NÅGRA AV DE VANLIGA TESORTERNA
M15:s tesortiment Foto Susannne Johansson
Varje morgon börjar jag min dag med en kopp svart te. Under den stunden som jag dricker mitt te, ser jag antingen Nyhetsmorgon på någon kanal på teven eller så sätter jag mig i köket, där jag funderar över livet.
I det här inlägget kommer jag att ta upp olika sorters te, dock inte alla. Vill också erkänna att jag är mest förtjust i svart te och då smaksatt sådant samt svart julte förstås.Sedan finns det idag olika sorters av yogi te, vilka finns att köpa i hälsokostbutiker. Inte heller de här sortens te gillar jag. Kanske på grund av att de är för "nyttiga" (:). Jag tycker om olika slags fruktte. Varför vet jag inte, jag bara gör det. Kanske för att jag älskar sommar och frukter.
Svart te:
"Det som karaktäriserar svart te är att man vid tillverkningen låter bladen oxidera fullt ut vilket ger teet sin speciella färg. Trots att det här i Sverige kallas för svart te så har teet egentligen en mer kopparröd färg och i Kina kallar man det passande nog för ”hong cha” som betyder rött te.
Eftersom att teet har oxiderats fullt ut vid framställningen så är det generellt starkare och fylligare i smaken jämfört med andra tesorter som inte har oxiderats lika länge. Man får med andra ord en kraftigare smakupplevelse av svart te som inte går att finna hos andra tesorter. En annan positiv sak med att låta tebladen oxideras fullt ut är att smaken behålls mycket längre än ett grönt te till exempel. Ett grönt te kan tappa sin smak efter ett år, medan ett svart te kan behålla sin fylliga smak i flera år.
Grönt te:
När man producerar grönt te låter man inte bladen oxideras vid framställningen. Detta innebär att tebladen behåller sin naturliga smak och doft som beroende på tillverkningsprocess kan påminna om nyklippt gräs, torkat hö och hav. Det gröna teets smak är med andra ord väldigt intensiv och är något som älskas av vana tedrickare världen över. Därför kan det ta lite tid för en person som är ovan att dricka te att vänja sig vid smaken, men när man lärt sig dricka det så är det få tesorter som kan mäta sig med grönt te rent smakmässigt.
Rooibos (Rött te):
Rooibos, eller som det ibland kallas, rött te härstammar från Sydafrika och skiljer sig en hel del från övriga tesorter. Faktum är att rooibos inte ens kommer från den vanliga tebusken som tebladen plockas från, utan kommer från en helt annan buske som heter Aspalathus linearis. Många väljer att kalla denna tesort för ett ”örtte” eftersom att de anser att det är en mer rättvis och korrekt benämning på teet. Ordet Rooibos kommer från ett av Sydafrikas inhemska språk, afrikaans, och betyder ”röd buske”. I tillverkningsprocessen låter man växtens blad och stam oxideras vilket ger drycken dess rödaktiga färg.
Vitt te:
Vitt te har ingen generell definition, men oftast produceras det på ett mycket varsamt sätt där tillverkarna försöker bevara tebladens naturliga form. Tebladen oxideras inte och torkas under en låg temperatur i jämförelse med till exempel svart te. Eftersom att tebladen inte hettas upp när man plockat dem så finns det dock en risk att bladen blir något oxiderade. Under tillverkningsprocessen hoppar man helt över rullning, oxidering och upphettning vilket gör att bladen behåller sin naturliga form och dessutom kommer teet att innehålla de nyttiga ämnena och antioxidanter som finns i bladen. Tillverkningsprocessen kräver att tebladen noga övervakas så att inget går fel, vilket innebär att det är en komplex och svår process. I jämförelse med andra teer så innebär detta att det vita teet har ett generellt högre näringsinnehåll och får även en mild och len smak och är dessutom mer exklusivt än de flesta andra tesorter".(Källa Tekungen)
/Ec