/ MY POEMS /

SÅ HÄR KÄNNER JAG JUST NU

 
 
I kväll vill jag gärna återge delar av en text som jag skrev för något år sedan om än i någon omarbetad version. Känslorna är desamma ikväll som då:
 
Jag blundade när jag önskade i morse
att det var någon helt annan som sade 
"godmorgon, det är dags att stiga upp"
Vad jag önskade det vet bara jag.
Egentligen önskade jag att jag bara slapp
öppna ögonen till en ny dag.
 
 Om en stund är det dags att lägga mig
Fast jag är trött i kväll vet jag att jag 
kommer att ligga vaken och fundera
och känna oron inom mig förstöra nattsömnen
Den bara bråkar med mig och jag är stressad.
Jag har en önskan att vara någon annan
 
Önskar och blundar att det vore mars
och att det börjar våras
Gå ut på en brygga och se havet
gå i skogen och plocka vårblommor
Men till dess får jag väl leva som jag gör.
 
 
/Ec
/ Allmänt /

I MORGON - EN ANNAN DAG -

 
 
Ännu har en dag av mitt liv snart gått och kommer aldrig mer igen. Snart ska jag gå och lägga mig. I kväll har jag inte gjort mycket nytta - Sett Maestro på SVT och sista delen av "Så blev vi Hollywoodfruar" under vilka jag skrattade lite. Jag tog min kvällsfika under programmen. Försökte slå två flugor i en smäll. Har också sänt iväg två sms. Så har min kväll sett ut fram till den här stunden, då jag sitter här och skriver ihop ett inlägg. Orsaken är att skrivandet gör mig mindre nervös. Nu måste jag fukosera på min text och inte låta mina tankar löpa iväg till vad som jag ska göra i morgon. Allt har sin tid. Varför oroa sig i förväg? Nej, lev i nuet och koppla av när tillfället ges.
 
Det som jag ska göra i morgon tillhör mitt "jobb". En mindre rolig del av det, men som jag måste göra ibland. Beslutet har jag fattat. Nu är det bara att formulera det i ord och vara tydlig. Att ha hand om sin personal betyder att jag ibland  ger positiv omdömen. Då och då måste jag även ge kritik, positiv sådan för att få folk att växa, men som sagt: Det finns stunder då jag inser att det måste till ett beslut som tyvärr kanske sårar en människa. Jag har givit chans på chans utan resultat. Jag bör ju tänka på mig själv och på mitt liv. Det är inte  värt att riskera min egen hälsa för att någon ska ha jobb - ett jobb som inte fungerar så bra.
 
Nu ska jag strosa omkring en kvart i lägenheten före jag lägger mig. Tror att jag ska lyssna lite på radion och på "vaken". Hoppas musiken i natt är bra att somna till. För...
 
"I morgon är en annan dag"
 
/ Ec
/ Allmänt /

EC:S PENNA ANTECKNAR 38

 
 
Så lider måndagen i vecka 6 mot sitt slut. Det har varit en alldeles vanlig dag förutom att jag tillät mig att ta en rejäl sovmorgon. Jag tror att klockan var cirka 10.30, då jag klev ur sängen. Sedan blev dagen som den blev. Hamnade framför teven och än en gång såg jag "stjärnorna på slottet" med Robert Gustavsson. Kan inte hjälpa att jag blev berörd när han berättade om sin frus ärr som var exakt samma ärr som hans bror hade.Jag undrar om det var någon mening med det här? Om någon ville säga något med det? Inte var det bara slumpen? Kanske är jag yrkesskadad men en annan sak som jag funderade på under programmets gång. Är det så här att skådepelare eller komiker, har en mycket allvarlig sida privat eller har något tvångsbeteende. Robert Gustavsson påstod att när han var på scenen var han den friska Robert.
 
I programmet sade Robert att han varit tvungen att vara större på grund av att hans bror var sjuk. Nu flög mina tankar till min egen lillebror som upplevt samma sak eftersom jag var tvungen att få så mycket praktisk hjälp av mina föräldrar. Ändå vill jag påstå att mina föräldrar inte glömde bort honom. De var mycket rättvisa. Jag bör säga att jag har dåligt samvete för jag är handikappad. Ärligt talat så behövde min bror mamma och pappa mer. Jag upplever min bror och det har jag alltid gjort att han varit svagare än mig. Själv har jag fått en starkt psyke trots allt som hjälpt mig genom livet och kanske träffat de "rätta" personerna genom livet som gjort att jag har kunnat behålla min styrka utan att jag är alldeles för egotrippad. Tror att jag har klarat mig så bra som jag har gjort för jag har känt att jag har haft stöd när jag har behövt det. Å andra sidan har jag inte många vänner, men de jag har, är riktiga och ärliga vänner.
 
Jag får väl tacka Robert Gustavsson för han fick mig att fundera över det här. Nu tycker jag att jag alltid har ett bra och drägligt liv, men efter programmet har jag insett att det är aldrig för sent att lära sig något äver o man är äldre.
 
/Ec