/ TV & RADIO /

STJÄRNORNA PÅ SLOTTET - EN KLASSISK TRADITION -

FOTO: HANS MONTELIUS. / SVT
”Stjärnorna på slottet” 2017, från vänster Peter Jöback, Marianne Mörck, Regina Lund, Ann-Louise Hansson och Bosse Parnevik.
 
"Stjärnorna på slottet är en svensk tv-serie som brukar sändas under jul- och nyårshelgen och en bit in i januari. Programmet sändes första gången i SVT1 i januari 2006. Det har fått stor uppmärksamhet i media och haft höga tittarsiffror, något som särskilt gällde säsongen 2012/13. Serien har spelats in på olika slott i Sverige. Programmet går ut på att fem kända personer bor tillsammans på ett slott i fem dygn. Var och en är huvudperson under en dag och bestämmer då vad de fem ska hitta på och äta tillsammans. De andra deltagarna får ställa frågor och veta allt om vederbörandes liv. Programmet vann 2008 Kristallen-priset som Årets underhållningsprogram." (Källa Wikipedia)
 
När Tv4.s " Så mycket bättre" slutar och jag känner mig lite ledsen och saknaden är ganska stor, så tar SVT:s "Stärnorna på slottet" vid, dock utan de fantastiska musiktolkningarna men ändå...Sveriges Television fokuserar på varje deltagares livsberättelser, något som jag njuter av där jag sitter i min tevesoffa. Som jag nämnt tidigare finns det skådespeleri och författarkunskap i mitt blod, därför tror jag att någonstans inom mig finns den där lilla delen av mig som helst av allt skulle stå på en scen eller ha ett eget arbetsrum, där jag fick utöva min konst vilken gör att jag mår bra.
 
Årets deltagare är:
 Bosse Parnevik, 79 år, är komiker och en skicklig imitatör. Slog igenom på 1960-talet och har medverkat i oräkneliga revyer och tv-shower. Far till golfaren Jesper Parnevik. Farfar till artisten Peg Parnevik.
 
Ann-Louise Hanson, 73 år, är sångerska med över 600 låtar på meritlistan. Hon har medverkat i Melodifestivalen 13 gånger, vilket är svenskt rekord, men hon har aldrig vunnit.

Marianne Mörck, 67 år, är operasångerska och skådespelare som utbildade sig på scenskolan i Göteborg i början av 1970-talet. På senare tid har hon medverkat i Wallander-filmerna samt tv-serien "Bonusfamiljen".

Regina Lund, 50 år, är skådespelare och slog igenom stort med tv-serien "Rederiet". Hon är även poet, låtskrivare, författare, konstnär och arbetar i dag även som healer.

Peter Jöback, 46 år, är en av våra stora musikalstjärnor och fick sitt stora genombrott med "Kristina från Duvemåla" och låten "Guldet blev till sand". Han blev den förste europén som spelade titelrollen i "Phantom of the opera" på Broadway i New York. (källa Aftonbladet)

Jag läste någonstans att den här upplagan av deltagare var ett anonymt gäng. Kanske för den yngre publiken, men jag har varit med när var och en av dessa var "super-stars. Usch, är jag verkligen så gammal! Egentligen är ålder bara en siffra. Det som räknas är vad man gör sitt liv till!

Först ut är Peter Jöback. En av mina stora favoriter. Enligt mig har han en strupe av guld. Har sett honom live ett par gånger i julkonsert sammanhang, något som jag har svårt att glömma. Han kan konsten att beröra när han sjunger. Hoppas bara att de inte lägger för stor fokus på det tråkiga han har varit med om, då Peter har sin dag på slottet. Även om det är viktigt och nödvändigt att sådant kommer fram i ljuset, så finns det mycket annat att lyfta fram i en människas liv. Det här är min högst personliga synpunkt.

Jag glädjer mig att slå mig ner framör teven och njuta av ännu en säsong av Stärnorna på slottet i vinterkvällen strax före nyår.

