/ MY POEMS /

SÅ ÄR VI INNE I FEBRUARI

 
 
 
 
Bilder Tuniakalern. se
 
 
Så har vi vänt blad i vår kalender
Jag som tyckte att det var nyår alldeles nyss
Allting var nytt och spännande
Hur skulle året bli för mig och för världen
I Sverige fick vi en ny regering 
När det  hade gått cirka tjugo dagar in på året
Trots att januari var mest trist och grå - 
Rann  dagarna som sand mellan fingrarna
 
Så välkomnar jag februari trots allt
En månad som inte alls är min favorit
Att den är kort passar mig således bra
Snön brukar falla i den här månaden
För att nästa dag försvinna igen
Eller så blir det snöblandat regn av det hela
Det är så det är i februari månad - Tyvärr -
 
Februaris tjugoåtta dagar är alltid dystra
Fast mamma har nu varit borta sedan länge 
Kan det upplevas som om det var igår
Hon dog i samma månad som hon fyllde år
År 1983 var det en tidig vår
Pappa plockade en bukett av snödroppar från vår trädgård
De stoppade han i mammas hand
Den allra sista gången han såg henne
 
Februari månad - Tulpanernas och Azaleornas tid -
Åh. vad mamma älskade dessa blomsorter
Hemma hos oss stod det ett fång gula tulpaner
Eller en stor röd Azalea på soffbordet
Så här års då vi städat ut julen
Det är underligt vad man tar med oss hemifrån
Jag vill gärna ta in våren hos mig i den här månaden
Kanske tänka tillbaka på den tid som var
Och hoppas att Februari 2019 blir bra trots allt
 
© 2019 Ewacarin Holmqvist
 
 
 
 
/ MY POEMS /

KÄRA PAPPA

 
 
Min kära pappa,
jag tänker just på dig,
du som betydde
så mycket för mig.
Du var bland de bästa människorna
jag hade runt mig en gång,
då livet var sorglöst.
Du var så underbar.
Ställde upp i alla väder.
Från att ge mig en slant till
den där klänningen som fick
mig att glänsa i på festen. -
Vårra skämt om att jag var dyr i drift.
Till att bilda häck med poliserna
på mina pop-galor som jag var på.
Pappa, jag saknar dig.
Men jag blir så glad,
när jag tänker på dig nu.
Att du, just du var min pappa
och ingen annan.
 
Tyvärr tar allt slut en dag,
det är bara så det är.
Kvar finns då de ljusa minnena
från en svunnen tid.
 
Pappa, jag kommer alltid att älska dig
 
/Ec
 
 
/ MY POEMS /

DU SKULLE KANSKE VILJA...

 Bild Google
 

Du skulle kanske vilja sitta  blunda och njuta, medan sommardagen övergår till sommarnatt. Drömma om en svunnen tid, då du var ung och hela livet låg framför dig. Då du tyckte att du var odödlig.

Du skulle sitta där och höra hur vågorna slog mot strand. Hur skön tystnaden är efter en dag med omvärldsbrus, vilket är tidens självklarhet i en stad.

Du skulle kanske vilja sitta på en brygga någonstans med fötterna i vattnet och se solnedgången gå ned i havet, medan du drömmer om nästa dags möjligheter.
 
Du skulle kanske vilja tillbringa de sista timmarna på dygnet med att läsa en bok eller se en film. Inom dig har du vetskapen om att du inte behöver ha väckarklockan på snooze för du är ju ledig nästa dag.
 
Du skulle kanske vilja sitta på ett café någonstans, där du beställer in en kopp av ditt älskningskaffe och en ostfralla, medan du tittar på människor som går förbi. Hand i hand.
 
Du sitter säkert där i sommarkvällen och undrar vad Han gör just i denna minut. Han som betyder eller kanske betydde så mycket för dig för längesedan  Hur kunde det bli så här? Varför tordes du inte fortsätta att ses? Vad var du rädd för? Alla blir man äldre utanpå, men vi är nog desamma i hjärtat.
 
Du skulle kanske vilja slänga iväg en slängpuss åt Hans håll och hoppas han har det bra när sommardagen övergår i sommarnatt.
 

© 2018 Ewacarin Holmqvist