/ BLOGGBLAD 2018 /

BLOGGBLAD NUMER 8 2018

 
Förlåt att det har gått lite tid sedan jag skrev på den här sidan. Tiden rinner mellan fingrarna! Nu är det helg - under jag kan ägna mig åt avkoppling och att umgås med personer som står mig mycket nära. Skönt! - På lördagarna får jag njuta av kaffe på sängen. Sedan när jag stigit upp och gjort mig i ordning för dagen, får jag en "lyxplocktallrik" till frukost,vilken avslutas ofta med en kopp kaffe.Kan jag ha det bättre? Tror inte det!
 
I veckorna har jag en del att göra såsom fixa här hemma, matlagning gärna långkok som jag kan frysa in i portioner. I tisdags gjorde jag kålpudding som jag delade upp i först 4 gånger 2 portioner och sedan två skålar med fyra portioner i varje skål. Jag gick till min köttaffär som ligger ett stenkast bort från mig. Där maler de färsen medan kunden väntar. De har superfin skinkfärs för bara 45:-/kilo. Till all den här kålpudding kostade köttet 120:- och ett vitkålshuvud på tre kilo viket jag köpte på torget nära mig. Om några timmar ska jag äta kålpudding, kokt potatis och hemlagad sås samt rårörda lingon. Har provsmakat den, så jag vet att den är god i alla fall i min smak.. Nu hoppas jag att min vän/assistent tycker likadant!
 
Som ni vet, så är vi inne i mitten av oktober kalendermässigt, men vädermässigt kunde vi varit i mitten av augusti. Hos mig är det en sensommardag med så där tjugo varmgrader, svag vind och blå himmel. Ur led är tiden. Det är bara morgnar och kvällar som är normala. Med det här vädret är det svårt att klä sig. Ska man ta en jacka eller inte? Ser polotröja för höstlikt ut? För någon vecka sedan, beställde jag en del höstkläder till min garderob samtidigt som jag lade undan sommarplaggen. Tyvärr har jag inte fått något sms vilket meddelar att jag kan hämta ut ett paket. Efter den här helgen måste jag nog spåra det för jag har en misstanke att vädret vänder och då behöver jag innehållet i paketet.
 
I veckan som gick, blev jag friskförklarad från kir.mottagningen i min stad. Där har jag gått för en fistel i bukhinnan som uppkom i samband med en bukoperation som jag gjorde hösten 2016. Ur den här fisteln har det läkt galla och jag har haft plåster. I slutet av augusti upphörde det att rinna. Inte vet jag, om mina Humira-injektioner har gjort att det har läkt. Det visste inte min kirurg heller, men han tyckte att det var en bra fråga. Det är så otroligt underbart att slippa en procedur mindre - att lägga om eller vakna på natten av att det rinner! - Ett problem fattigare i min tillvaro som tar tid.
 
När jag har lust och tid så har jag påbörjat mitt skrivprojekt vilket har legat nere ett par år, främst för att jag var tvungen att tänkapå min hälsa. Men nu glöder min "skrivtarm" (om det finns någoon sådan) och jag går in i min egen bubbla då och då. Det känns mycket tillfredsställande. Har letat upp ett bokförlag som jag vill testa att skicka in till. Hoppas att jag blir färdig till december. Vet ju att det kommer att ta tid innan jag får svar. En dröm hade varit att min bok kom ut sommaren år 2020 i samband med att jag fyller 70. Drömma kan man ju alltid...
 
 /Ec
Kommentarer (0)
Helger, avkoppling, / Hälsa / min garderob / mitt skrivande
/ BLOGGBLAD 2018 /

BLOGGBLAD NUMER 7 2018

 Min egen bild hösten 2016
 
Det är fredag i mitten av september: Tänk, vad tiden rusar iväg! Det är förvånadsvärt att sommarvärmen håller i sig hos mig. Vid lunchtid hade jag över tjugo grader, men det stormade så att fönstret flög upp och ut ur sovrummet/arbetsrummet kom katten som skjuten av en kanon. Samtidigt föll två blomkrukor i kras. Nu några timmar efteråt smattrar det första höstregnet mot min ruta, så nu är verkligen hösten på intågande. Jag som är en "höstmänniska" har längtat efter det här. Den här årstiden skapar lugn och harmoni, tid för så mycket som jag gillar - Lite "hemmafix", laga grytor av olika slag, läsa en bra bok eller se en film. Hösten är verkligen härlig och underbar! Med åren har jag blivit även en inomhusmänniska, så när hösten kommer, slipper jag att ha dåligt samvete för att jag vill hellre vara inne än utomhus.
 
