/ ARTIKLAR /

EN AV MINA STORA FÖREBILDER ÄR DÖD

FOTO: TT År 2007 fick legarden Bo Holmström Lukas Bonniers stora journalistpris för lång och trogen tjänst.
 
Ännu en legardisk person har gått ur tiden. Igår kväll nåddes vi av den tråkiga nyheten att SvT-journalisten Bo Holmström inte finns bland oss längre. När jag hörde nyheten fick jag gåshud och jag sa inom mig:"Inte han"! På något underligt sätt kom Bo Holmström att bli något av en förebild för mig. Så där skulle jag vilja vara som han var  För mig har ord betytt väldigt mycket och hur personer använt dem i olika sammanhang för att få ut sitt budskap. Det här kunde verkligen Bosse. Dessutom hade han en behaglig röst.
 
"Bo Holmström arbetade som journalist under fem decennier, och var en av SVT:s stora stjärnor.  Han var en gudabenådad reporter, alltid angelägen om att få berätta historier, och gräva. Han var en trollkonstnär som tv-reporter, med nästan inga medel alls blev det väldigt levande och spännande. 
 

Christina Jutterström, tidigare vd på SVT och chefredaktör på Expressen och DN, arbetade ihop med Holmström på Ekot under 60-talet och var åter kollega med honom på SVT Rapport under 70-talet. Hon minns Holmström för hans engagemang, intensitet och breda kunskaper:  Han var alltid en intensiv journalist. Oavsett om han sysslade med inrikespolitik, var korrespondent eller reporter som ryckte ut. Han gillade inte några regler för jobbet, vilket märktes av när han kom hem på 70-talet efter korrespondentjobb. Han gillade inte de nya svenska arbetsreglerna utan ville alltid jobba. Han var en härligt envis typ, säger hon. 

Sam Nilsson var chef på SVT när Bo Holmström var en av tv:s största stjärnor. Han minns reportern med värme.Han var en god medarbetare som vi hade, det är naturligas tråkigt att se den ena efter den andra gå bort. Han var en oerhört effektiv och slitstark medarbetare, han gjorde bra jobb, säger Sam Nilsson.

Han var en murvel, en så gedigen journalist. Jag har bara positiva erfarenheter, han var extremt skicklig på att improvisera, och hade en dramaturgisk ådra, säger Belfrage".( Källa Expressen).

"Norrmalmstorgsdramat, högertrafikens införande och utrikesminister Anna Lindhs död var några av många andra stora ögonblick som Holmström skrev in sig i med sina rapporter".(Källa DN)

I Expressen 2016 berättade han om att han drabbades av kallbrand efter ett sår på foten.

– Att jag kör rullstol är en kombination av att jag har dålig blodcirkulation, vilket beror på den där jäkla rökningen som jag inte har lyckats göra mig av med helt, och diabetes som jag dragits med i många år. Jag fick ett sår på ena foten och det utvecklades efter ett år till kallbrand. Då var det bara att välja: antingen kapa benet eller lägga sig i graven. Det var de sista dagarna i juni som läkarna sade att de var tvungna att ta bort benet, berättade Bo Holmström i Expressen i oktober förra året.

Holmström förklarade då sina problem med att anpassa sig till livet i rullstol.

– Antingen bryter du ihop eller så gör du ditt bästa. Det går ganska bra att ta sig fram i rullstol också. Min nya situation har gjort mig uppmärksam på att samhället inte är anpassat för alla, sa han i Expressen.

I april berättade Bo Holmström för Expressen att han saknade livet som journalist, och att han gärna hade kommit ut på jobb igen".(Källa Expressen)

Dottern Kajsa Holmström säger " Han var sitt jobb, det var nummer ett. Blev vi barn sjuka tog han självklart hand om oss, men annars var jobbet nummer ett, han levde sitt jobb:

 Han gick och la sig på natten, men vaknade aldrig mer. Han var ensam när han gick bort, men om det var av ålder eller någon sjukdom vet vi inte. Han somnade i alla fall in med förvissningen om att han skulle träffa alla sina barn till sin födelsedag i nästa vecka". (Källa DN)

Bo har själv planerat sin begravning och han vill att hans aska ska spridas i havet:

Ytterligare ringer pappas ord i mitt öra:"Allting tar slut en dag", men Holmströms jobb finns kvar i klipp, bilder och texter - tack och lov - Aldrig kommer jag att glömma dina ord i min ungdom Lägg ut, lägg ut! Bosse, jag minns dig med värme. Du var ju en av mina förebilder. Du visste hur du skulle hantera orden och även bild i viss mån. Det är många som saknar dig inom mediavärlden.

 

 /Ec
 
 

.
/ ARTIKLAR /

SPEGEL SPEGEL PÅ VÄGGEN DÄR...

Bild Style
 
 
I mitten av 1980-talet och cirka tio år framöver, skrev jag diverse artiklar för Neuro förbundets tidskrift "Reflex". Tidningen kom ut med sex nummer per år. Tänker publicera vissa av artiklarna här på min sida, men självklart kommer jag att stryka  vad äldre forskning menade på den tiden och kanske lägga till vad nyare rön säger idag.
 
