/ MY POEMS /

TANKAR I SOMMARNATTEN

SOMMARNATT



Det är sommarkväll i slutet av juni.

Det skymmer så sakta.

Regnet slår mot rutan.

Vart tog värmen och sommaren vägen?

Den som kom så hastigt,

Utan att det hann bli någon vår i år.

Eller fanns den där någonstans trots allt.

Kanske var det bara jag som inte märkte den?

Jag som hade annat i mina tankar just då.

 

Kan inte låta bli att sända dig en tanke

I stundade sommarnatt.

Vad gör du i detta ögonblick?

Tittar du på fredagsbion på SVT?

Eller njuter du av en kvällsmacka med ett glas kallt öl?

Kopplar du rent ut sagt bara av efter ännu en arbetsvecka?

Går du in i något av dina barns rum, ser på honom

Och tänker utan att vara egoist att du har haft tur

Som fått behålla honom efter allt vad han har gått igenom.

Ja, du har haft tur om jag ser på alla andra som mist barn

För som du frågade mig en gång:

Hur tröstar vi medmänniskor någon som mist ett barn?

Jag såg din oro i dina ögon, när du ställde frågan.

Nu behöver jag inte fundera ut ett svar som jag var rädd för.

 

Jag sträcker ut min hand i sommarnatten

Och blåser iväg en slängpuss med vinden

Jag är så lycklig att en ängel såg till att ni

Får uppleva en normal vardag på nytt

En vardag med kunskapen om att

Livet kan förändras så fort utan att vi vill det



Av Ewacarin Holmqvist
/ KROPP OCH SJÄL /

GAMLA MIDSOMMARDAGEN - DIN FÖDELSEDAG -

10770-223

Idag är det den gamla midsommardagen innan den helgen blev rörlig i kalendern. Min pappa fyllde år just den här dagen. Han var född 1925 och tyvärr gick han bort, också han i cancer, samma år som Tsunami katastrofen. Pappa bodde de sista 13 åren i Wisconsin i norra USA. När jag nu tänker på honom kan jag inte låta bli att le för mig själv: Nu vet jag var jag har min jakt efter ständig förändring ifrån och mitt mod att genomföra nya saker. Pappa var ju nyligen pensionär när han berättade för oss barn att han skulle bosätta sig över Atlanten, för han hade träffat en ny kvinna på ett bröllop där. Ni bör veta att han kunde mycket lite engelska, men "det kommer att ordna sig". "Det finns ju lexikon sade pappa som den självklaraste sak i världen. Min bror och jag tyckte att det var ett tufft beslut och vi två gladdes med pappa och far. Min bror har alltid sagt far eller förnamnet till pappa. När jag fick veta att pappa var så dålig, ( bara en dryg vecka före han var död) hann jag inte resa dit och ta adjö. Ännu idag funderar jag på om jag hade velat det. Jag tror att det var bäst som det blev. Han fick gå bort hemma och min styvmamma fanns hos honom. I USA har de, vad jag tycker, bättre vård i livets slutskede, så lilla pappa hade inte grymma smärtor.
Nu när jag har facit i hand så kan jag med glädje konstatera att jag har haft en enorm tur som har haft en sådan pappa som jag nu har haft.
 Mamma stod för hemmets skötsel med allt vad det innebar, gick på våra föräldramöten, arbetade hårt inom olika handikapporganisationer.
Pappa stod för alla resor till och från våra olika aktiviteter. Ja, kära pappa du var mer eller mindre en privat taxi. Du hängde med mig på diverse galenskaper såsom popgalor och fick bilda häck bakom mig tillsammans med poliser. Snabbt bytte du ut ditt intresse för fotboll mot intresse för handboll, när jag blev förtjust i den sporten. Säkert var det någon snygging som jag hade fastnat för någon gång som orsakade den här hobbyn. Det var en tid då vi tillbringade varje söndagskväll på någon handbollsarena i Skåne.
 Minns du, när du och Sven (min bror) satt hemma i tevesoffan på lördagseftermiddagarna och såg på Tips-Extra och hur ni skrek när inte rätt lag gjorde mål. Jag kan tala om att Sven håller på med det här ännu. Han är lika blå som han alltid har varit och jag - Nej inte lika gul som då men jag har inte gått över till di blå och det kommer jag aldrig att göra. Numera är jag mera road av trav, golf och tennis. Ja, sport har ju alltid hängt med i livet på ett eller annat sätt. Jag såg ju världens ljus en söndag mitt under en fotbollsmatch. Du blev så glad så att du bröt nyckelbenet och kunde knappt vara med när morfar fyllde 50 en vecka efter.
Din egen pappa ville att hans yrke skulle gå i arv till hans söner och så blev det också, men på lediga stunder bakade du goda tårtor. Det behövde bara vara en liten anledning för att fira något så stod tårtan på bordet. Jag tyckte bäst om din punch-tårta eller "Brita-tårta" Min bror har åtagit sig att baka den senare tårtan på alla kalas. Du ler kanske i din himmel när du ser hur vi håller på med våra recept, för du tog bara en nypa av det och en annan nypa av nästa ingrediens och alltid blev det lyckat. Hur gjorde du?
I torsdags pratade Brita och jag om tider som har flytt, om Snårestad och när hon och Inga var unga och orkade cykla till dansbanan efter en arbetsdag. Nu är moster ensam kvar men hon har hjälp av sina barn och barnbarn. Det var som du sade till min vän/assistent att allt tar slut en dag. Vi som är kvar får leva på våra vackra och roliga minnen. De som vi alltid bär med oss! Gulliga pappa, jag tror du finns någonstans och tycker att jag sköter mig ganska bra, även om jag busar lite då och då!  Det måste jag för att orka med!
Jag har ingen tårta, men jag har en bit hallon- och fläderpaj som jag ska avsluta den här gamla midsommardagen med.

Jag älskar Dig!


Av Ewacarin Holmqvist
/

EN VISA SOM PÅMINNER OM FÖRR

10770-222



Den här visan förknippar jag starkt med min ungdom. Den sjöng vi ofta hemma hos mormor och morfar i Snårestad varje midsommarafton. Den är skriven av Rune Lindström och Håkan Norlén.


Visa vid midsommartid.

Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglen som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull-Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm,
där natten och mossan är len.



Av Ewacarin Holmqvist