/ Allmänt /

ETT BLOGGBLAD NUMMER 6 2014

 Bild Google
 
Så hälsas våren välkommen runt om i vårt land. Valborg och Första Maj firas som en vårfest i Europa, Det är en gammal tradition som består i att man tänder brasor och lyssnar till studentsång. Här i min hemstad har vi en solig kväll med 16 grader. I hyreshusets stora trädgård hör jag hur barn och ungdomar spelar fotboll och ett stenkastbort ligger Folkets Park, där det om en stund ska tända en brasa, för att fira att våren äntligen är här. Men det har ju nästan varit sommar i över en vecka så...Själv blir jag nog inne för jag har varit krasslig i veckan. Jag har ingen lust att gå bland trängsel. Jag är så trött - vill helst sova - Om en stund ska jag slå mig ner i tevesoffan och se brasan där. På det sättet slipper man frysa:)
 
nätbild
 
Den 30:e maj är också vår kungs födelsedag. Han blir 68 år Jag passar på att säga Grattis.
 
/Ec
/ TIDNINGAR, OCH BÖCKER /

BOKTIPS NR 5 2014. PILSNERFILM - SVENSK FILM 1930 - 1945

 
 
Pilsnerfilm - Svensk film 1930-1945 (inbunden)
Bild Bokus
 
 
maj förra året gav Norlén &  Slotner ut boken Pilsnerfilm - svensk film 1930 - 1945. Författaren Ralph Nilsson har skrivit det här literaturalster som omfattar 200 sidor. Inbunden kostar boken hos Bokus 317:-
 
Lite om bokens innehåll:
"Det här är en bok om kanske den mest intressanta perioden i svensk filmhistoria. Talfilmen besegrade stumfilmen och en ny filmvärld öppnade sig. Vad som helst kunde hända och det gjorde det. Under 1930-talet föddes pilsnerfilmen och Tosse, Botte jämte Julia var i högform. Brännvinsskämten haglade, smörgåsborden stod på rad, det lössläppta levernet frodades med andra ord - det var en härlig tid! Det tyckte ialla fall biobesökarna som strömmade till biograferna. Dessa årtionden frodades också militärfarserna. I början av andra världskriget var filmmakarna aningslösa. I Landstormens lilla Lotta från 1939, där sjöng man "Piff paff puffra, piff paff puffra, vi ska ut och leka indianer".
 
Pilsnerfilm - Svensk film 1930-1945 är en bok fylld med fakta, roliga anekdoter och bilder. Kort sagt en bok som hör hemma i bokhyllan hos alla som är intresserade av tidig svensk talfilm.(Källa Bokus)
 
Jag är sugen på att titta i den här boken någongång, när jag är nere i city eller rent av gå på biblioteket och läsa lite i den.
 
/Ec
 
/ KROPP OCH SJÄL /

EN FÖRESTÄLLNING SOM BERÖR

Bild: SVT
 
torsdagskväll gick jag in i mitt sovrum/arbetsrum och satte mig vid min datorhörna och tog mig fram till SVT play och förra veckans föreställning "Strömstedt & Freud". Att sitta där i min ensamhet i halvmörker, bakåtlutad i min Permobil var bara så magiskt. Att bara ha en stund för mig själv och få vara med om något som jag känner till i teorin var ren lycka för mig. Det blev en föreställning där jag kastades mellan ljuv texthantering, skratt men också mycket eftertänksamhet. Eftertänksamhet att även om man är en känd person,så finns det också problem att lösa som hos oss "vanliga". Men vi "vanliga" eller ska jag säga ni "vanliga" behöver inte utelämna oss/er på samma sätt som en offentlig person. Jo, jag vet att det är ett val men ändå krävs det stort mod och psykisk styrka att göra det här med en viss humor.
 
Niklas Strömstedt och Per Naroskin, som är psykoterapeut i sin vanliga yrkesroll, "har skapat en föreställning där poptönten och den tondöve terapeuten brottas med sig själva och varandra för att förstå lite mer av livet. Niklas Strömstedts texter och musik är ryggraden i föreställningen, som kompletteras med Per Naroskins terapiperspektiv. Det handlar om kärlekens förhoppningar och besvikelser, om att få ihop sin längtan efter både närhet och frihet och om lindansen det innebär att anpassa sig till andra människor utan att tappa bort sig själv. Det handlar om relationen till sina egna barn och gamla föräldrar. Och lite om döden förstås…"(Källa SVT:s hemsida)
 
Jag blev berörd när de kom in på "lindansen mellan att anpassa sig till andra människor utan att tappa bort sig själv och när Per Naroskin läser ur en journal. Men jag blir också berörd av Niklas´låtar som ibland har fått en annan touch. Men terapin har ett oväntat slut som är ganska bra gjort. Jag vill sluta med en låt som finns i föreställningen som finns i mitt huvud. Varför vet jag inte, den bara gör det. Låten heter: Inga änglar gråter.
 
 
/Ec