 

 
 
/ Ec

 

 

 

 
 
/ TV & RADIO /

EN AV MINA STORA FÖREBILDER ÄR DÖD

FOTO: TT År 2007 fick legarden Bo Holmström Lukas Bonniers stora journalistpris för lång och trogen tjänst.
 
Ännu en legardisk person har gått ur tiden. Igår kväll nåddes vi av den tråkiga nyheten att SvT-journalisten Bo Holmström inte finns bland oss längre. När jag hörde nyheten fick jag gåshud och jag sa inom mig:"Inte han"! På något underligt sätt kom Bo Holmström att bli något av en förebild för mig. Så där skulle jag vilja vara som han var  För mig har ord betytt väldigt mycket och hur personer använt dem i olika sammanhang för att få ut sitt budskap. Det här kunde verkligen Bosse. Dessutom hade han en behaglig röst.
 
"Bo Holmström arbetade som journalist under fem decennier, och var en av SVT:s stora stjärnor.  Han var en gudabenådad reporter, alltid angelägen om att få berätta historier, och gräva. Han var en trollkonstnär som tv-reporter, med nästan inga medel alls blev det väldigt levande och spännande. 
 

Christina Jutterström, tidigare vd på SVT och chefredaktör på Expressen och DN, arbetade ihop med Holmström på Ekot under 60-talet och var åter kollega med honom på SVT Rapport under 70-talet. Hon minns Holmström för hans engagemang, intensitet och breda kunskaper:  Han var alltid en intensiv journalist. Oavsett om han sysslade med inrikespolitik, var korrespondent eller reporter som ryckte ut. Han gillade inte några regler för jobbet, vilket märktes av när han kom hem på 70-talet efter korrespondentjobb. Han gillade inte de nya svenska arbetsreglerna utan ville alltid jobba. Han var en härligt envis typ, säger hon. 

Sam Nilsson var chef på SVT när Bo Holmström var en av tv:s största stjärnor. Han minns reportern med värme.Han var en god medarbetare som vi hade, det är naturligas tråkigt att se den ena efter den andra gå bort. Han var en oerhört effektiv och slitstark medarbetare, han gjorde bra jobb, säger Sam Nilsson.

Han var en murvel, en så gedigen journalist. Jag har bara positiva erfarenheter, han var extremt skicklig på att improvisera, och hade en dramaturgisk ådra, säger Belfrage".( Källa Expressen).

"Norrmalmstorgsdramat, högertrafikens införande och utrikesminister Anna Lindhs död var några av många andra stora ögonblick som Holmström skrev in sig i med sina rapporter".(Källa DN)

I Expressen 2016 berättade han om att han drabbades av kallbrand efter ett sår på foten.

– Att jag kör rullstol är en kombination av att jag har dålig blodcirkulation, vilket beror på den där jäkla rökningen som jag inte har lyckats göra mig av med helt, och diabetes som jag dragits med i många år. Jag fick ett sår på ena foten och det utvecklades efter ett år till kallbrand. Då var det bara att välja: antingen kapa benet eller lägga sig i graven. Det var de sista dagarna i juni som läkarna sade att de var tvungna att ta bort benet, berättade Bo Holmström i Expressen i oktober förra året.

Holmström förklarade då sina problem med att anpassa sig till livet i rullstol.

– Antingen bryter du ihop eller så gör du ditt bästa. Det går ganska bra att ta sig fram i rullstol också. Min nya situation har gjort mig uppmärksam på att samhället inte är anpassat för alla, sa han i Expressen.

I april berättade Bo Holmström för Expressen att han saknade livet som journalist, och att han gärna hade kommit ut på jobb igen".(Källa Expressen)

Dottern Kajsa Holmström säger " Han var sitt jobb, det var nummer ett. Blev vi barn sjuka tog han självklart hand om oss, men annars var jobbet nummer ett, han levde sitt jobb:

 Han gick och la sig på natten, men vaknade aldrig mer. Han var ensam när han gick bort, men om det var av ålder eller någon sjukdom vet vi inte. Han somnade i alla fall in med förvissningen om att han skulle träffa alla sina barn till sin födelsedag i nästa vecka". (Källa DN)

Bo har själv planerat sin begravning och han vill att hans aska ska spridas i havet:

Ytterligare ringer pappas ord i mitt öra:"Allting tar slut en dag", men Holmströms jobb finns kvar i klipp, bilder och texter - tack och lov - Aldrig kommer jag att glömma dina ord i min ungdom Lägg ut, lägg ut! Bosse, jag minns dig med värme. Du var ju en av mina förebilder. Du visste hur du skulle hantera orden och även bild i viss mån. Det är många som saknar dig inom mediavärlden.

