/ Allmänt /

JAG, ETT FAN AV LIVET, MEN...




 Söndagkväll i slutet av mars. Så har vi sommartid på nytt. Fast klockan är över sju, då jag skriver det här inlägget, så är det fortfarande ljust. Något som inte tilltalar mig. Nu kommer veckor av rastlöshet, oro i kroppen för att inte tala om ögon som rinner, så fort jag går ut och en mängd kli i halsen. Våren är verkligen inte min årstid. Låt den vara hur skön som helst och låt andra njuta av vårsolens glans, men för mig är den här årstiden bara elände. Inom mig har jag en mängd samvetskval att jag inte glädjer mig åt en mängd saker som andra gör. Har svårt att bli av med mitt "spring i benen" som kommer så här års och som försvårar allting. Inom mig finns också ett krav att vara utomhus så mycket som möjligt, men samtidigt har jag ju min vardag att tänka på. Det är under början av våren jag har fullt upp att ordna så att min vardag kommer att fungera under sommaren, då alla andra är lediga. Ibland undrar jag: När ska jag få tid att skriva, det som är min stora passion i livet. För mig är det inte gjort på en kvart, så vilka saker ska jag undvara, för att hinna med min passion?

Sova måste jag ju för att orka med tempot som jag själv satt. En vän säger att jag borde strunta i klockan. Men vännen tänker inte på att jag har personal som börjar och slutar vid ett visst klockslag. Min tid är begränsad i viss mån. Jag är också tvungen till att sköta mitt hem på det sätt jag vill det ska vara och ta hand om mina älskade katter, så att de har det bra. Ofta blir det en fråga om att prioritera sysslorna, för att hinna med vad jag verkligen vill. En prioritet som är svår att göra. Det värsta är att jag känner att jag inte hinner med den sociala delen av livet längre och det gör mig bekymrad. Livet är kort och jag vet inte hur länge jag har människor som jag älskar och bryr mig om. 

Varför blev jag född att vara nästan perfektionist och noggrann med mitt yttre skal? Varför föddes jag inte till en bohem eller till en buddist? Jag tror rent av att jag har blivit född i fel land och kontinent. Kanske vore det bättre att leva i ett land med lägre stressnivå och där det inte finns så många regelsystem att följa. Där man tar dagen som den kommer? Där vardagspusslet alltid löser sig ändå. Där det finns en familjesammanhållning som fanns i Sverige, då jag var barn.

Smile for me, för jag vill verkligen vara ett fan av livet. Smile for me och låt mig få känna att jag inte är två personer i samma kropp. Försök få mig att förstå möjligheterna med vissa saker och att jag kan vara samma kvinna  som jag alltid har varit. Smile for me, så jag kan bli ett fan av livet i ytterligare många år till. Tack Andreas Carlsson för ditt uttryck. Smile for me och låt mig få tillbaka min positivism till livet. Den som nu är borta.

Ha en bra kommande vecka!


Av Ewacarin Holmqvist