/ TIDNINGAR, OCH BÖCKER /

BOKTIPS NR 1 2015 - DET HÄR ÄR HJÄRTAT -

 
 
Mitt första boktips i år blir "Det här är hjärtat" skriven av Bodil Malmsten. Det är hennes första diktsamling på 22 år och innehåller 58 sidor. Albert Bonniers förlag kom ut med samlingen i veckan. Hos Bokus kostar Malmstens verk 144:-
 
Så här säger B M själv om sin diktsamling:
"Det här är hjärtat är en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt när den orimliga förlust som kallas döden drabbar, den drabbar alla, den drabbade mig. Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den."(Källa Bokus)
 
Rosemari Södergren på kulturbloggen skriver:
"Dikterna är naturliga, de enklaste och allra ärligaste dikter jag läst om en stor sorg. Bodil Malmsten har en särdeles unik förmåga att fånga det exakta, det vardagliga, så enkelt och chosefritt – och hon säger precis det jag känner igen mig själv i. När något ser ut att vara enkelt skapat, då är det oftast ett mästerverk och det ligger mycket kunnande bakom. 
 

Diktsamlingen är inte tjock, det är en tunn bok i pocketformat på 69 sidor. Men det är tung på ett annat sätt. Den läses lätt igenom, men håller att läsas om och om igen. Bodil Malmsten har formulerat så mycket av precis det jag tänkt, känt och upplevt sedan jag för två år sedan förlorade först min yngste son och sedan min mamma fyra veckor efteråt. All den ilska och smärta jag känt, finns formulerat i denna diktsamling och framför allt har hon också så enkelt beskrivit hur omöjligt det är att någonsin hitta de ord som säger det vi söker."

Vem är då Bodil Malmsten?

"Bodil Malmsten, född 19 augusti 1944 i  Jämtland, är en svensk författare, dramatiker och kulturskribent. Hon har studerat vid Konstakademien. Bodil Malmsten debuterade med barnboken Ludvig åker (1970) tillsammans med Peter Csihas. Dvärgen Gustaf (1977) är första diktboken. Efter genombrottet med diktsamlingen Damen, det brinner! (1984) framträdde hon som folkkär diktare och eftersökt uppläsare av egna dikter. Hon beskriver ofta livet i fritt associerande språng mellan de stora frågorna och den individuella erfarenheten, och skriver på rim vid en tid då detta är tämligen omodernt. Rimmen kan ibland vara tämligen hejdlösa, såsom när hon rimmar parallelliskt på parabolantenniskt. I januari 2010 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus, för framstående konstnärliga insatser, av kung Carl XVI Gustaf.

Bodil Malmsten har många år varit sommarpratare i radioprogrammet Sommar. Hon har även haft en filmroll i den svenska filmen Den allvarsamma leken.

Under 1960- och 1970-talen var hon sambo med illustratören Peter Csihas (1945–2011). Paret fick 1967 dottern Stefania Malmsten som kom att bli grafisk formgivare.Bodil Malmsten flyttade 1999 till Frankrike och var under en längre tid bosatt i ett hus på franska atlantkusten i Finistère (Bretagne). 2008 flyttade hon därifrån till en lägenhet i Saint-Nazaire vid Loires utlopp. År 2010 flyttade hon tillbaka till Sverige."(Källa Wikipedia)

/Ec

 
 
 
 
 

 

 

 

 
 
 
 
/ NYCKELHÅLET /

NÅGRA FREDAGSMINNEN FRÅN EN SVUNNEN TID

 
 

När jag nu sitter och skriver, tänker jag tillbaka på när jag fortfarande bodde hemma och läste i Lund. Alla fredagar var vi fria från föreläsningar. Men det kunde hända att jag ägnade mig åt självstudier, särskilt så här års då tentorna duggade tätt, medan mamma fejade klart i den andra ändan av vår villa. Hur hon hann med att sno ihop kanelbullar medan hon städade vet jag inte, men så var det i alla fall. Klockan elva varje fredagsförmiddag hade mamma och jag vår egen stund i veckan, då vi hade elvakaffe med något gott till. Jag minns hur mamma och jag bläddrade bland recept i tidningen ”Allt-om-mat” och pratade bl.a. om frisyrer och kläder. Vi skrattade mycket. Då var det nästan helg. Tid för avkoppling innan familjen skulle åka till mormor och morfar eller farmor och farfar och hjälpa till hos dem på lördagsmorgonen.

