/ FILM, TEATER OCH MUSIK /

FILMTIPS NUMMER 4 2018

 
i dag har "Djävulens advokat" premiär. För regin står Jörgen Bergmark  och speltiden är en timme och 29 minuter. Det är den 38e Beckfilmen. I huvudrollerna märks Peter Hauber och Jennie Silferhjelm. För manus står Johan Bogaeus.
 
Handlingen;
"En restaurangägare skjuts till döds av en man som snabbt försvinner därifrån. Mordet ser ut att vara en gänguppgörelse och de vittnen som befann sig på plats säger att de inte minns vad som hänt. Becks team ställs inför en utredning som blir svår att knäcka. "Beck - Djävulens advokat" är den fjärde av fyra helt nya Beck-filmer som har premiär på C More under våren 2018". (Källa Moviezine)
 
Delar av Alexander Dunerfors recension i april 2018:
"I årets sista Beck-deckare utreder teamet ett gängrelaterat restaurangmord. En man har blivit skjuten på nära håll mitt på ljusa dagen. Flera vittnen finns, men ingen vill prata. De låtsas inte ha sett något eller ljuger ihop en historia. Rädslan sätter käppar i hjulet för rättvisan.
 
För en gångs skull får vi se mördaren från första början. Det handlar inte om ett whodunnit-mysterium, frågan är snarare om den skyldige ska lyckas komma undan. Mäktiga gangsters har en tendens att slingra sig ur det mesta, med pengar eller våld. Iallafall på film. 
 
. Nog hade vissa av de här filmerna mått bättre av att vara mer fristående, och släppa loss kreativiteten hos alla inblandade. Men detta är trots allt polissåpa med massproducerade avsnitt och ett färdigpaketerat koncept. Så nej, vi slipper inte undan Beck-gruppens rätt påtvingade intriger och otroligt trista familjeliv här heller.
 
 
Peter Haber är femte hjulet, pliktskyldigt med i ett fåtal scener. Tråkigt för honom verkar det inte finnas något slut i sikte, på det viset som förra säsongen då han gick i pension i filmen ”Sista dagen”. Nej, den här kassakon lär säkert mjölkas i ett par år till, och så länge filmserien heter ”Beck” får Beck allt ta och ställa upp". (källa Ur Alexander Dumerfors recension)
 
 
/Ec
 
 
/ FILM, TEATER OCH MUSIK /

FILMTIPS NUMMER 3 2018

 
 
Den tredje mars hade ännu en Beck-film premiär. Den här gången heter filmen "utan uppsåt". För regin står Jörgen Bergmark och speltiden är  90 minuter och det är den 37e Beckfilmen. I huvudrollerna märks Peter Hauber och Jennie Silferhjelm.
 
Handlingen:
" Beck-gruppen, med Alex Beijer som ny gruppchef, får ett fall där en 12-årig flicka hittat sin mamma död nedanför trappan i hemmet. Är det en olycka eller ville någon den ensamstående mamman något ont? Det visar sig att familjen lever med skyddad identitet och under utredningens gång tar fallet flera överraskande vändningar". (källa Moviezine)
 
Delar av Alexander Dunerfors recension i mars 2018:
Stämningen och spänningen inom den annars tajta gruppen ligger i fokus i "Beck: Utan uppsåt". Det är tydligt att månadens deckarfall inte alls fått lika mycket omtanke av manusförfattarna. I ett extremt fall av fantasilöshet har de späckat filmen med en lång rad av förhör, 75 utdragna minuter där gamla Tinder-ragg och deras mammor ska frågas ut. Det blir frustrerande när man vet att många av scenerna bara är utfyllnad, missvisande ledtrådar som i slutändan ska visa sig helt onödiga för berättelsen. Lönlöst att ens försöka komma ihåg vem som är vem, eller har vilket alibi.
 
Man önskar bara att filmskaparna hade haft vett att ge spänningselementen mer utrymme, och "Utan uppsåt" kunde lätt få höja sig över årets övriga Beck-filmer. Men svenskt polisarbete är inte så rafflande som de verkar tro, inte när vi ser samma förhör och samma procedur för femtielfte gången. Och den här gången känns det extra oinspirerat.

