/ LIVETS NJUTNINGAR /

APELSINGRYTA MED INGEFÄRA OCH KARDEMUMMA

 
 
Inför nobeldagen i morgon, har jag nu en lägenhet smyckad med mycket adventspynt. Det ger ett vackert och skimrande ljus och även värme till själen. I kväll blir det en härlig apelsingryta med ingefära och kardemumma - En riktig julgryta så här i adventstid.
 
Ingredienser till 4 portioner:
 
500 gram griskött (färsk skinka eller picnicbog)
1 msk soya
1 gul lök
1 röd paprika
1 dl apelsinjuice (koncentrerad)
2 dl buljong (tärning, vatten)
1 msk vinäger
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
½ tsk ingefära
½ tsk malen kardemumma
1 msk potatismjöl
2 apelsiner
 
Beredning:
 
Strimla köttet och blanda det med soyan. Skala och skiva löken. Kärna ur och strimla paprikan.
 
Koka upp apelsinjuice, buljong, vinäger och kryddor. Lägg i löken och låt koka någon minut. Lägg i köttet och paprikan och låt grytan koka i cirka 10 minuter. Blanda potatismjölet med lite kallt vatten. Häll i redningen och låt grytan koka upp.
 
Skala apelsinerna och skär dem i bitar. Blanda ner apelsinerna i grytan strax före servering. Garnera med lite rivet apelsinskal.
 
Servera med ris och sallad.
 
/Ec
 
 
/ Allmänt /

DECEMBER - INGEN HARMONISK MÅNAD -

Bild: Google
 
Det är decemberkväll hos mig. Jag hör hur regnet smattrar på fönsterrutan till mitt sovrum. Allt är tyst och stilla. December år 2018 kommer alltid att vara inristad i mitt hjärta och i min själ som den mest märkliga och omänniskliga månad jag har upplevt. Vårt land som byggt på trygghet, soldaritet och demokrati så långe jag kan minnas. De orden tycks inte ha något värde längre. En mamma med sin lille son på snart tre år fick en obehaglig julklapp i förtid. Efter sju och ett halvt år kommer hon och sonen att lämna Sverige inom 30 dagar. Kvinnan har jobbat hårt, klarat sig själv och skaffat sig vänner, Hennes lille son har gått på förskola och dessutom har han fått anknytning till min allra bästa vän. Vad ska han tro och reagera när han får lämna landet. Barn har också känslor fast de är små.. Min seprationsångest grundades vid hans ålder, därför vet jag hur det är när man rycks bort för någon som betyder mycket för ett barn. Jag fryser inom mig och just före jul. Har kvinnan väntat så länge, så kunde myndigheten väntat några veckor ytterligare tycker jag Jag skäms för att vara svensk!
 
"Jag går av och an i lägenheten. Kan inte företa mig något. Går till datorn och försöker skriva.  Efter en stund inser jag att det inte går att formulera i ord på ett blad den enorma saknad jag har inom mig. Det blir bara tomma ord. Saknaden känns och gör så ont just nu. " ( Ur min egen text Döden kom på beök)
 
Jag är uppvuxen i ett hem där traditioner var viktiga och där vi hade trygghet gentemot varandra. I ett hem där vi respekterade och tog hänsyn till andra människor. Kort sagt: Ett harmoniskt hem! Vår jul började redan i slutet av november. Då var det slakten och jubaket hemma hos mormor och morfar. Jag minns hur gott det luktade av nybakat bröd, pepparkakor etc.
 
"Julmånaden är inte längre så full av glitter och förväntan som den ska vara. Allt ljus och värme som fanns förr har slocknat. Nu känner jag en tomhet inom mig som inte går att fylla med någonting. En tomhet som jag måste lära mig att leva med. Inom mig vet jag, att livet inte varar för evigt. Vetskapen gör det inte lättare att förstå. Känslor tar ingen hänsyn till den logiska insikten.
 
