/ KROPP OCH SJÄL /

SÖNDAGSBARN

 
 
Jag fick permis från sjukhuset över helgen. Skönt att sova i sin säng och det har varit ett underbart väder i min stad. I kväll packar jag min väska på nytt för att ge mig av relativt tidigt, i min bok, till hud-huset för en arbetsvecka. Hoppas att jag blir utskriven på fredag. Jag är ju inte sjuk så det är lite trist men...
 
Jag tänker publicera en text som jag skrev år 2007 men den känns lika aktuell nu som då, kanske mer om jag tänker efter
 
Tycker att mitt liv kretsar bara kring det som inte kan döljas eller skjutas bort. Det rör sig för det mesta om mitt funktionshinder och dess konsekvenser. En stackars barnmorska såg till så att mitt liv blev så här eländigt. Jag är inget måndagsexemplar utan ett söndagsbarn. Sådana är lite extra sägs det. Det beror på vad man menar med lite extra.
 
Jag tror inte det var detta som var meningen med det lilla extra utan söndagsbarn skulle kanske vara lite annorlunda i positiv bemärkelse. Om det stämmer vet jag inte. Själv är jag som folk är mest, så där lite lagom: Lagom lång, lagom klok, lagom mullig och lagom snygg.  En medel svensk kvinna som inte sticker ut alltför mycket dvs. om jag inte hade detta eländiga funktionshinder förstås.
 
Nog för att jag har behövt mycket av det där extra för att klara mig i livets villervalla. Det krävs en del tålamod när man har ett rörelsehinder. Allt tar längre tid att göra i min situation. Det beror inte på att jag inte kan utan på att min kropp inte fungerar som era. Ändå är jag inte långsam och ineffektiv när jag gör något. Det är bara att någon av mina kroppsdelar kan låsa sig mot min vilja.  
 
Tycker inte jag hinner med att leva. Göra de saker jag brinner för. Det gör mig galen. I min situation gäller det alltid att se till så att min vardag fungerar först och främst. Sedan kommer mitt andra liv. Det liv som folk runt omkring mig är så nyfikna och intresserade av. Det liv som jag helst behåller för mig själv. Det räcker med att folk har full insyn i min vardag.
 
Visst skulle jag kunna låta någon organisera min vardag, så kunde jag ägna mig åt det som jag vill och brinner för. Det skulle för mig vara att ge upp och säga: ”Nu struntar jag i hur det blir.” Något som är otänkbart. Så länge jag kan vill jag ha kontroll över mitt eget liv. Se till så det blir så drägligt som det går.
 
Det finns dagar då jag bara skulle vilja strunta i allt ansvar som mitt funktionshinder också innebär. Dagar då allting känns hopplöst och då jag funderar på varför inte min hjärna också blev skadad då barnmorskan tappade mig. Men efter en stund inser jag att sådana här dagar är jag inte ensam om att ha. Så jag reser mig på nytt och tar tag i det som måste göras. 

 

/Ec

 

P.S. Ha en bra vecka vart än ni är!

 

 

/ LIVETS NJUTNINGAR /

OFTA BLIR DET ENKLASTE GODAST

Gårdagens huvudrätt blev så lyckad, så jag törs publicera receptet här på sidan. Det är ett populärt från 1980talet, så kanske många av mina läsare känner igen det.
 
Till 4 personer behöver man:
 
500 gram kassler
1 ask färska champinjoner
3 dl vispgrädde eller om ni så tycker 1 pkt matlagningsgrädde
1 burk hela ananasringar
chilisås efter behag
vitpeppar efter behag
socker efter behag
vetemjöl om ni vill ha såsen tjockare.
riven ost
 
Gör så här:
  1. Sätt ugnen på 225 grader
  2. Skär kasslern i skivor och lägg dem i en eldfast form
  3. Rengör svampen och dela den innan ni lägger den på kasslerskivorna.
  4. Lägg ananasskivorna, efter att ni har silat bort spadet, runt om kasslern
  5. Blanda grädden med vitpeppar, socker och smaksätt den sedan med chilisås efter behag
  6. vispa därefter grädden
  7. Bred över den på kasslern och strö över riven ost
  8. Gratinera i mitten av ugnen i 20 minuter
Servera gärna ris och en grönsallad.
 
/Ec
  1.  
/ Allmänt /

IBLAND BLIR DET ANNORLUNDA ÄN VAD MAN TÄNKT SIG

 
 
Skriver det här inlägget i all hast innan ett lite större lördagsmys med tvårätters. Det  är verkligen skönt att det är helg, så jag kan koppla av från allt som har att göra med bensår etc. Ändå känner jag att jag har mycket i övrigt att syssla med innan onsdag. då jag läggs in under en kort period i Lund för att få hjälp med min psoriasis. Det ska bli underbart att människor nu tar tag i det hela - det vill säga  hela mig - för jag börjar bli trött att inte kunna planera mina dagar utan att något händer. Men i kväll kommer jag att njuta extra mycket tillsammans med två nära vänner och mina katter. Då får ohälsa och elände stå i bakgrunden för några timmar...
 
Ibland blir det annorlunda än vad man tänkt sig. Som de uppmärksamma läsarna kanske har lagt märke till, så tog jag bort en del inlägg vilka berör mitt hjärta mycket. Meningen var att jag skulle tävla med ett sammandrag av dem nu i augusti. Min hälsa går ju först, så jag hinner inte med den där tävlingen utan jag kommer att lägga tllbaka de här inläggen här på sidan, men kanske inte i samma ordning som tidigare Jag kommer att sammanställa ett sammandrag vilket jag har en helt ny idé för och där jag kan ha dem publicerade här på sidan.
 
Innan jag läggs in på onsdag, så vill eller snarare bör jag hinna med att skicka in min kortroman som är ett tävlingsbidrag. Så kära läsare håll tummarna, så jag är bland de tre bästa. Jag behöver verkliigen lite klirr i kassan, så jag kan unna mig lite lyx och inte bara mediciner
 
/Ec