/ Allmänt /

I KVÄLL HÄLSAS VÅREN

 
Bild studentsångarna.nu
 
är det valborg 2013. I min hemstad har solen visat sig på förmiddagen, men nu har den försvunnit igen. Så värst ljumma vindar var det inte, då jag gick en rask promenad och letade efter säsongens första rabarber som jag kommer att ha till en dessert i kväll. Kanske jag lägger in receptet om det är lyckat. Ska också göra en varm förrätt med avokado och krabbkött. Jag blir hungrig så jag får snabba på att publicera det här inlägget, så jag hinner det som ska göras före klockan slår 20.
 
Datorskärmen visar tolv varmgrader, men vinden gör att det känns kyligare. Med tanke på det här så är det ganska skönt att få vara inne i kväll och äta och dricka gott samt umgås med människor som jag tycker om, istället för att stå ute vid en eld och frysa. Hoppas svt:s valborgsfirande är trevligt med mycket sång & musik, inte så mycket prat. Jag skulle tro att mina gäster står för det.
 
Vad är valborg för mig? Jag har svårt att säga något specifikt. Kanske är den mest förknippad med att vi hälsar våren välkommen och en kör på universitetstrappan i Lund (fast den seden är först imorgonkväll). Minns hur det var en gång, då jag läste i den här staden. Minns hur glad jag var i maj och när körsbärsblommorna skulle slå ut - Då var det inte långt kvar på terminen och till ett relativt långt uppehåll i studierna. Ack ja, ljuva ungdomstid!
 
Den 30:e april fyller vår Kung år. Jag måste hinna med att checka in lilla Estelle och vad hon har på sig på morfars födelsedag.
 
Nej, nu måste jag rusa till köket där det finns att göra om inte mina katter är i full fart att provsmaka det som ligger på diskbänken .Då blir det kris...


/ Ec
/ KROPP OCH SJÄL /

OM MIN STÄNDIGA RÄDSLA.

 
Under den senaste tiden har jag varit offer för en ständig oro inom mig. Ja, den finns inom mig natt som dag. Den är där i det lilla i vardagen liksom i det stora i mitt liv. Rädslan att min högra handled ska ge vika en dag. Tacka för sig och viska tyst: "Nu orkar jag inte längre, nu får det bli som det blir" I hela mitt liv har jag varit beroende av andra utom delvis att äta och dricka, köra min permobil (kortare eller längre sträckor), och så min stora passion att skriva i alla former. Det här har gjort att jag känt att jag trots allt har kunnat vara lite självständig, något som känts helt underbart. Jag tror att varje människa har ett inre behov att kunna smyga undan ibland och göra vad personen önskar i den stunden. Varför skulle jag vara annorlunda?
 
onsdagskväll föll maktlösheten över mig som en tung filt som jag inte kunde dra ner. Nog hade jag kört en lång runda till andra sidan av min hemstad och uträttat diverse ärenden i det fina vårvädret. Plötsligt hände det, som det har gjort ett par gånger under den senaste tiden att min högra handled gav vika och en våldsam smärta uppstod. I de fallen kan jag absolut inte göra något. Jag har svårt att kommunicera med min omgivning. Får ha hjälp med det som jag annars kan. Det gör att jag är tyst av mig och mitt intag av vätska blir sämre än vanligt. Jag kommer in i en ond spiral, där jag blir yr, trött och förtvivlad.
 
Men att inte kunna skriva som jag brinner för är den största maktlösheten och att inte ha möjligheten att smyga ifrån min vardag och hämta ny energi. Det är det som jag tycker är grymmast. Vad ska jag nu ägna min tid åt? Jo jag vet, det finns filmer att se, men jag tänker bara på vilka ämnen som jag skulle ta upp på den här sidan och skriva om. Så snälla handled håll dig lugn ytterligare ett antal år, för jag ska se om min dröm kommer att gå i uppfyllelse. Lovar att vara snäll mot dig, hålla dig varm och linda dig då jag kör längre sträckor.
 
Jag vill sluta med Monika Nyströms ord i sommarpratet: "Livet ska upplevas, kännas, höras, smakas, och älskas. Livet ska ju levas."  - När jag skriver så lever jag!
 
/Ec
 
 
 
/ TIDNINGAR, OCH BÖCKER /

BOKTIPS NUMMER 9 2013 - TORSDAGARNA I PARKEN -

 
Igår hade jag tidigt bänkat mig framför teven i lugn och ro för att njuta av svt:s "go´kväll". Det här programmet som har en kompott av lite av varje - Ett program som man kan gå  till och från när man vill. Sådana program gillar jag. Det passar min rastlösa själ. Nåväl på fredagar finns det ett stående inslag där man tar upp nya böcker och filmer/filmboxar.Igår kväll hade Inga-Lill Mosander ett tips som jag blev intresserad av och vill förmedla även till er kära läsare av den här sidan.
 
Boken heter i original "Thursdays in the park" som på svenska blir " Torsdagarna i parken". Den är skriven av en äldre författare, Hilary Boyd, Förlaget som ger ut volmen på svenska är Norstedts och den innehåller 308 sidor. Hos Bokus kostar boken inbunden 183:-
 
Något om handlingen:
 
"Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.
 
Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna, fast med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår genast en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga och är dessutom skitsnygg! Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. Men så råkar Ellie försäga sig, Ray framstår plötsligt som ett hot och Jeanies hela tillvaro hotar att rasa samman." (Källa Bokus)
 
Vem är då Hilary Boyd?
 
"Hilary Boyd utbildade sig först till sjuksköterska för att sedan bli kurator. När hennes barn blivit lite större tog hon en examen i litteratur vid Londons universitet och blev så småningom journalist, inriktad på hälsofrågor, med en stående krönika i Daily Express. Hon har tidigare givit ut sex fackböcker inom hälsaområdet. Torsdagarna i parken är hennes skönlitterära debut." (Källa Norstedts)
 
Kanske något att ha på sitt nattduksbord i sommar?
 
 
 Bild Quercus photo
 
 
/Ec