Delar av Alexander Dunerfors´recension i januari
"Upplägget kan vi numera. Förhör avverkas, ledtrådar följs upp, vittnen frågas ut och listan på misstänkta växer. Det kan säkert kännas som en ganska trött procedur vid det här laget (36 filmer!), men jag som aldrig haft en hjärna för ”whodunnits” blir ändå överraskad vid slutscenerna.
Men det är snarare i allt runtomkring som ”Beck - Den tunna isen” fångar intresse. I granskningen av hatet och misstron mot flyktingar, den nya rasismen som sveper över Sverige och får vanliga svenskar att bränna ner asylboenden, tar Katarina Ewers manus pulsen på samtiden. Det är också första gången, mig veterligen, som en svensk mainstream-film visar upp en historia inifrån ett flyktinghem. Att flera av ungdomarna i filmen själva är nyanlända, bidrar till en fin verklighetstrogen känsla....
Något nytt har hänt i årets Beck-filmer. Kanske otippat, men klart positivt. Redan i förra recensionen (”Beck - Ditt eget blod”) noterade jag hur det kändes som den väloljad maskin, där både det tajta polisgänget och varje minsta biroll övertygar. Ungdomar pratat som ungdomar gör! Kvinnor faller i gråt helt trovärdigt! Det är inte ofta man får säga det om svenska filmer. Jag vet inte vad regissören Mårten Klingberg har för tricks med sig på inspelningen, för så här smidigt flöt det sällan på i tidigare Beck-filmer. Vad det än är, så fungerar det. ...
.Visst ligger det mycket research bakom, men med facit i hand är svenskt polisarbete inte något adrenalinpumpande avsnitt av ”Homeland”. Det hela kan upplevas som lite lätt-och-lagom-mesigt för en kräsen deckarpublik son kräver kalla kårar. Det hjälper om man gillar karaktärerna, och ett stort plus att storyn i övrigt känns aktuell och angelägen, för filmen har i övrigt inte mycket till gnista". (Alexander Dunerfors i Moviezine)
Har undrat varför jag är så förtjust i Peter Hauber i rollen som Beck? Ärligt talat så tycker jag inte om honom i andra roller. Är det för att han beter sig som en vanlig människa med fel och brister liksom kommisarien i "morden i Midsummer". Inte har de uniform utan de är civila. Undrar om jag har uniformfobi, för jag ryser när jag ser någon läkare i vit rock. Eller är det så här att jag beundrar deras sätt att lösa problemen? Kan ju vara en yrkesskada jag har som beteendevetare.
