/ Allmänt /

ÄLSKADE PAPPA

Bild Google
 
Idag, den 24e juni 1925 föddes ett gossebarn i prästgården i en by norr om Ystad. Det sägs att han föddes vid kyrkklockors klang. Om det är sant eller inte, vet jag inte. En sak vet jag med bestämdhet att det här gossebarnet inte skulle bli religiös trots att han föddes i en prästgård. Det skulle visa sig att hans hem skulle bli ett korsvirkeshus på Hedengatan i samma by. Pojkens intresse var att baka, men hans pappa tyckte han skulle följa honom i spåret och lära sig målaryrket.Så blev det! År 1950 blev den unge mannen pappa för första gången. Det var söndag och under en fotbollsmatch, där han bröt nyckelbenet i all glädjeyra. År 1958 flyttade han med sin familj till Malmö, där han bodde till 1990. Då hade han funnit sin andra kärlek över Atlanten och önskade tillbringa sina sista år med henne - Det blev 13 år - Trots kärleken i USA var det Sverige som var hans hemland och där ville han ligga bredvid sin första fru i hennes barndomsby söder om Ystad. Mitt paradis i Skåne och Sverige. Jag har skrivit många rader om den här byn i mina texter. Där har jag verkligen ljusa  och fina minnen från som bara finns i mitt hjärta.
 
Jag minns dig som pappa som en väldigt behaglig och omtänksam person. Alla barn ville sitta i ditt knä. Minns framsidan på vårt radhus i Malmö, hur småflickorna satt på trappan och pratade med dig. Du tog dig alltid tid. Minns att du var extremt idrottsintresserad, hur du och jag åkte på otaliga handbollsmatcher. Hur du bildade häck med poliserna på popgalor. Hur du rullade upp mig för spiraltrappor i byggnader bara för jag skulle vara med mina kompisar. Ingenting var omöjligt för dig! Jag fick vara en "vanlig" flicka, sedemera ung kvinna. Idag är jag glad för det. Jag har fått känt på hur det är att leva ett alldeles vanligt liv.
 
Men lilla pappa, du hade dina svagheter om jag så säger. Som tonåring kunde jag linda dig runt mitt finger, när det gällde en slant till nya kläder, smink eller en härlig doft. Pappa, du ska tro att jag saknar dina paket med kläder från USA.
 
Jag minns den sista gången vi talade i telefon. Du sade: "Ha det så bra till nästa gång" Jag visste inte att det var den allra sista gången. Kvar finns bara minnen och ditt sätt att testa hur långt du kunde nå i livet. Den egenskapen finns även hos mig, men det där med någon självbiografi blir det inte. Det räcker med mina blogginlägg.
 
Jag kommer alltid att älska dig!
 
 Min egen bild 23/6-2017
 
/Ec
Egna tankar / minnesspår