Ingressen till "Spegel, spegel på väggen där" ljöd:
En måndagsmorgon i januari stod jag framför spegeln i badrummet och undrade om det verkligen var jag som stod där. Håret stod på ända och plötsligt insåg jag att den där unga tjejen med ganska platt mage, hade förvandlats till en äldre kvinna med ganska så runda former.  Nedan följer några aspekter på hur hälsa och då främst kosten och den inre lyckan har en stor betydelse för att vi ska må bra och orka med vår vardag.

 

Vintern och mörkret gör att de flesta av oss känner sig trötta och orkar mindre än under resten av året. Jag vill lära ut några små knep som inte betyder stora ingrepp i er vardag, men som kanske gör er piggare, gladare och att ni kommer att orka mera. Själv har jag testat under ca 14 dagar och det har redan hjälpt. 

För att bli piggare anser experter på hälsa att vi behöver ha tillräckligt med sömn. Det underlättar om vi börjar med att få ordning på den. Behovet av sömn varierar från person till person, men mellan 7 – 10 timmar brukar vara lagom. Kvinnor kan behöva lite mer sömn än män. Somliga av oss sover dåligt och letar efter anledningen. Experterna på detta område påstår att om vi tar en middagslur mitt på dagen bidrar det till att vi sover sämre på nätterna. Andra orsaker kan vara stress, sorg och bekymmer, antingen för att vi inte kan somna eller för att vi efter en kortare eller längre tid vaknar upp igen, trött men alltför vaken för att somna om. Kroppen  brukar själv säga ifrån och rätta till sig så att den får tillräckligt med sömn. Vad är då ”egentlig” sömnstörning? Enligt vad jag har fått fram kallar experterna sömnstörning, då vårt dagliga liv blir påverkat av sömnbristen. Hur kan man behandla sömnsvårigheter? Naturligtvis finns det en hel del av sömnmedel att ta till, men dessa ska man bara använda under kortare perioder eller vid bestämda tillfällen. Några goda råd till er med sömnproblem: Undvik att äta eller dricka för mycket före ni lägger er, men detta betyder inte att ni ska lägga er utan något i magen. Själv tuggar jag i mig en skorpa eller riskaka på kvällarna och en varm dryck, gärna mjölk som har lugnande effekt. Se till så att sovrummet är friskt och svalt. Undvik ljus och ljud om det är möjligt. Om det är möjligt så försök lägga er när ni är trötta. Läs en tråkig bok. Släck lampan när ni märker att ögonlocken börjar falla ned. Ett annat gott råd är att försöka stiga upp vid samma tid varje morgon. Det hjälper er att hitta just er biologiska klocka.

Motion i alla former gör att vi mår bättre och är piggare. Det behöver inte vara gymnastik eller bassängträning om ni tycker det är trist. En promenad i någon park under en solig vårdag eller att ni deltar i aktiviteter som är möjliga där hemmaHuvudsaken är att ni rör på era kroppsdelar, så de inte stelnar till. Om någon vet hur det blir, så är det jag. Jag hittar på tusen saker, för att slippa hoppa i bassängen. Gå en promenad är något annat för då förenar man nytta med nöje.

Ett annat knep för att må bra i sin vardag är att försöka ändra sin kost och vanor. vad gäller det här området finns ny forskning i mitt inlägg från den 2/1 2016 med titeln "Inte banta, men gå ner i vikt". Jag hänvisar till det inlägget.

Utmaningen i livet är inte att skaffa det vi vill ha utan att vara nöjd med det vi har. Vi bör lära oss knepen som ger oss personlig framgång och ett rikare liv. Den amerikanske psykologen John Gray menar att för att få framgångsrika relationer till människor – vare sig det gäller vänskap, kärlek eller i affärer – måste vi vara trygga och harmoniska i vårt verkliga jag. När vi är oss själva, strålar vi ut i vår fulla kraft. Genom att vi är vårt verkliga jag, skapar vi tillit och folk vill göra saker för oss. Varför skulle vi annars dras till framgångsrika människor?  De utstrålar en positiv energi, som människor vill ta del av. Gray tror att en orsak att vi inte törs satsa på nya saker eller att vi skjuter upp saker, är bristen på kärlek. Denna behöver ständigt fyllas på. Kanske stämmer detta för jag orkar mera och känner mig gladare, om jag har någon som tycker om mig. Ofta har jag en känsla av att den personen sporrar mig. Gray menar att utan inre lycka kan vi aldrig nå framgång. Vi måste sluta missunna oss allt som vi tycker om och vill göra för att vi är missnöjda med andra delar av livet.

Hur blir vi  mer nöjda med livet? Gray säger att vi bör bearbeta våra blockeringar som hindrar oss från att ta för oss och nå framgång. Denna bearbetning innebär att vi måste gå tillbaka och uppleva det vi kände innan vi fann oss till rätta med det.  

