/ Allmänt /

HAR DET VERKLIGEN GÅTT TJUGO ÅR SEDAN?

Bilder Goggle
  
För mig kommer jag att beundra den här unga kvinnan så länge jag lever. Varför? Jag vet inte. Kanske för sitt sätt att vara, det vill säga en prinsessa av folket. Vad vi fick se med medias hjälp var Diana naturlig när hon  var på sjukhus bland sjuka barn, eller på resa i världen, där det fanns barn som led. Hon tog upp dem i famnen. När hon var hemma och folk kom för att hälsa, stannade hon upp och pratade någon minut. Det här var något nytt. Hade det varit idag hade det inte varit något märkligt alls. Vår egen kronprinsessa gör det nu!
 
Jag som är intresserad av kläder har alltid beundrat Prinsessan Dianas klädstil och ännu mer hennes frisyr. Klädstilen var enkel och vardaglig, men ändå elegant. Hon visste hur hon skulle klä sig i olika sammanhang, men hon ändrade aldrig sin frisyr. Åh, vad jag skulle vilja ha en liknande frisyr. Men jag tror att mitt hår är för tunt för den där frisyren. Ack ja...
 
Vem var då Prinsessan Diana eller "lady Di"?
"Diana Frances, född Spencer 1 juli 1961 i Park House, Sandringham, Norfolk, död 31 augusti 1997 i Paris, var första hustru till Charles, prins av Wales. De gifte sig den 29 juli 1981 i Sankt Pauls-katedralen i London (skilda den 28 augusti 1996). Hon är mor till prins William och prins Harry.
 

Diana var yngsta dotter till John Spencer, 8:e earl Spencer och hans hustru Frances, född Burke Roche. Diana var därmed ättling till flera engelska regenter såsom Karl I, Karl II och Jakob II. Hon föddes i Park House, Sandringham, Norfolk, England den 1 juli 1961, och döptes den 30 augusti 1961 i St. Mary Magdalene av biskopen av Norwich. Hon var föräldrarnas fjärde barn. Hennes äldre systrar Sarah och Jane hade fötts 1955 respektive 1957, och hon hade även haft en äldre bror som föddes och dog år 1960. Den nuvarande Earl Spencer, Dianas yngre bror Charles, föddes tre år efter henne den 20 maj 1964.

Diana gick i ett flertal skolor under motsvarigheten till grundskoletiden; bland annat Silfield School, Kings Lynn, Riddlesworth Hall i Norfolk, och West Heath Girls' School i Sevenoaks, Kent. Hon ansågs vara en svag elev. Hon misslyckades två gånger med att klara sin grundskoleexamen O-levels. Dock hade hon fått motta pris för sitt engagemang i lokal välgörenhet. År 1977, när hon var 16 år, lämnade Diana West Heath och var istället en tid elev vid Institut Alpin Videmanette, en skola på gymnasienivå i Schweiz. Det var vid denna tid hon för första gången träffade sin blivande man som hade ett kort förhållande med Dianas äldre syster, lady Sarah. Diana var en mycket duktig simmare och drömde om att bli ballerina. Hon tog balettlektioner, men blev sedan med sina 178 cm alldeles för lång för att kunna bli yrkesdansare.

Diana flyttade till London strax innan hon fyllde 17 år. Hon slog sig ner i moderns lägenhet, som var ledig då Frances tillbringade det mesta av året i Skottland. När hon fyllde 18 år fick hon en egen lägenhet i Kensington i födelsedagspresent. Till år 1981 bodde hon sedan där tillsammans med tre väninnor.

I London gick hon en kurs i gourmetmatlagning, men någon duktig kock blev hon aldrig. Hon arbetade som barndansledare, men var tvungen att sluta med detta då en skidolycka gjorde att hon var tvungen att vara borta från arbetet i tre månader. Hon fick sedan jobb som assistent på en förskola.