 
Jag minns så väl pappas telefonsamtal som kom från en annan kontinent. Hans fråga varje gång: Hur är det idag? Jag säger att jag skulle precis ringa. Så talar vi med varandra en stund om stort och smått i livet. Ingen av oss kan ana att våra samtal snart är räknade. Mycket snart ska de samtalen bli ljusa minnen för mig.
 
December tycks förbli en mörk månad, trots alla ljus som lyser omkring oss. Eller så brinner de just för oss och påminner oss om att efter skymningsljus kommer så småningom alltid gryningsljus".(Döden kom på besök)

I morgon är en annan dag. Då planerar jag att klä min gran och sätta en liten ljusslinga i en kruka med grane samt knyta röda sidenrosetter. Hoppas det blir smakfullt. Måste skingra tankarna på något.

 /Ec

 

  
/ BLOGGBLAD 2018 /

BLOGGBLAD NUMMER 10 2018

Min egen bild december 2017
 
Så är vi inne i den sista månaden för år 2018. - Julmånaden - Redan har Första Advent varit. Hos mig sprider ett behagligt ljus lite varstans i lägenheten. Tycker mycket om veckorna före jul trots all stress vilken finns omkring mig. Jag vet inte hur många som pratar om alla "måsten" de ska hinna med. För ett antal år sedan skrev jag en text som just behandlar det här fenomenet. Jag kallade texten "Det lackar mot jul i folkhemmet". Här citerar jag delar av min text:

"Så var det dags på nytt! Veckan före första advent tycks Sveriges kvinnor få en sorts städnoja, som vi har sett våra mormödrar och mödrar drabbas av vid den här tiden på året. Detta till trots att de flesta kvinnor arbetar hel- eller deltid idag. Det är ett lustigt fenomen! Det fejas och putsas i varje vrå i folkhemmet. Det hängs upp gardiner som vi knappast hittar, för de blev uppslängda i någon garderob i januari. Vi hänger upp adventsstjärnor eller sätter elektriska adventsstakar i våra fönster på samma sätt som vi såg våra mödrar göra när vi var barn. Det är mycket noga att just den ljusstaken står där den alltid brukar. Julen är en högtid som har tusen traditioner från barndomen. Traditioner som vi tar med oss när vi flyttar hemifrån och får ett eget hem. Dessa blandas gärna upp med nya, som blir till våra barns seder från barndomen.....

"Själv tycker jag att adventstiden är behaglig trots att de flesta av oss har tusen järn i elden. Det är julkonserter, luciakaffe, julbord, julmarknader här och där och julfester på dagis eller skolor. Ändå blir jag lugn inombords paradoxalt nog. Det är som om alla ljus skapar en harmoni. I varje stuga och slott luktar det så gott av glögg, pepparkakor och apelsiner med nejlikor. I varje hem är det julstök och alla får hjälpa till. För min del blir jag mycket nostalgisk när jag ser det första ljuset tändas eller då jag hör julvisan Låtmigfåtändaettljuseller Jul, strålandejul. Då kommer det gärna en tår från ögonvrån". (Ur min egen text)

Idag har jag bakat en del. Nu återstår mormors hasselnötkaka, men den väntar jag med till julveckan. Mormor hade en tradition som jag saknar: Julafton har jag namnsdag. Mormor hade skickat med oss ett extra paket till mig som jag fick öppna på julaftonsmorgon. I det låg alltid ett häfte porto plus en hel nötkaka vilken jag skulle bjuda min familj på under förmiddagen. Mormor uttryckte varje år att större delen av kakan var min. Kära lilla mormor: Åh, vad jag saknar dig, men jag är glad för alla vackra minnen jag har fått. Minnena som är alldeles mina egna.

I mina fönster står adventsljusstakar. De som skimrar så fint, när det är mörkt och som passar så perfekt i detta rum. Ändå är jag starkt medveten om att julen aldrig blir som en gång för länge sedan, då livet var ljust och julljusen glimmade på ett annat sätt än idag. Då det fanns en annan värme mellan de flesta människor och prylar inte betydde allt. Ack ja. jag som är ett fun av livet, försöker att göra det bästa av nuläget. Hoppas att jag lyckas!

 

 /Ec