 

© 2010 Ewacarin Holmqvist

                        

 

/ ARTIKLAR /

SISTA DELEN AV ETT OVÄNTAT ÅTERSEENDE

Bild Google
 
Här kommer den sista delen av novellen "Ett oväntat återseende" som kanske blir till en roman, då jag har det lugnare i min vardag. Det tar tid att skapa flera huvudpersoner - Det är inte gjort på en kafferast - Att skapa människor till en novell/roman är sjukt roligt, men som sagt: jag har inte tiden som behövs just nu för mitt skrivande. Kanske är det bra att blivande personerna  mognar i min hjärna och det gäller även fortsättningen. Jag vet på ett ungefär hur det går. Trevlig läsnig och helg!
 

 

Klockan är snart 17.30 Alexandra Mc Scott står i hallen och betraktar sig själv i spegeln innan hon öppnar garderoben med ytterkläderna. Hon snurrar flera varv för att se hur klänningen sitter på henne och om skorna passar i färg. Hennes svaghet är att allt ska matcha så in i hel...  Är skorna en aning för rödbruna till klänningen? Hon är i alla fall nöjd med höjden på klackarna. Nu kommer hon upp till Roberts längd. Hon tar sin ärvda skopåse som mamma hade och stoppar ner dem i, för inte kan hon gå i högklackat över Centralbron när det regnar och är kyligt. Då är det bättre med de vita bootsen. Plötsligt tänker hon: Som min väninna har gjort med håret” Det är alldeles för lockigt och stelt av spray. Nu är klockan mycket, så hon hinner inte ändra något – Och när hade jag snedlugg senast. Vår kvinna tar på sig den röda kappan och slänger den vita sjalen med guldstänk runt halsen. Hon känner tusen fjärilar i magen. Snart ska hon träffa Robert. Hon springer nedför trapporna. Nu är hon i alla fall på väg. Med raska steg går hon över bron. Ännu regnar det och det är kyligt. Hon har på sig hörlurarna för att skingra tankarna på den här förväntansfulla kvällen. Nu har hon Thomas Ledins låt – En del av mitt hjärta – Plötsligt kommer vår VD på sig själv att hon nynnar med i refrängen. Den sätter ord på allt vad hon känner just nu.

 

                                     *

 

Skönt att komma in i värmen. Det glimrar av kristall från taklamporna. Det passar bra mot allt rött som finns i möblerna. Soffgruppernas stomme är av mörkt konstläder. Alexandra går mot receptionen, där en portier tar hand om ytterkläderna. Därefter går hon till damrummet för att byta stövlarna mot skor och inte minst för att spegla sig en sista gång och sätta på ett skimrande läppglans. Hon lämnar sin skopåse till portiern.

 Vår journalist går sakta och söker med blicken. Hon rycker till när hon plötsligt känner en varm hand på sin axel.  En röst säger: Hi there. Alexandra känner så väl igen den där rösten trots alla dessa år. Mr Mc Scott böjer sig ner och nuddar hennes nacke med sina läppar som han brukade göra. Han står där, klädd i en mörkblå kostym och vit skjorta. Alexandra känner väl igen hans ljuvliga doft som sprider sig omkring dem. Deras blickar möter varandras och de kommunicerar några få sekunder med ögonen. Han har samma varma glans i dem som senast de sågs. Har det verkligen gått flera år? Kanske har han fått en liten rundare form än vad han hade då de träffades i USA på 1980-talet. Vad de säger där i foajén försvinner lika hastigt. Just nu behövs inga ord. Just nu är det bara de två här och nu. Allt annat är oväsentligt. De håller om varandra länge. Till slut går de sakta in i baren. De ber om drinklistan och hon tar en snowball, medan Robert som vanligt väljer en trea whiskey plus ett glas vatten. Efter en halvtimme reser de sig och går in i matsalen.

 De beställer in en trerätters middag. Under de närmaste timmarna får de veta vad som hänt på respektive håll. När Alexandra berättar för Robert att hon snart ska åka över frågar han henne om hon kan stanna lite längre. Vår karriärskvinna ska tänka på saken. Det blir mycket beröringar av händer och de fortsätter att tala med ögonen.

Robert följer sin dam hem efter middagen. Han är ju amerikan ut i fingerspetsarna. De går sakta tätt intill varandra över Centralbron. Av regnet som faller märker de ingenting. När de är framme vid Alexandras port får hon en avskedskyss. Such a kiss.  Hon blir knäsvag. Robert har inte förlorat konsten att kyssas. See you soon and say hi to Anna, viskar Mr Mc Scott i hennes öra. Han går tillbaka till hotellet.

 

                                     *

 

Dags för en ny arbetsvecka. När vår VD gör entré på tidningen, hör medarbetarna henne nynna på en låt från 1980-talet och vid deras möte letar Alexandra förgäves efter sin kalender.

Medarbetarna känner inte igen henne. Det gör inte Alexandra heller. Roberts beröringar och doft finns ännu kvar inom henne, liksom hans ord och tonfall. Such a weekend I have had, tänker hon och småler för sig själv.

 Det är helt underbart att fått upptäcka: Deras innerliga gemenskap fanns kvar efter åren som gått.

 

© Ewacarin Holmqvist 2014