/ NYCKELHÅLET /

EN DEL AV MITT HJÄRTA...

 Idag är det mammas födelsedag - den 16:e februari - Tyvärr rycktes hon bort alldeles för tidigt. En elakartad hjärntumör gjorde så att livet blev mycket kortare för en person som ständigt hade tusen bollar i luften och som jag tror att mamma tyckte om att leva. Annars hade hon inte kämpat som hon gjorde mot sin cancer. Läkarna trodde att det skulle ta fyra månader, men mamma levde med sin sjukdom ett och ett halvt år. De sista fjorton dagarna låg mamma på sjukhus. Innan dess var hon hemma hos oss och jag tror att hon hade ett skapligt liv efter omständigheterna. Minns också hur min mamma njöt av det lilla i tillvaron, av en doft från en blomma, av att se mig i min vardag, att höra fågelkvitter den där sista våren och av att gå i vår trädgård och små plocka i blomsterrabatten. Är det så att om vi inte vet att livet snart är slut, så stannar vi upp och njuter av det som betyder mycket för oss? Tror att det kan vara så. Att ha en anhörig som snart ska lämna oss, betyder också att familjen får en annan syn på livet. Jag har sannerligen omvärderat livet sedan mamma gick bort. Planerar inte så långt fram utan försöker leva här och nu. I morgon kan det vara för sent! Eller som pappa uttryckte det några månader på en knasstrig länk från USA, före han gick bort: Allting tar slut en dag. Det är en sanning för oss som inte är religiösa.
 
Jag har många ljusa minnen av dig mamma. I en text har jag beskrivit våra fredagsförmiddagar då jag läste i Lund så här:" Alla fredagar var vi fria från föreläsningar. Men det kunde hända att jag ägnade mig åt självstudier, särskilt så här års då tentorna duggade tätt, medan mamma fejade klart i den andra ändan av vår villa. Hur hon hann med att sno ihop kanelbullar medan hon städade vet jag inte, men så var det i alla fall. Klockan elva varje fredagsförmiddag hade mamma och jag vår egen stund i veckan, då vi hade elvakaffe med något gott till. Jag minns hur mamma och jag bläddrade bland recept i tidningen ”Allt-om-mat” och pratade bl.a. om frisyrer och kläder". (Ur texten fredagar - min dag i veckan - )
 
Jag är lycklig att jag var vuxen och kunde ta vara på mig själv då döden drabbade oss. Du har lärt oss barn en hel del som är nyttigt att veta om livet. Ibland tycker jag att det är synd att du inte fick uppleva att jag har möjlighet att bo i egen lägenhet, mina katter och mycket mera. Kanske sitter du någonstans och blickar ner och tänker: Hon har det bra och fint hemma. Mamma, du ska veta hur mycket jag försöker.
 
Jag slutar med några rader ur Tomas Ledins text:
"du ska veta att jag inte glömt
det finns bilder som aldrig suddas ut
jag har vaknat mitt i natten av tystnaden
och önskat att du sov här bredvid mig igen
en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig"
(En del av mitt hjärta)
 
 
 
 
/Ec


.
 
 
minnesspår