/ KROPP OCH SJÄL /

TRIVAS I SITT EGET SÄLLSKAP ÄR VIKTIGT

FOTO: IBL/shutterstock

 Det går att förvandla ensamheten till en styrka. Det går att lära sig att trivas i sitt eget sällskap och gör vi det; så mår vi också bra:  

När vi är ensamma och inte kan fylla rummet omkring oss med allmänt stoj och aktiviteter konfronteras vi med stillheten och känslor som förvirring, rastlöshet och tomhet, eftersom vi har blivit ”meningslösa”.

Andra är rädda för känslor som är smärtsamma och flyr från dem. När vi är ensamma lägger vi märke till hur vi egentligen har det.

 Därför har vi typiskt nog svårt att vara ensamma när vi är i kris – när vi till exempel precis har skilt oss, fyller jämnt, har blivit uppsagda från jobbet eller har förlorat någon som stått oss nära. Rädslan för ensamheten är nämligen en annan förklaring till att vi undviker att vara för oss själva.
 
 Om du känner dig ensam eller är rädd för ensamheten har du säkert någon gång i ditt liv varit med om något som gjort att du förknippar ensamheten med något obehagligt. Du kanske ofta fick vara för dig själv som barn, något som fick dig att känna dig övergiven och hjälplös. Och det är samma känsla som dyker upp i nutid när du är ensam.
 
Det kan också vara så att du växte upp i en familj där du varken blev sedd eller hörd och där man inte bemödade sig om att se dina behov. Det kan göra att man tror att man är ensam om sina känslor och bidra till en allmän ensamhetskänsla. Ett känsligt nervsystem, att man lätt blir rädd, kombinerat med livlig fantasi gör också att vi kan vara rädda för ensamheten. 
 
Det finns anledning att lära sig vara ensam
En sådan är att då kan våra tankar och känslor få ta plats utan att hela tiden bli avbrutna. Och när vi inte hela tiden söker yttre stimuli blir vi bättre på att koncentrera oss och fördjupa oss. Den rofyllda ensamheten gör att hjärnan rensas och vi får extra energi. I förlängningen leder det till bättre relationer med andra, att vi får veta vad vi verkligen behöver och blir bättre på att sätta gränser.
 
 Men hur kommer man dit? Det första steget är att bli medvetna om när vi flyr från oss själva – vad är det som gör att vi har så svårt för att stå ut med ensamheten? Och vad gör vi för att undkomma den?
 

För att kunna vara ensamma måste vi också tycka om oss själva. Först när vi värdesätter oss själva blir det lätt att vara ensam. Det är också viktigt att man förstår att livet rymmer både härliga och jobbiga känslor, och först 

 

Så bliir du ensam-stark

+ Var medveten om att du måste ut ur din bekvämlighetszon, alltså sluta att med hjälp av bakgrundsljud och aktiviteter skärma av dina känslor.

+ Gör något som kräver koncentration och stillhet. I dag lägger många av oss massor av tid på sociala medier, och vi mister mer och mer förmågan att fördjupa oss, och därmed försvinner vår förmåga till koncentration. Sätt dig ner för att göra sådant som kräver din fulla uppmärksamhet – det kan vara att virka eller sticka, läsa böcker, sätta ihop en scrapbook, skriva om ditt liv – de enda kraven är att det inte har något med internet att göra och att du gör det helt själv i ensamhet.

+ Avsätt tid varje dag för att gå på upptäcktsfärd bland dina känslor. Vad innebär ensamhet? Se det som ett detektivuppdrag, att upptäcka vad den är för dig. Fundera på vad ensamhet betyder för dig – så kan du lära dig att älska den.

 (all info i det här inlägget har jag hämtat ur delar i en artikel i tidsskriften Må Bra som var publicerad den 7e augusti 2018)

 

 /Ec
 
/ Allmänt /

TILL MINNE AV VÅR FINA EMMA

min egen bild från 2007
 
 
Min egen bild från 2007
 
Min egen bild
 
Min egen bild från i maj 2018
 
Min egen bild. Tagen den 6:e augusti 2018. 
 
 Lilla fina Emma  somnade in i Husses knä den 8:e augusti 2018. Det visade sig att hon hade en tumör plus att hon hade infektion i tänderna. Hon som alltid varit glad i mat.
 
I kväll orkar jag bara citera delar ur en text som jag skrev år 2007 "Några rader om Emma". Jag skrev bland annat så här:
 
"Liksom en del av oss människor, har Emma lite bekymmer med vikten. För någon tid sedan vägde hon lite över sex kilo, medan Paddy har stått stilla under de här åren jag har haft dem. Han väger fyra och ett halvt kilo. Emma äter allt från kattmat och torrfoder till människomat. Enstaka gånger kommer min bästa vän med rått kött. Då är det fest för BigEm.
 
Hon är en pratsam dam som gärna går här hemma och bubblar på. Hon är inte så mycket för att mysa med personer. Det finns en person som vunnit Emmas hjärta totalt. Det är en god vän till mig som är här minst två gånger i veckan. Då följer Emma henne likt en hund vart hon går.  Emma tillåter inte vem som helst att borsta och kamma henne, så jag brukar be min kompis göra det. Emma är en bestämd dam som vet var skåpet ska stå. Hon talar ofta om vad hon vill. Är min säng obäddad för länge, så säger hon till oss. Hon vill ju sova på min bäddade säng. Eller har jag inte tömt deras låda, vilket jag gör flera gånger på dagen, så säger hon till oss på skarpen.

Det finns en rolig sak som jag måste berätta. Emma och jag har våra konflikter. Jag sitter i en elektrisk rullstol, Permobil.  Den är mina ben. Emma är en ganska lat katt som lägger sig överallt här hemma. Hon kan ligga mitt på golvet där jag ska fram. Permobilen har en tuta, en ganska svag sådan men ändå. Om inte BigEm vill se att jag ska fram, så brukar jag tuta på henne. Då får jag världens blick och hon har en ton som säger: "Ser du inte att jag ligger här, jag får väl flytta på mig. OK då".(källa min egen text)

 

Emma du är saknad av oss alla som du hade omkring dig, men mest av mig, husse, din extra matte  och så din kompis Paddy.

Emma,, lilla gumman jag kommer alltid att älska dig och jag hoppas att du hade fina år hos mig!

 

/Ec