/ BLOGGBLAD 2017 /

BLOGGBLAD NUMMER 2 2017

 
 Det är sista lördagen i februari. En hel helg ligger framför mig. Underbart skönt! Förstår att några av er som följer mig undrat var jag har tagit vägen. Jag har inte varit inne och gjort ett avtryck på åtta dagar. Kan meddela er att jag mår ganska bra om någon har varit rädd att jag åkt in på sjukhus på nytt. Vecka åtta har varit lite stressig på grund av en del administration rörande mitt arbetsledarskap. Det är otroligt mycket papper som ska vara i ordning och sättas i personalpärmen, en del mail som skall skrivas till det kooperativ som jag är med i - vilket sköter lönerna till min personal- Som jag har sagt tidigare är min assistans ett jobb som jag ägnar 1 - 2 dagar åt per vecka. Ibland ännu mer tid,  om jag räknar in alla uppgifter som ligger på mig. Jag tar mitt arbetsledarskap seriöst. Det är tufft, men vill jag ha egen kontroll över mitt liv så...
 
Vecka åtta 2017 har jag också ägnat mig åt mitt hem lite extra. Sett till att det kommit på fötter. Här kommer min noggrannhet och önskan att ha ordning och reda in ännu en gång. Har storstädat mitt badrum, tvättat av alla köksluckor, putsat alla fönstren utvändigt, bytt köksgardin och städat kylskåpet från grunden plus städat i mitt skafferi. Det känns alltid lika skönt när sådana här saker är gjorda. Egentligen borde min lägenhet renoveras(ej någon lyx sådan) för jag har bott i samma lägenhet sedan mars 1997. Det är kanske nästa projekt...  
 
När jag skriver de här raderna lyser solen in, men i hyreshusets trädgård har gräsmattan täckts med cirka ett två centermters snötäcke. Det föll i torsdagskväll. Alla trodde att "nu är våren på väg", men tji fick de. Själv vet jag att februari månad kan vara lömsk, då det gäller vädret i Skåne. I det Holmqvistiska hemmet hette det att våren var på väg efter den 16:e februari, alltså efter mamma hade fyllt år. Solen ska visst försvinna på nytt i eftermiddag och vi ska visst få lite snömed inslag av regn mot kvällen. Synd för jag hade tänkt att jag skulle gå en promenad i morgon. Men den som lever får väl se.. Så våren tycks dröja en tid ännu.
 
Den andra mars har jag ett läkarbesök under vilket jag ska veta vad röntgen visade för några veckor sedan. Min fistel har minskat. Nu läcker den inte som den gjorde innan jul. Det räcker om jag byter förband en gång per dygn eller ännu längre tid och det är mycket bättre. Fortfarande är det ju jobbigt att inte veta när den ska läcka eller inte, om jag ska behöva byta byxor eller inte. Nej, det ska bli skönt att veta vad som kan göras. Jag kommer att be de att göra det i slutet på mars eller i början av april. I alla fall före sommaren. Jag vill inte få någon infektion av bakterier under den årstiden. Efter min fistel måste jag ta tag i min psoriasis. Den har blommat upp, så jag har klåda, vilken inte är så rolig att ha. Antagligen får jag gå tillbaka till mina Humirasprutor, vilka jag tar var 14:e dag, men som jag får diverse biverkningar av, så jag är bara "mig själv" i tre dagar före nästa injektion. Förutom min fistel och psoriasis samt stress, så mår jag bra. Jag är ju ett fan av livet och ser till möjligheterna istället för problemen, så...
 
Nu ska jag gå ut i köket och se om det finns en kopp kaffe till mig och något gott att ha till. Det är ju lördag och igår blev det inte något fredagsmys ,så jag har rätt att ta igen det idag. I övrigt kommer jag att njuta av min lördag och äta Soldatens ärtsoppa, som jag har längtat efter. Sedan i kväll ska min vän/assistent och jag ha hemgjorda pannkakor med vispad grädde och sylt medan vi ser antagligen sista deltävlingen av "Mello". Hoppas svt sänder en bra film efteråt.
 
 /Ec
 
 
Kommentarer (0)
Helger, avkoppling, / Hälsa / Mitt arbetsledarskap / Vinter
/ LIVETS NJUTNINGAR /

HEMGJORDA RÄKCREPES - FREDAGSLYX -

Bild Google
 
Det är fredag, min dag i veckan - Alla måsten är nästan gjorda. Framför mig ligger en orörd helg, under vilken jag bara ska göra de saker som faller mig in, om inget akut händer, som det ofta gör och allra helst då jag bara vill kunna koppla av. Synd att de soliga dagarna är över. Jag känner att jag behöver gå ut, men tillbaka är det gråtrista vädret med någon varmgrad men med fuktig luft. Nåja, då blir det att hänga i tevesoffan och se någon bra film eller att börja skriva på ett projekt, som jag aldrig kommer till skott med för att något akut kommer emellan. Så är det att vara arbetsledare! Ack ja...
 
