Ewacarins Blogg

Julmånaden är inte längre så full av glitter och förväntan som den ska vara. Allt ljus och värme som fanns förr har slocknat. Nu känner jag en tomhet inom mig som inte går att fylla med någonting. En tomhet som jag måste lära mig att leva med. Inom mig vet jag, att livet inte varar för evigt. Vetskapen gör det inte lättare att förstå. Känslor tar ingen hänsyn till den logiska insikten.

 Det är en kväll i december Jag går av och an i lägenheten. Kan inte företa mig något. Går till datorn och försöker skriva.  Efter en stund inser jag att det inte går att formulera i ord på ett blad den enorma saknad jag har inom mig. Det blir bara tomma ord. Saknaden känns och gör så ont just nu. 

Jag minns så väl pappas telefonsamtal som kom från en annan kontinent. Hans fråga varje gång: Hur är det idag? Jag säger att jag skulle precis ringa. Så talar vi med varandra en stund om stort och smått i livet. Ingen av oss kan ana att våra samtal snart är räknade. Mycket snart ska de samtalen bli ljusa minnen för mig.

December tycks förbli en mörk månad, trots alla ljus som lyser omkring oss. Eller så brinner de just för oss och påminner oss om att efter skymningsljus kommer så småningom alltid gryningsljus.