/
Allmänt /
ALLHELGONAHELGEN
I kväll vill jag republicera en text vilken jag skrev på 1970-talet till en kvinna som jag lärde känna en gång. Hon fick plötsligt magcancer och avled inom en månad. Sedan har jag omarbetat den texten, så den passar bättre in på de mina som inte finns längre hos mig. De är alltid med mig i mitt hjärta. Har förlorat så många fina personer allt för tidigt, därför har jag blivit en ensamvarg och jag trivs med det, men trots allt saknar jag er som lämnat det här livet. - Kanske för något bättre, vad vet jag -
Störst är saknaden efter mormor, morfar, pappa och mamma och så lilla moster. Alla ligger på samma kyrkogård i den by som jag älskar. Kyrkan ligger högt uppe på en kulle. Satt ofta i mormors vardagrum och tittade upp mot kyrkan.
Jag har kallat min text för "högt uppe på en kulle" och lyder:
Högt uppe på en kulle
Ligger en liten vit kyrka
För mig betyder en kyrka
Något stillsamt men även ro
Högt uppe på en kulle
Har man tänt ljus i kväll
Jag är flera mil från bykyrkan och ljusen
Mina tankar går i höstmörkret till de mina
Jag minns doften av mammas mediciner
Och hennes ansikte som till sist blev ett månansikte
Jag minns pappas blick den allra sista gången
Han stängde dörren till min lägenhet
Och de allra sista orden som han sa en tid senare
Minns också en del trevliga episoder med er
De får mig att småle i min vardag
Allt är inte bara svart och mörkt
Högt uppe på en kulle
Ligger en liten vit kyrka
Dit går mina tankar i kväll
© Ewacarin Holmqvis 2017
