/ DET VAR DÅ /

JANUARI FÖR LÄNGESEDAN

 
 
Januari - Vinter - Kallt.
Ren vit snö i skogar.
Och isen hade lagt sig
Över öppet vatten
Även i min landsända
Familjer åkte skridskor på isen
Måste ju testa klapparna de fått i julas
Man kunde se glädjen i deras ögon.
Då för längesedan hade de inte så stora
pretentioner på klappar och annat - 
Då nöjde de sig med det lilla i tillvaron
Då var en mugg varm choklad lyx
Och råkade det dessutom finnas en kakbit
var det dubbellyx.
 
Nu har allting förändrats sedan då - en gång -
Januari har blivit grön och blåsig
Den rena vita snön kommer först i februari
Om den huvudtaget kommer till min landsända
Här är det öppet vatten året om
Nu ser man sällan hela familjer tillsammans
Var och en tar något ur kylen när de är på väg
Nu är mobilen ytterst viktig och att vara tillgänglig
är nu ett måste och att gilla
på facebook tillhör ens liv aktivitet även på toa
Nu är nästan materiell lyx viktigare än mänsklig 
omtanke och gemenskap
Naturligtvis inte för alla men för väldigt många
Detta är skillnaden mellan då och nu
Är det underligt att jag fryser inombords
Fast januari inte är - vinter och kall
Det var inte bättre förr
Förlåt att jag längtar tillbaka till
Januari som den var förr.
 

© 2009 Ewacarin Holmqvist

omarbetad 2019

 

 /Ec
/ DET VAR DÅ /

JAG MINNS ER SÅ VÄL

 
 
 
 
 
 
 
 
Bilder hämtat från Google
 
I bland är Svensk Television fantastisk!  Under julhelgen i år och mellandagarna har vi tevetittare kunnat se tre verkliga pärlor. Jag är så glad att jag inte missat dem! Det blev en riktig nostalgitripp för mig. Vad jag talar om är dokumentärerna om Lill-babs, Lasse Lönndahl och Sven-Erik Magnusson. Jag har växt upp med de här artisterna och med deras musik.Hur många gånger har jag inte gnolat med i "jag är en tuff brud i lyxförpackning", "Jag ger en röd ros till en blond flicka", och sist men inte minst " Säg kanske kanske". Det var tider det och morfars transistorradio gick på högvarv, så det hördes över hela byn. Underligt nog sa ingen något om oljudet. Om jag ska välja ut någon dokumentär som var bäst, så skulle det bli den om Sven-Erik Magnusson. I den hade man också filmat andra artister som berättade om Sven-Erik både privat och på scen. I slutet av dokumentären fick vi se hans son, Oscar Magnuson berätta lite om sin pappa och hur de levde med cancern. Det var mycket musik i alla tre filmerna. Musiken fick mig att minnas morfar, då han sjöng just dessa låtarna med hes röst. Min morfar hade astma!
 
Vem var då de här astisterna kanske någon undrar som inte vet så mycket om min musik på 1960-talet? Här kommer en kort sammanfattnig av var och en av dem.
 
Barbro "Lill-Babs" Margareta Svensson, född 9 mars 1938 i byn Tå i Järvsö socken, Hälsingland, är en svensk sångerska. Lill-Babs har från det sena 1950-talet och flera årtionden framåt varit en av Sveriges mest populära artister. 
 
Lars  Gunnar "Lasse" Lönndahl, född 19 augusti 1928 i Stockholm, är en svensk sångare och skådespelare. Han var en tidig "tonårsidol" och har bland annat haft 38 låtar på Svensktoppen. Han är bror till ljudteknikern Per Lönndahl. 
 
Knut  Sven-Erik  Magnusson, född 13 oktober 1942 i Säffle församling i Värmlands län, död 22 mars 2017 i Västerstrands distrikt i Karlstad, var en svensk sångare, gitarrist, klarinettist och saxofonist i dansbandet Sven-Ingvars. /All  info har jag hämtat från Wikipedia)
 
Om någon vill läsa mera om de här artisterna finns det hyllmeter skrivit om dem i diverse tidningar, uppslagsverk o.dyl.
 
Jag säger: Tack för allt ni har givit mig vad gäller musik!