Det stora mysteriet blir varför Peter Haber ens är kvar. Hans Martin Beck har absolut inget längre att tillföra på polishuset, och ser mest ut att längta hem till sin whisky" (Alexander Dunerfors i Moviezine)
 
 
 
/Ec
 
.
 
/ FILM, TEATER OCH MUSIK /

FILMTIPS NUMMER 2 2018

 
 Nu kan vi se den andra Beck-filmen på bio av fyra nya som kommer under det här året. Den heter "Den tunna isen (Beck 36)" Den hade digitalpremiär 3 februari 2018. För regin står Mårten Klintberg för och filmen är en timme och 37 minuter lång. Om du vill steama den, så går det bra. Själv väntar jag, även om jag älskar Beck, tills alla fyra ligger i en DvD-box. Då kan jag verkligen njuta!
 
Handlingen:
 " En omtyckt tränare för ett hockeylag i förorten hittas knivmördad. Frågan är om mordet har med hans sidoprojekt att göra: att lära ensamkommande flyktingar att åka skridskor? En verksamhet som långt ifrån alla i det skyddade lilla samhället uppskattar. "Beck - Den tunna isen" är den andra av fyra nya Beck-filmer som har premiär på C More under våren 2018". (Källa MovieZine)
 
Delar av Alexander Dunerfors´recension i januari
"Upplägget kan vi numera. Förhör avverkas, ledtrådar följs upp, vittnen frågas ut och listan på misstänkta växer. Det kan säkert kännas som en ganska trött procedur vid det här laget (36 filmer!), men jag som aldrig haft en hjärna för ”whodunnits” blir ändå överraskad vid slutscenerna.

Men det är snarare i allt runtomkring som ”Beck - Den tunna isen” fångar intresse. I granskningen av hatet och misstron mot flyktingar, den nya rasismen som sveper över Sverige och får vanliga svenskar att bränna ner asylboenden, tar Katarina Ewers manus pulsen på samtiden. Det är också första gången, mig veterligen, som en svensk mainstream-film visar upp en historia inifrån ett flyktinghem. Att flera av ungdomarna i filmen själva är nyanlända, bidrar till en fin verklighetstrogen känsla....
 
Något nytt har hänt i årets Beck-filmer. Kanske otippat, men klart positivt. Redan i förra recensionen (”Beck - Ditt eget blod”) noterade jag hur det kändes som den väloljad maskin, där både det tajta polisgänget och varje minsta biroll övertygar. Ungdomar pratat som ungdomar gör! Kvinnor faller i gråt helt trovärdigt! Det är inte ofta man får säga det om svenska filmer. Jag vet inte vad regissören Mårten Klingberg har för tricks med sig på inspelningen, för så här smidigt flöt det sällan på i tidigare Beck-filmer. Vad det än är, så fungerar det. ...
 
.Visst ligger det mycket research bakom, men med facit i hand är svenskt polisarbete inte något adrenalinpumpande avsnitt av ”Homeland”. Det hela kan upplevas som lite lätt-och-lagom-mesigt för en kräsen deckarpublik son kräver kalla kårar. Det hjälper om man gillar karaktärerna, och ett stort plus att storyn i övrigt känns aktuell och angelägen, för filmen har i övrigt inte mycket till gnista". (Alexander Dunerfors i Moviezine)
 
Har undrat varför jag är så förtjust i Peter Hauber i rollen som Beck? Ärligt talat så tycker jag inte om honom i andra roller. Är det för att han beter sig som en vanlig människa med fel och brister liksom kommisarien i "morden i Midsummer". Inte har de uniform utan de är civila. Undrar om jag har uniformfobi, för jag ryser när jag ser någon läkare i vit rock. Eller är det så här att jag beundrar deras sätt att lösa problemen? Kan ju vara en yrkesskada jag har som beteendevetare.
 
 
/Ec