DU FATTAS MIG!
Så tog värmen slut för den här gången. Ack ja! Jag kom nyss in från att ha varit hos skräddaren. Han ska lägga upp ett par byxor till mig. Har man korta ben, så passar nästan inga byxor, utan jag får besöka någon med nål och tråd!
Käre lillebror sa alltid, när vi bodde hemma båda två, att jag hade ”taxben”. Han råkar vara lång. Tror att jag når honom till midjan så där när jag ställer mig upp. Nu för tiden har han fått en rundare form över magen. Det är visst ofta karaktäristiskt för män som fyllt femtio. Idag har han börjat hos viktväktarna för att råda bot på sin kroppsform. Lycka till säger stora syster. Jag tror mer på GI-metoden, men som sagt: Alla blir salig över sin egen tro.
I kväll känns det så hopplöst! Jag saknar så en nära vän. Vi har inte setts sedan februari och nu är det snart juni. Jag vill säga som Börje Ahlstedt gjorde i ”Ronja Rövardotter”, då Skalle Per hade dött: ”Du fattas mig, det gör så ont i mig”. Precis så känner jag mig i kväll. En bit av mig är borta! Vi två som har en särskild Connection och kan prata om det mesta. Skälet är att min nära vän har en son som har blodcancer med allt vad det innebär! Varför ska små barn drabbas av en sådan grym sjukdom? De har knappt börja leva!
Jag saknar även en nära anhörig som gick bort bara några dagar innan jul. Han hade levt ett ganska innehållsrikt liv. Han skulle ha fyllt 80 år på midsommarafton i år. Någon ville något annat. Över väder och död råder ingen människa!
I kväll känner jag mig ledsen, men ”tomorrow is an other day”. Kanske mår jag bättre då.
Av Ewacarin Holmqvist