/ FILM, TEATER OCH MUSIK /

ÄNNU ETT VARDAGSNÄRA DRAMA AV LARS MOLIN

EWACARIN SKRIVER

I kväll kl. 21 sänder SVT saxofonhallicken som är en av favoriterna med regissör Lars Molin. Det är kanske en av de allra bästa filmerna han har gjort – i alla fall i mitt tycke. I kväll får vi se Molin när han är som bäst. Han tar verkligen fram det där lilla som han blivit så känd för. Han har haft hjälp av bra skådespelare som verkligen ger allt i sina roller. Jag tycker att samarbetet mellan regissör och skådespelare fungerar till 100% i det här dramat från 1987.

 

En berättelse om erotik på olika plan; en hyllning till det svenska stadshotellet Det är dans på Statt en vanlig vardagskväll i en småstad i Sverige med gängse uppsättning av gäster. Denna kväll finns det också en Skåning som är handelsresande i fiskeredskap och en nyskild kontaktsökande kvinna. Orkestern är ett turnerande dansband. En bedagad vokalist, en tystlåten men uppmärksam pianist och så saxofonisten, en man med vemodiga och varma ögon.

 

Den uppmärksamma pianisten upptäcker att kvinnan bara kan dansa efter en låt, så dansbandet kör flera repriser av den här låten, för att hon ska dansa hela kvällen och uppleva en kväll som hon sent ska glömma.

 

Filmen speglar så mycket av vad som kan hända/hände på dansställen. Även om man kan tycka illa om Allan Svensson i rollen, så gör han att kvinnan känner sig upprymd för en kväll. Det är något som vi alla behöver känna någon gång.

 

Jag hoppas många av mina läsare har tillfälle att se den här filmen.

 

 

Av Ewacarin Holmqvist

/ KROPP OCH SJÄL /

MAN KAN STÄRKA SIN SJÄLVKÄNSLA

EWACARIN SKRIVER

 

En stark självkänsla skyddar oss i livet, när vi har det svårt – blir uppsagda på jobbet eller svikna av nära vänner.
Att vara accepterad och bli älskad, som vi blir av föräldrarna i barndomen, skapar självrespekt, inre trygghet och tillit både till oss själva och andra.  
Man skiljer mellan den yttre och den inre självkänslan. Den yttre är kopplad till det vi gör, inte det vi är.
Ju sämre den inre självkänslan är desto viktigare är det att få yttre bekräftelse som kompensation.
I västerländska samhällen värderas den personliga prestationen högt. Vi är det vi presterar. Det vi uträttar ger oss vårt värde.
De människor som har hög inre självkänsla kan hantera samhällen av vår typ och sätta upp egna mål och gränser. För de som alltid försöker kompensera en svag inre självkänsla med prestationer kan tillvaron bli en tärande evighetskamp utan slut.
För att man ska kunna stärka sin inre självkänsla fodras en känslomässig trygg bas.
Ju bättre vi blir på att ta ansvar för våra egna liv, desto starkare växer sig vår inre självkänsla.
Så här kan vi stärka vår självkänsla:
  • Bli medveten om kroppen
  • Undersök känslorna
  • Sträva efter äkthet
  • Lev nu
  • Ta risker
  • Våga välja
  • Skratta åt oss själva och våra problem
  • Avsätt tid för oss själva ibland. Vi bör stänga in oss hemma en hel helg och göra absolut ingenting. Det är viktigt att träna förmågan att vara ensam med oss själva.

 

Av Ewacarin Holmqvist
/ KROPP OCH SJÄL /

ATT GLÖMMA MED ÖMHET

EWACARIN SKRIVER 

Det är inte alltid som tiden läker alla sår, särskilt inte om vi fortfarande petar i dem. Att gång efter gång börja peta i det förflutna är inte hälsosamt. Hur många gånger har jag inte sagt till mig själv: ”Varför skulle det drabba just mig”? Istället för att lugnt och sakligt konstatera att det här hände mig – OK - Vad ska jag kunna göra åt något som redan har skett? Det är ju omöjligt att få det ogjort eller någon som går bort hastigt tillbaka.

 

Människor idag lägger en tidsaspekt in i verkligheten och väntar på att tiden ska hjälpa oss att komma över saker som är svåra/obehagliga. Om vi kunde lära oss konsten att glömma med ömhet (Mark Levengoods uttryck i ett inlägg i P1 morgon), men det är inte många som kan den konsten. Den går ut på att gråta ut över det skedda och sedan gå tillbaka till verkligheten utan att känna bitterhet eller tro att tiden ska hjälpa oss. När vi kan glömma med ömhet har vi också lärt oss något nytt. Jag vill också hoppas att vi blir starkare om vi kan konsten att glömma med ömhet. Som ni alla vet så växer vi av våra erfarenheter, motgångar och kunskaper som livet ger oss och som vi får genom resans gång.

 

Själv vill jag gärna glömma med ömhet. Kanske gör det mindre ont att leva i verkligheten om jag glömmer på det här sättet? Livet är så kort och det tar slut en dag det vet vi. Varför ska vi vara bittra på det förflutna? Jag hävdar starkt att vi människor bör se till möjligheterna istället för svårigheterna.

 

 

Av Ewacarin Holmqvist