EN SÖNDAGSBETRAKTELSE NUMMER 2
Snart övergår den här sista söndagen i augusti till måndagen i vecka 35. Då jag gick för att införskaffa några basvaror i den absolut närmaste matbutiken, så sken solen och jag var tvungen att ha solglasögon för att inte köra på folk som jag mötte. Det var ljummigt i luften så jag frös inte utan ytterplagg. Jag hade varit hemma cirka 45 minuter, då jag tittade ut, så öste regnet ner och jag kunde höra ett mullrande långt borta. Det är trist och sorgligt att sommaren och även sensommaren är snart över. Var tog den sköna och härliga årstiden vägen? Den som jag hade längtat så mycket efter. Den som skulle ha gett mig ny energi till kommande höst, så att det skulle bli lättare att klara av min roll som arbetsledare. Sommaren och sensommaren har bara runnit som sanden mellan fingrarna utan att jag egentligen hunnit med. Mycket sorgligt men det är ett faktum vilket är alldeles alldeles sant. Vad vore en bal på slottet? Mycket mycket härligt! Nu får man göra det bästa av situationen och gilla det som finns att gilla. Alla nystarter i teven, alla mörka kvällar med tända ljus. Tillfällen då vi kan umgås över en bit mat. Ligga där i sängen och höra hur höstregnet smattrar på rutan, men ändå tycker jag att sommaren 2016 gick med rasande fart. Jag hann inte med att ta mina minipauser. Fick sällan tid för mig själv att gå ut och få lite sol på näsan. Var ju alltid på väg någonstans. Tur att apotea har frakt fritt, när jag behöver vitaminer och tabletter mot magsår!
Tänk om jag kunde flyga iväg till min favorit ö så underbart härligt det skulle varit. Där vet jag att min kropp och själ får ro. Men i sanningens namn kommer jag att ha tio dagar bara för mig själv i september här hemma (om en och en halv vecka), när jag har ordnat upp min vardag och ingenting, absolut ingenting ska få komma ivägen då! Min kropp har länge bevisat att den inte orkar med längre och då måste jag lyssna på den!
/ Ec