/ FILM, TEATER OCH MUSIK /

FILMTIPS NUMMER 7 2019

 
 Mitt sjunde filmtips är ett drama och en julfilm. Det är ett svenskt relationsdrama med titeln "Jag kommer hem igen till jul". Filmens regissör är Ella Lemhagen. Den är 115 minuter lång. Den här julfilmen går upp på biograferna nu på fredag, den 8.e november. Huvudrollerna har Suzanne Reuter, Jennie Silferhjielm, Johannes Kuhnke och sist men inte minst Peter Jöback. Den sistnämda är och har varit min favoritartist. Det kommer att bli en upplevelse att se honom som skådis och lite ovant.
 
Något om handlingen:
"Världsstjärnan Simon kommer hem till Sverige för att fira jul. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte helt nöjd med detta. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter." ( källa: moviezine)
 
Utdrag ur Aexander Dunerfors recension:
" Det svenska julfirandet på film sker sällan smärtfritt. Nubbe och sill, gröt och Kalle Anka varvas traditionellt sett med bråk och osämja, som eskalerar i takt med att folk blir allt mer fulla och allt mer brutalt ärliga. Men jämfört med klassiska julfavoriten "Tomten är far till alla barnen" (1999), eller den något nyare "En underbar jävla jul" (2015), är tonen mindre skojsam och mer seriös i Ella Lemhagens "Jag kommer hem igen till jul". - - -
 
Världsstjärnan Simon (Peter Jöback) flyger hem från Los Angeles till den lilla snötäckta orten någonstans i Sverige. Tjocka släkten är samlad med mamma (Suzanne Reuter) i spetsen, hon som omsorgsfullt klipper ut och sparar varje tidningsartikel om honom, och brorsan Anders (Johannes Bah Kuhnke), ortens kapellmästare som sedan barnsben fått stå i skuggan av Simon och hans sångtalang.

Det vankas jul i stugan med allt vad det innebär. Matchande rentröjor, julklappsrim, matlagning och så "allt det där vi inte pratar om". Simon har lovat att delta i Anders julkonsert i kyrkan, vilket eldar på lite konflikter bröderna emellan. Men mer drama ska blossa upp runt denna dramaqueen, och under några decemberdagar kommer Simon och familjen få riva upp en hel del gamla sår. - - -
 
Det kan tyckas förutsägbart hur hon väljer att avslöja familjens hemligheter för tittarna. De kommer inte som en plötslig twist, utan låter sig antydas och gissas långt i förväg. Det är å andra sidan inget som stör. Att veta vad karaktärerna döljer för varann, att känna vad en person känner men inte vågar säga, bidrar till spänningen - man bara väntar på att sanningen ska explodera. - - - -
 
Feelgoodkänslan smyger sig på först mot slutet, men såg du fram emot skrattfylld och lättsam underhållning för hela familjen är detta nog fel film. - - -
 
Men jag skulle vilja säga att "Jag kommer hem igen till jul" är något bättre - mer tänkvärt och mer äkta än en klassisk julkomedi. Ett välgjort och fint familjedrama om att älska, glömma och förlåta. Det är väl ett bra julbudskap om något?" (Anders Dunerfors den 31 oktober i Moviezine)
 
Jag kommer nog att införskaffa den här filmen till mitt filmbibliotek, då den har så många duktiga skådespelare, men jag undrar om den slår julfilmen "  Välkommen till familjen" vilken bär också på en hemlighet som sopas under mattan i jultid. Jag vet själv hur det var sista julen mamma var med oss. En julfilm ska ha mycket julkänslor och den ska beröra oss i hela kroppen med dess stämning där vi sitter uppkrupna i vår soffa.
 
/Ec