 

 /Ec
 
 

.
/ TV & RADIO /

DET VAR REN NJUTNING ATT SE SVT:S NYA SERIE

Bild google
 
I går klockan 20 startade Svt:s stora satsning under hösten. Den nya serien heter Vår tid är nu. Den omfattar 20 avsnitt och kommer att gå i två säsonger. För regin står Harald Hamrell, Molly Hartleb och manuset har  Ulf Kvensler, Malin Nevander, Johan Rosenlind, Jonas Frykberg skrivit. De som har huvudrollerna i detta suveräna dramat är Adam Lundgren, Josefin Neldén, Suzanne Reuter, Peter Dalle, men hela den svenska skådespelareliten finns med. Jag som är ett filmfreak njöt i fulla drag. " Vår tid är nu" hade allt: Kärlek, spänning, olika syn på kassamhället som det såg ut på 1940-talet och framåt.
 
Handlingen:.
Familjen Löwander – syskonen Gustaf, Peter och Nina samt mamma Helga – driver en av Stockholms populäraste restauranger när andra världskriget tar slut. Äldste sonen Gustaf har tagit krogen genom de tuffa krigsåren och vill driva verksamheten som den alltid sett ut, medan systern Nina förälskar sig i kökspojken Calle och välkomnar den nya tidsandan. Mellansonen Peter återvänder till huvudstaden och inser snart att familjeföretaget har problem. Samtidigt har mamma Helga genom kökschefen Stickan fortfarande örnkoll på verksamheten. I matsalen huserar familjen Löwanders trotjänare hovmästare "Bellan" Roos". (Källa Wikipedia)
 
Så här säger SvD,s Lars Lind om serien:
"Vår tid är nu” är först och främst en familjehistoria med närmast norénska förtecken: en dominant mor, två bröder med helt olika karaktär, lillasystern Nina som vill modernitet och älskar jazz. Lägg till detta hela det stora restaurangköket och dess personal och deras liv och öden. Tillsammans blir det en rik väv där manusförfattarkvartetten får med det mesta: en antisemitism som dröjer sig kvar, riktiga skurkar, ensamma mödrar, en lesbisk kärleksrelation, flyktingtema, alkoholism, skandaler och oidipala bindningar.
 
Feel-good, men också allvar och en ofta ljuv humor. Man har lagt ner mycket jobb på lokal- och tidsfärgen även om dialogen är mer modern än dåtida. Vilket naturligtvis inte gör något. Felfinnaren kan absolut gotta sig åt en hel del verbala anakronismer men vem längtar till ett uppstyltat filmspråk som från riktiga 40-talsfilmer"?
 
Kort om Susanne Reuter:
" Suzanne Reuter är helt magnifik som klanledarinna för familjen Löwander, kameran fångar så väl hennes alla skiftningar och nyanser. Det är suveränt spelat, en ren njutning. Rollsättningen är mycket väl utförd. Mattias Nordkvist är som gjord att spela sonen Gustaf, än dryg, än någon som med skakig hand tar ännu ett glas för att stärka sig. Alldeles utmärkt trovärdigt. Adam Lundgren – detta blir hans slutgiltiga genombrott för en bred publik – är utmärkt som lillebrodern, idealisten Peter som får lära sig vilka realiteter efterkrigstiden bär med sig. Till familjen hör väl också köksmästaren Stickan vilken spelas av Peter Dalle som ett superbt dundersvin allt mer värd att älska, inte bara för sin cynism". ( Källa Lars Lind Svenska Dagbladet)
 
 
 
 
/Ec