/ Allmänt /

NU HÄLSAS VÅREN...




spring1.gif



Tänk att det redan är valborg! Jag tyckte att det nyss var jul och gråtrist samt att jag gick omkring och frös, då jag stack näsan utanför min lägenhet. Vad tiden går! Vecka efter vecka, månad efter månad. På något underligt sätt tycker jag att jag inte hinner med utom det mest akuta. I mitt fall blir det oftast sådant som hör till min arbetsledarroll och det som rör min vardag, så den fungerar. När jag nu är en kontrollfreak, så måste jag lägga ner en del av min tid på att styra mitt liv som jag vill ha det. De senaste dagarna har jag haft en ny vikarie. Då är det extra viktigt att vara med hela tiden och visa samt informera var jag har saker och ting. Om mina vanor och rutiner eller om mina egenheter och olater. Jag är ganska slut när det här inlägget skrivs. Men nu har jag två hela dygn som jag bara kan koppla av och göra vad som faller mig in. SKÖNT!!!

Vad är valborg för mig? Jag har svårt att säga något specifikt. Kanske är den mest förknippad med att vi hälsar våren välkommen och en kör på universitetstrappan i Lund (fast den seden är först imorgonkväll). Minns hur det var en gång, då jag läste i den här staden. Minns hur glad jag var i maj och när körsbärsblommorna skulle slå ut - Då var det inte långt kvar på terminen och till ett relativt långt uppehåll i studierna. Ack ja, ljuva ungdomstid!

I år blir det en lugn Första Maj för min del. Mona Sahlin kommer att tala i Folkets Park som bara ligger en minut från där jag bor. Men jag tror att jag väljer att vara hemma. Om jag går ut i min "oas", kanske jag hör Internationalen, som jag kan texten till. Den lärde min farfar mig när jag var  i tonåren. Han skulle  bara veta vad jag tycker om partiet idag! Tyvärr har det svenska samhället förändrat sig mycket liksom så mycket annat. Det är både på gott och ont!

Nu ska jag avsluta min valborg med lite glass och några belgiska jordgubbar och hallon. En försmak av sommar.

Ha nu en trevlig Första Maj!


Av Ewacarin Holmqvist
/ Allmänt /

ONSDAGEN DEN 29 APRIL. ETT MÖTE SOM ALDRIG TYCKS BLI AV

18.gif



Det är ytterligare en sagolik dag. En dag som än så länge är ung. Jag känner mig bättre och bättre. Visst är det en skön känsla att må bra, något som jag inte har upplevt i år men nu har livslusten återvänt. HÄRLIGT!!!

I måndags när jag hade så mycket att göra, hade jag inte tid att öppna min mobil förrän på kvällen. Just den här måndagen hade jag fått ett röstmeddelande tidigare under dagen. En mycket nära vän hade sin lunchpaus i min stad och ville träffas. När jag hörde hans röst, tänkte jag: "inte idag igen"! Vem är det som sätter käppar i hjulet för att vi ska kunna träffas? Jag tror att det var sjätte gången som min vän försökte få till ett möte utan att ha lyckats. Sedan i oktober i fjor har vi två antingen varit sjuka, gått om varandra, eller missat varandra på annat sätt. Eftersom vi har mycket i våra respektive liv, är det svårt att planera in mötesdagar och tider. Det händer alltid något som att det blir omöjligt att ses.

Min vän kunde inte hålla sig för skratt när han talade in sitt meddelande på min röstbrevlåda. Jag förstår att han skrattade åt det hela och jag ser humorn i att vi aldrig ska få till det, men jag tycker det snart börjar bli pinsamt, för vi kan ju inte ha otur sex gånger i rad eller?

Jag skickar små korta sms då och då för att han inte ska tro att jag inte bryr mig längre eller att jag undviker honom. Nu måste vi fixa det den sjunde gången. Kan ingen där uppe hjälpa oss med det? Någon såg ju till så att min vän och jag möttes på nytt efter ett antal år på en gata, så... 

Nu ska jag försöka gå ut i det underbara vädret. Jag hoppas ni kan göra likadant!


Av Ewacarin Holmqvist
/ Allmänt /

OM ETT PAR JEANS.

567.gif


Åh, vad jag jobbade hårt med olika saker hela dagen igår!  Emellanåt kan det bli så. I förra veckan tordes jag inte ta i för mycket, då jag precis hade haft det där grymma dygnet under vilket min kropp fick nog. Tots att det var vackert väder med ljumma vindar, så blev det att jobba inomhus. Ack ja....Men det kändes skönt att lägga sig och veta att jag hade fått gjort så mycket utan att min mage hade sagt stopp.

Om jag slet som en myra igår, så har jag bara glidit fram och gjort nästan ingenting idag. Så olika kan mina dagar vara. Det var ännu morgon då jag klev ur sängen, åt frukost, som jag är noga med numera. Jag och min assistent satt en stund  i mitt uterum och pratade om väder och vind före  jag gjorde mig iordning. Jag hittade ett par ljusblå jeans i garderoben, som har hängt där under ett par år utan att jag har använt dem trots att de tillhör favoritplaggen. Jag fick dem av pappa för så där sex år sedan. Han köpte dem i USA och de är så mjuka och sköna. Jag fick ofta kläder av honom. Amerikanska stilen på kläder  är lite annorlunda, därför blev jag så glad över paketen. Nåväl, när jag drog på mina jeans i morse, upptäckte jag att de inte bara passade igen utan att det var gott mått. Så glad jag blev! Det där grymma dygnet förde inte bara något ont med sig. Jag måste gått ner en hel del, även om jag inte kan rekommendera den metoden - inte ens till min värsta ovän!

Ha en bra kväll!


Av Ewacarin Holmqvist