/ FILM, TEATER OCH MUSIK /

FILMTIPS NUMMER 4 2020

 
 
 
Mitt fjärde filmtips i år blir "Hachiko - En vän för livet" - Det är ett drama med bland andra Richard Gere och joan Allen i de främsta huvudrollerna. För regin står Lasse Hellström. Filmens kängd är en timme 33 minuter. Den hade biopremiär i januari 2010 och vi kunde se den på Dvd i april samma år.
 
Handlingen:
" Hunden Hachiko och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter de varandra vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord. Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag."(Källa Moviezine)
 
Utdrag ur recensionen av Jonas Appelberg:
Den lilla valpen Hachiko tappar bort sin slutdestination när den skeppas till USA från Japan. Hans bur faller av bagagevagnen på en perrong i en onämnd småstad och efter lite irrande i mörkret stöter han på den mysige collegeproffesorn Parker Wilson. För både hund och människa är det kärlek vid första ögonkastet. 
 
Hachiko växer upp och ett band starkare än något bildas mellan honom och husse Parker. Varje morgon promenerar de tillsammans till tågstationen och varje kväll sitter Hachiko och väntar på att få följa husse hem. Så en dag kommer Parker inte hem igen, men i tio års tid sitter Hachiko utanför stationen på samma plats och väntar på honom. Det här hände i Japan på 1920-talet, inte exakt som i filmen men hunden, en Akita, satt verkligen i tio år och väntade.
 
Något som ändå imponerar på mig är hur lätt man plötsligt har att identifiera sig med en hund. Aldrig någonsin sätter jag mig in i hur Parkers resterande familj har det när han inte kommer hem den dagen, inte ens under begravningen. Det finns där i filmen, men allt jag bryr mig om är hur synd det är om jycken.

Jag slits verkligen mellan att tycka om Lasse Hallströms, inom ramarna för familjedrama, perfekta skapelse, till att avsky den för exakt samma sak. Han gör det liksom bra men Lasse, har vi inte sett exakt samma film hundra gånger tidigare fast med lite annan historia?" (Källa Noviezine, januari 2010)

 

Det går åt ett helt lakan när man ser filmen. Den är så sorglig, men ändå så bra!

 

 
 /Ec