/ Allmänt /

BOKTIPS NUMMER 1 2019

 
Boktips nummer 1 för i år blir den bok jag läser just nu. Jag har den som ljudbok via BookBeat. Boken heter " Jag var Ingmar Bergmans Hushållerska" skriven av Anita Haglöf och Håkan Lahger. Den här boken ut kom på Lind & Co förslag i oktober förra året och omfattar 184 sidor. Den här memoaren finns i olika format hos Bokus:Om du vill ha den inbunden får du ge 189:-, väljer du e-boken är priset  99: och som ljudbok (som du kan ladda ner direkt till din dator) får du också betala 99:-
 
Så här skriver Bokus om memoaren:
"Ingmar Bergman och Anita Haglöf möttes första gången i Dramatens reception och inledde en arbetsrelation präglad av destruktivitet. Ingmar Bergmans hem var i långa stunder ett inferno med obegripliga regler och ritualer, vare sig det gällde matlagning eller bäddning. Hans ensamhet och förtvivlan var gränslös. Smärtan var avgrundsdjup. I de stunderna var Bergman en obegriplig och obehaglig gåta för dem som kom i hans närhet. Anita Haglöfs bok om sina åtta år som hushållerska hos Ingmar Bergman ger en unik inblick i hur regissörens värld såg ut när scenljuset släckts och kameror och mikrofoner stängs av". 
/ Allmänt /

GOTT SLUT

 
 
 

Om några timmar är det så dags
för Persbrandt att stå där iförd vinterskrud 
på scenen på Skansen för första gången
läsa dikten "Ring, klocka ring".
Jag har varit med om när både
George Rydeberg och Jan Kulle stod så i
midvinternatten och läste den här klassiska nyårsdikten.
Tänk vad tiden rinner iväg och år läggs till år.

Så där vid tolvslaget flammar himmeln upp i olika färger
och det blir ett våldsamt dån någon timme.
Många av oss skålar i champagne
och önskar varandra Ett Riktigt Gott År
Några av oss avlägger nyårslöften i den här stunden.
De glömmer vi så lätt redan dagen efter.

Tolvslaget brukar göra mig en aning vemodig.
Fäller gärna en tår när jag hör nyårsdikten.
Att lämna ett år för ett annat är att ta farväl
av något välkänt och vant.
Å andra sidan finns det många förhoppningar
inför året som nu startar den här midvinternatten.
Förhoppningar om bättre tider för de som behöver det.
Om drömmar som blir till verklighet.
Om tolerans och respekt mellan människor.
Låt år 2019 bli vad vi önskar oss

 

© Ewacarin Holmqvist år 2006

 

 /Ec
/ Allmänt /

SÅ ÄR DET DAGS ATT SUMMERA ÅR 2018

 Så är det så dags att snart ta farväl av året som har varit och välkomna ett nytt. Egentligen har jag svårt för avsked till något gammalt och vant. Alltså tycker jag inte alls om de sista dagarna på året. Dessutom är jag skotträdd eller rättare sagt så tål inte min skada höga och plötsliga ljud. Nyårsafton är för mig den värsta kväll på året. Den innebär inte fest i gala utan helst skulle jag vara naken, eftersom jag oftast kastar någon dryck över hela mig då en smällare hörs i vinternatten. Nåväl, jag brukar ha kläder på mig trots allt. Jag firar alltid nyårsafton hemma, men jag och min vän lagar god middag, dricker gott och lyssnar på "Ring klocka Ring" och därefter Abbas " Happy New Year". Under de senaste åren har jag vid tolvslaget ibland lyssnat på P1 där alla Sveriges domkyrkor ringer in det nya året. Stämningsfullt!
 
