Ewacarins Blogg

 

 

I Min text "Ord till mamma" skriver jag bland annat så här" Du drabbades av en obotlig hjärntumör år 1981 som fick dig att lämna det här livet på jorden alltför tidigt vid 54 års ålder 1983. Den där djävla tumören som kom och förstörde allt det fina med livet. Den gjorde att det otänkbara trots allt blev verklighet så småningom. Vi lärde oss att leva i en annan typ av vardag. Den som aldrig skulle bli som när du fanns hos oss. 

 

Längre ner i texten har jag skrivit "  Du var alltid där, då vi barn behövde dig. Du var en klok mamma för du gav oss barn råd, sedan fick vi själva ta besluten och lära oss av våra misstag. "De kan jag inte göra åt er", sade du alltid. Det var inte så lätt alla gånger. Vad vet vi som unga vad som är ett "rätt" beslut? Men du hade rätt, det har jag förstått nu i vuxen ålder. Lilla mamma, du lärde mig livets hårda skola, något som jag är glad för att du hann med. Jag har haft stor nytta av den kunskapen må du tro i mitt senare liv."

 

En bit längre ner i min text till dig heter det: " Jag blev uppfostrad som ett "vanligt" barn och ungdom! Nästan för vanligt. Ibland har jag sådana problem med det där må du tro. Jag klarar av det också som allt annat som är tufft i mitt nuvarande liv! Du vet att jag fått din envishet och din styrka som drar mig fram i livets villervalla. Men jag har också fått din förmåga att bry mig om mina medmänniskor, ditt sätt att kunna lyssna och trösta personer som behöver det. Det är fina egenskaper! Tack, lilla mamma för det här"( källa min text från år  2007 i en samling till ett bokförlag)

 Jag vet att Per och Tina har lagt blommor på gravarna, så det ser säkert fint ut. Du ska veta mamma att du finns i mina tankar ofta. Jag har många ljusa minnen från köket hemma och från köket i Snårestad. De tar jag fram vid behov och då småler jag. Men det bästa är att de är alldeles mina egna!