Ewacarins Blogg - EN RELATIONSNOVELL I REPRIS

2016-09-28 @ 16:41 / KÅSERIER/NOVELLER /

EN RELATIONSNOVELL I REPRIS - DEL 5 -

Här kommer del fem och slutet av min novell. Om det är ett slut har jag funderat mycket på. Inne i mig finns det en tanke på en fortsättning, men än så länge är fortsättningen bara något i mitt huvud alltså inte nedskrivit på papper och det finns olika möjligheter på en fortsättning. När min vardag blir lugnare, kan jag ägna mig åt vad jag helst av allt vill göra - mitt skrivande - Tills dess får ni nöja er med det slutet som finns att tillgå:

Skönt att komma in i värmen. Det glimrar av kristall från taklamporna. Det passar bra mot allt rött som finns i möblerna. Soffgruppernas stomme är av mörkt konstläder. Alexandra går mot receptionen, där en portier tar hand om ytterkläderna. Därefter går hon till damrummet för att byta stövlarna mot skor och inte minst för att spegla sig en sista gång och sätta på ett skimrande läppglans. Hon lämnar sin skopåse till portiern.

Vår journalist går sakta och söker med blicken. Hon rycker till när hon plötsligt känner en varm hand på sin axel. En röst säger: Hi there. Alexandra känner så väl igen den där rösten trots alla dessa år. Mr Mc Scott böjer sig ner och nuddar hennes nacke med sina läppar som han brukade göra. Han står där, klädd i en mörkblå kostym och vit skjorta. Alexandra känner väl igen hans ljuvliga doft som sprider sig omkring dem. Deras blickar möter varandras och de kommunicerar några få sekunder med ögonen. Han har samma varma glans i dem som senast de sågs. Har det verkligen gått flera år? Kanske har han fått en liten rundare form än vad han hade då de träffades i USA på 1980-talet. Vad de säger där i foajén försvinner lika hastigt. Just nu behövs inga ord. Just nu är det bara de två här och nu. Allt annat är oväsentligt. De håller om varandra länge. Till slut går de sakta in i baren. De ber om drinklistan och hon tar en snowball, medan Robert som vanligt väljer en trea whiskey plus ett glas vatten. Efter en halvtimme reser de sig och går in i matsalen.

De beställer in en trerätters middag. Under de närmaste timmarna får de veta vad som hänt på respektive håll. När Alexandra berättar för Robert att hon snart ska åka över frågar han henne om hon kan stanna lite längre. Vår karriärskvinna ska tänka på saken. Det blir mycket beröringar av händer och de fortsätter att tala med ögonen.

Robert följer sin dam hem efter middagen. Han är ju amerikan ut i fingerspetsarna. De går sakta tätt intill varandra över Centralbron. Av regnet som faller märker de ingenting. När de är framme vid Alexandras port får hon en avskedskyss. Such a kiss. Hon blir knäsvag. Robert har inte förlorat konsten att kyssas. See you soon and say hi to Anna, viskar Mr Mc Scott i hennes öra. Han går tillbaka till hotellet.

Dags för en ny arbetsvecka. När vår VD gör entré på tidningen, hör medarbetarna henne nynna på en låt från 1980-talet och vid deras möte letar Alexandra förgäves efter sin kalender.

Medarbetarna känner inte igen henne. Det gör inte Alexandra heller. Roberts beröringar och doft finns ännu kvar inom henne, liksom hans ord och tonfall. Such a weekend I have had, tänker hon och småler för sig själv.

Det är helt underbart att fått upptäcka: Deras innerliga gemenskap fanns kvar efter åren som gått.