Hur blev då mitt år 2018? Kanske har det varit ett "mellanår" under vilket det inte har hänt så mycket i mitt liv och det är gott och väl, men lite trist tycker en människa som gillar fart och fläkt. Ändå måste jag tillstå att det med fart och fläkt har stannat upp. Jag undrar varför? Men så - plötsligt inser jag att jag inte är någon ungdom eller i medelåldern längre. Herregud, om ett och ett halvt år fyller jag 70 år. Jag är ju i nerför backen i livet. Ärligt talat skrämmer det mig, men samtidigt så får det inte hindra mig att vara nyfiken som jag alltid har varit. Nyfiken på vad som döljer sig bakom nästa hörn och om jag kan leva som jag alltid har haft förmånen att göra trots att en barnmorska tappade mig i golvet bara tre minuter efter att jag fått se världens ljus. Nåväl, hon förstörde inte så mycket av min tankeförmåga tack och lov. Även om jag ibland undrar vad det hade varit bäst. Sådana funderingar har jag sällan, men självklart finns dem inom mig. Som ni vet är jag ett "fun av livet och det driver mig framåt.
 
Hälsan: Sedan år 2014 har jag haft sämre hälsa än tidigare, med två magoperationer vilka utlöste min psoriasis med allt vad den innebär med olika salvor, spray och plåster. Min form av psoriasis innebär att jag har ständig klåda. Värst är det på min ena skinka och i mitt ryggslut. Sedan i mars i år har jag återgått till mina Humira injektioner var fjorton dag. Trots att jag har numera en sämre och en bättre vecka, så vill jag säga att jag kan leva som jag vill med hjälp av Humiran. För två år sedan genomgick jag min andra bukoperation som innebar att jag hade en fistel i magen som läckte. I två år höll jag på att byta förband dagligen, men i höstas friskförklarades jag av min kirurg. Då hade fisteln själv läkt sig. Det var ett steg i rätt riktning.
 
Mitt arbetsledarskap: Det har varit ett turbulent år vad gäller min vardag med allt vad det innebär. Jag är som ni vet " chef" för min personal som idag består av åtta ordinarier och ett antal vikarier. För min del är det ett seriöst och ytterst noggrant arbete som ska skötas till punkt och prickar. Jag har svårt att uppskatta hur mycket tid jag lägger på att få min vardag att fungera.Det varierar  från vecka till vecka. I mina uppgifter som arbetsledare ingår att hålla intervjuer, bredvidgångar, schemaläggning, ordna ersättare vid sjukdom/semester och diverse samtal med personalen. År 2018 har jag haft flera nyrekryteringar därför mer arbete. Jag är ett kontrollfreak, så jag har mycket svårt att  lämna saker ifrån mig som är inte korrekta, men under det året som gått har jag tänkt att jag skulle släppa lite på kontrollen, för jag upplever ibland att det här med min vardag tar mycket tid.Svårt! Min vardag är som den är och det har den alltid varit. Har ju en av mina assistenter som jag kallar "min högra hand" som hjälper mig med det matematiska ( Jag är inte något mattesnille) Tack snälla, att du finns. Vi är ett bra teamwork. Någon gång emellanåt önskar jag att dygnet hade haft fler timmar, så att jag hann med andra saker. Saker som känns viktiga och som jag brinner för. Måste tillstå att jag har ett bra liv - jag kan bo i egen lägenhet med min katt och göra mina egna val. Vet ju vad alternativet varit och det vore inte så trevligt. Under den senaste tiden har jag tillåtit mig att vara ledig under weekends och storhelger. Det känns  bra och då hinner jag att hämta lite kraft plus göra det jag vill!
 
Mitt  skrivande: Jag skulle önska av hela mitt hjärta att jag hade fått klart mitt projekt under år 2018, men det har inte blivit så tyvärr. Det kommer alltid saker emellan - Eller så är jag för trött för att sätta mig ner och fixa med en text - Jag hoppas på att år 2019 kommer att vara lugnare och att jag kommer att må bra, så jag kan ägna mig åt att färdigställa mitt projekt, vilket jag sedan tänker skicka till olika bokförlag och se vad det ger. Det hade varit trevligt att få sin bok utgiven till ens 70årsdag. Jag vet att jag inte är någon ny Moyes men ändå.Man måste få lov att drömma eller hoppas som loppan...  Min blogg kommer alltid att finnas, hur mycket jag har runt mig så har jag tid för den och för er. Det är en slags terapi för mig 
 
Till slut önskar jag er alla Ett Gott Slut! Var rädda om er!
 
 /Ec