Under många år på 1980-talet åkte jag inte med familjen till Ystad utan tog min resväska, ryggsäck eller bag och stack hemifrån vid 15-tiden.

I cirka tolv år var jag aktiv i en av våra största handikapporganisationer samt hade också ett samarbete med KTH i Stockholm. Båda dessa uppdrag innebar att jag fick flyga och fara runt i världen. Jag hjälpte KTH att demonstrera den första svenska talsyntesen tillsammans med en av deras ingenjörer. ·

Om jag saknar det livet? Jag måste nog erkänna att det finns ett uns saknad i mig efter dessa resor trots att jag då inte hade något så kallat "eget" liv. Representationen innebar allt från kunskap, bra bemötande och en någorlunda snygg klädstil allt från ländernas klädkoder till nästan balklänningar vid middagarna på lördagskvällarna. Ofta med dans! Jag minns att jag hade två olika resväskor. Det betydde att jag tog den ena väskan den första helgen och den andra nästa helg. Min mamma tvättade och packade den väskan som jag skulle ha med mig under veckans lopp. Alltså stod det alltid en väska klar ifall någon ringde och jag behövde åka tidigare.

Fredagar är mina bästa dagar ännu idag. Det är dagar under vilka jag sköter om mig själv, duschar betydligt längre än annars, lagar god mat och försöker sova lite längre. Kanske sitter fredagarna från ungdomstiden kvar i ryggmärgen. Tänk, vad man får med sig från barndomshemmet! Visst lever vi i en annan tid, där det påstås att vi städar betydligt mindre. Jag undrar om städningen sker på fredagar fortfarande, eller om det är en förlegad tid?

Säga vad man vill, vi människor levde på ett annat vis förr. Tempot var lugnare och vi hade tid över för varandra. Tid att lyssna utan att bli störda av omvärldsbrus som är vanligt idag. Tack, för att jag har fått uppleva den tidsepoken. Tack att jag är så gammal som jag är.

kväll är det ännu ett program av Let´s Dance. Att slänga sig i tevesoffan och bara koppla av medan jag tittar på hur alla par kämpar för att få poäng hos juryn är en underbar känsla. Vetskapen om att det är en hel helg framför mig är så otroligt skön. Hoppas ni därute njuter lika mycket att det är fredagskväll som jag gör!

 

/Ec

 

/ MY POEMS /

EN STÄMNING SOM FINNS HOS MIG I KVÄLL

 
 
 
Hösten 2009 skrev jag en text om en känsla som vi människor får då och då. I kväll vill jag publicera texten här på sidan. Kanske finns en stämning hos mig som texten skildrar. Varför? Ärligt talat kan jag inte förklara det. Det är bara så:
 

Det finns ögonblick som jag aldrig glömmer, som finns där då jag blundar. Ögonblick som aldrig suddas ut vad som än sker i livets villervalla. Ögonblick som jag tar fram, då jag behöver skratta lite. Då jag vill drömma mig bort från vardagens tristess.

Det finns känslor som dröjer sig kvar, känslor som är varma och behagliga. De förknippas med sann trygghet och medmänsklighet. Känslor där ord är överflödiga, där vi förstår varandra ändå. Känslan att få vara den vi nu är kan upplevas som mycket behaglig.  Då vet vi att vi har hittat hem.

Det finns ett par ögonblick som har etsat sig fast på min näthinna. Jag tar fram dem vid behov i min vardag. De ögonblicken kan ingen ta ifrån mig. Det är skönt att veta att jag har något som bara är mitt. Ögonblick som jag inte delar med någon annan och som stannar kvar.

 

 @Ewacarin Holmqvist hösten 2009