Ni som följer mig, har säkert undrat om något har hänt mig efttersom jag bara har publicerat ett inlägg i september.Jag kan lugna er med att allting är som vanligt, inga större krämpor. Min klåda är fortfarande jobbig och helst på nätterna, då jag behöver sova för att vara pigg på dagarna. Mår bättre än på länge och tur är väl det eftersom jag har mycket att göra med mitt arbetsledarskap. I september har jag rekryterat/rekryterar personal, vilket är en jobbig process. Det här gör att det tar all min kraft. I förlängningen innebär det här att mitt skrivande, som jag verkligen brinner för, blir lidande. Tyvärr finns det dagar då jag avskyr min situation och undrar "varför just jag". Eftersom jag är ett fun av livet och vill se vad som döljer sig bakom nästa hörn, så reser jag mig ganska snart igen...Tur att jag har den förmågan! När saker rörande mitt arbetsledarskap har lugnat ner sig en smula, hoppas jag få tid till mitt skrivande i större utsträckning.
 
Fredagskväll under hösten betyder att jag äter något gott medan jag ser på "Idol" och dricker någon god cider och bara njuter av att en helg står för dörren och att min vän/assistent är här varje lördag. Han gör sådana underbart härliga frukostar och så får jag kaffe på sängen då jag vaknar. Han är guld värd! Lördagar är mina andningshål.
 
 /Ec
/ BLOGGBLAD 2018 /

BLOGGBLAD NUMER 6 2018

 
Det är sen lördagseftermiddag i slutet av augusti. När jag försöker få ihop ett inlägg, hör jag hur regnet smattrar mot fönsterrutan i mitt arbetsrum/sovrum. Det är inte ett stilla regn vilket strax upphör, utan ett regn som vi är vana vid.I slutet av vecka 34 har den värsta hettan givit med sig trots att det varit så där kvavt, så har det varit lättare att leva och fungera "normalt". Det är härligt att känna! Sommaren år 2018 har varit alldeles underbar och fantastisk på alla sätt. Inte ett moln så långt ögat når/nådde under tre och halv månad, men för oss i Norden, kan det bli för mycket av det goda.
 
Nåväl, nästa lördag går vi in i september( den första höstmånaden) och med det återgår de flesta av oss till det vanliga livet och rutiner av olika slag. Måste tillstå att det är ganska skönt. Alla som följer mig vet ju att jag älskar hösten. Tror att det hänger samman med att det är lätttare att stå ut med mina funktionsvariabler under den här årstiden. Det är naturligt för oss att mysa hemma.
 
Har den här känslan kommiit med åren, då min kropp inte fungerar som den gjorde en gång. Det här sörjer jag mycket över. Det är för sorgligt men sant, men det är inte sant att jag inte kan klara av något som är bra för mig - Att komma upp ett par gånger under dagen i stående position - Detta är något som jag tänker kämpa för och med så länge jag orkar och kan. Finns så många saker jag har fått ge avkall på efter min bukoperation år 2014, så inte ytterligare en sak! 
 
Nu har nästan samtliga assistenter kommit tillbaka efter sommarledigheten och därmed får jag mer utrymme till miitt "privata", såsom skriva inlägg till den här sidan, gå omkring och fundera på en kortroman i stil med Moyes och Sandberg. Jag älskar mina lässtunder under morgnar och kvällar. De stunderna är mina alldeles egna: Tyvärr har det blivit så att jag läser mer än att se på film eller Tv-serier under den senaste tiden. Orsaken till det är att jag hittade BookBeat. Den  tjänsten gör att jag kan lyssna på ljudböcker utan att jag slipper vända blad eller ha en inbunden bok vilken är svår attt hålla i. Tur att jag inte har hittat en filmtjänst som jag kan använda i mobilen, för då sov jag ju aldrig.
 
Augusti år 2018 har blivit mycket annorlunda. Först och främst den här grymma hettan som larmslog oss. Skogsbränderna i norr, grillförbud. Sedan gick allt sönder här hemma, så jag var tvungen att köpa nya saker. Naturligtvis hände det under en period då jag hade mina kvartalsräkningar och fick ny medicin av min hudläkare. En medicin som är dyr som pocker,,men som hjälper mig bra. Livet är så här ibland, men då måste vi kämpa på för att se vad som döljer sig bakom nästa hörn.
 
Saknar Emma mycket ännu, men jag inser att hon har det bäst, där hon är nu. Vi hade inte möjlighet att hjälpa henne så att hon blev frisk på nytt. Jag tror att Emma hade 16 bra år. Gjorde vårt yttersta för att hon skulle ha det bra. Vi hade kanske kunnat åkt med henne i tid till djursjukhuset, men.. Det är så himla lätt att vara efterklok! Nu är allt ljus på Paddy vilket han tycker om.
 
 /Ec