste, så de klämde i:" Nej, Beatles ska det vara förståss". Efter det här skrattade vi mycket under vår fika i köket.
Så här många år senare undrar jag hur mamma kunde stå ut med att höra både Rolling Stones och Beatles samtidigt och på så hög nivå. Hon tänkte kanske att det gå väl över så småningom. Ibland sa hon till oss att skruva ner, men jag undrar om hon lyckades att få sin röst hörd mellan ljudvågerna. Mamma hade det inte lätt alla gånger!
/Ec