Fredag betyder också att jag unnar mig något extra gott att äta lite senare på kvällen. I mitt fall dricker jag gärna en kylskåpskall cider till! Känslan är så skön att bara koppla av och veta att nu är jag lite ledig. I kväll blir det hemgjorda crepes med egen räkstuvning: Jag ger er mitt recept, om någon vill testa en förrätt som var på modet på 1970-talet.
 
1 sats pannkakor - 10 - 12 st. (Jag kommer att göra 6 st små på ett mindre järn. Resten av dem styckfryser jag som vanliga pannkakor)
 
Så gör du stuvningen på 3 dl vätska:
I min vätska hade jag 2 dl mjölk och 1 dl vispgrädde
2 msk smör
2 msk mjöl
 
Smaksättningen:
2 tsk av husets vita matlagningsvin, eller något vitt vin
0,5 tsk fiskfond
2 kryddmått vitpeppar
1 kryddmått salt
100 gram djupfrysta skalade räkor
0,5 dl färsk dill
(Om såsen blir för tunn, kan du reda den med vit Maizena redning.
Riven ost efter behag
 
Gräddas i 225 graders ugn i ca 15 min eller tills osten har fått fin färg)
 
 
 /Ec
/ NYCKELHÅLET /

EN DEL AV MITT HJÄRTA...

 Idag är det mammas födelsedag - den 16:e februari - Tyvärr rycktes hon bort alldeles för tidigt. En elakartad hjärntumör gjorde så att livet blev mycket kortare för en person som ständigt hade tusen bollar i luften och som jag tror att mamma tyckte om att leva. Annars hade hon inte kämpat som hon gjorde mot sin cancer. Läkarna trodde att det skulle ta fyra månader, men mamma levde med sin sjukdom ett och ett halvt år. De sista fjorton dagarna låg mamma på sjukhus. Innan dess var hon hemma hos oss och jag tror att hon hade ett skapligt liv efter omständigheterna. Minns också hur min mamma njöt av det lilla i tillvaron, av en doft från en blomma, av att se mig i min vardag, att höra fågelkvitter den där sista våren och av att gå i vår trädgård och små plocka i blomsterrabatten. Är det så att om vi inte vet att livet snart är slut, så stannar vi upp och njuter av det som betyder mycket för oss? Tror att det kan vara så. Att ha en anhörig som snart ska lämna oss, betyder också att familjen får en annan syn på livet. Jag har sannerligen omvärderat livet sedan mamma gick bort. Planerar inte så långt fram utan försöker leva här och nu. I morgon kan det vara för sent! Eller som pappa uttryckte det några månader på en knasstrig länk från USA, före han gick bort: Allting tar slut en dag. Det är en sanning för oss som inte är religiösa.
 
Jag har många ljusa minnen av dig mamma. I en text har jag beskrivit våra fredagsförmiddagar då jag läste i Lund så här:" Alla fredagar var vi fria från föreläsningar. Men det kunde hända att jag ägnade mig åt självstudier, särskilt så här års då tentorna duggade tätt, medan mamma fejade klart i den andra ändan av vår villa. Hur hon hann med att sno ihop kanelbullar medan hon städade vet jag inte, men så var det i alla fall. Klockan elva varje fredagsförmiddag hade mamma och jag vår egen stund i veckan, då vi hade elvakaffe med något gott till. Jag minns hur mamma och jag bläddrade bland recept i tidningen ”Allt-om-mat” och pratade bl.a. om frisyrer och kläder". (Ur texten fredagar - min dag i veckan - )
 
Jag är lycklig att jag var vuxen och kunde ta vara på mig själv då döden drabbade oss. Du har lärt oss barn en hel del som är nyttigt att veta om livet. Ibland tycker jag att det är synd att du inte fick uppleva att jag har möjlighet att bo i egen lägenhet, mina katter och mycket mera. Kanske sitter du någonstans och blickar ner och tänker: Hon har det bra och fint hemma. Mamma, du ska veta hur mycket jag försöker.
 
Jag slutar med några rader ur Tomas Ledins text:
"du ska veta att jag inte glömt
det finns bilder som aldrig suddas ut
jag har vaknat mitt i natten av tystnaden
och önskat att du sov här bredvid mig igen
en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig"
(En del av mitt hjärta)
 
 
 
 
/Ec


.