Precis fyllda 20 år blev Diana prinsessa av Wales när hon gifte sig med Charles den 29 juli 1981 i Sankt Paulskatedralen. Westminster Abbey, som vanligtvis använts för kungliga bröllop, hade valts bort då den har betydligt färre sittplatser. "Sagobröllopet" hade en global tv-publik på över 750 miljoner tittare.När de skulle avlägga löftena råkade Diana kasta om Charles namn så att hon felaktigt sa Philip Charles Arthur George, vilket är Charles pappas, prins Philips namn.Hon hade även ur löftena uteslutit ordet lyda, vilket orsakade en hel del uppståndelse. Ceremonin inleddes klockan 11.20, och Diana bar en klänning med ett drygt 20 meter långt släp, som värderats till 9 000 pund.

Under andra hälften av 1980-talet utökade prinsessan av Wales sitt engagemang i olika välgörenhetsorganisationer. Detta var en förväntad del av hennes roll som prinsessa, hon hade till exempel alltid besökt sjukhus och skolor. Diana kom dock att utveckla ett intresse för områden som inte traditionellt betraktats som lämpliga för en kunglighet, till exempel svåra sjukdomar som spetälska och aids. Dessutom ställde hon upp för organisationer som försökte förbättra de hemlösas och drogmissbrukares situation. Från år 1989 stödde hon Great Ormond Street Hospital for Children.Mest berömt blev Dianas engagemang i organisationen International Campaign to Ban Landmines, där man drev en kampanj mot landminor som kom att leda till att organisationen belönades med ett nobelpris 1997. Då detta kom snart efter prinsessans död, såg många priset som en postum hyllning till hennes insatser.

Den 31 augusti 1997 var Diana involverad i en bilolycka vid Pont de L'Alma-tunneln i centrala Paris tillsammans med den man som utpekats som hennes pojkvän, Dodi Fayed, deras chaufför Henri Paul, och Dodis livvakt Trevor Rees-Jones.

 Sent på kvällen lördagen 30 augusti lämnade Diana och Fayed Hôtel Ritz vid Place Vendôme i Paris och färdades längs floden Seines norra bank. Kort efter midnatt den 31 augusti körde deras Mercedes-Benz 600 SEL in i tunneln under Place de l'Alma, samtidigt som de förföljdes av nio franska paparazzi-fotografer i olika fordon och en motorcykelburen kurir.
 
Högarna med blommor växte för varje timme utanför Buckingham Palace och framför allt vid Dianas officiella residens Kensington Palace i London. I ett tal kallade Blair Diana för "folkets prinsessa", vilket kom att bli mycket uppmärksammat" (källa Wikipedia)
 
Jag vill sluta med Elton Johns fina hyllning till sin vän Diana. Han sjöng den på begravningen. Här är några verser:
 
Goodbye England's rose
May you ever grow in our hearts
You were the grace that placed itself
Where lives were torn apart
You called out to our country
And you whispered to those in pain
Now you belong to heaven
And the stars spell out your name

And it seems to me you lived your life
Like a candle in the wind
Never fading with the sunset

 
 
/Ec
 
 
/ Allmänt /

OM VECKA 29 OCH 30 2017

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så är jag tillbaka hos er igen efter två "ömsom vin och ömsom vatten-veckor". Härligt!  Om några få dagar är vi inne i den sista sommarmånaden. Må den bli fin med sol och värme! Augusti är min månad, då allting går till det vanliga på nytt efter en stressig period. Visst är det ledsamt att sommaren håller på att dö ifrån oss. År 2017 har det verkligen varit en sommar med regniga förtecken. Det verkar som om vi har kunnat räkna de soliga och varma dagarna på en hand. Men som sagt, augusti är kvar, så vi får väl hoppas på den månaden, trots att de flesta av oss är tillbaka i vardagspusslet. Det finns en fördel med min månad - Det mörknar tidigare, alltså tid för att skriva eller se en bra film utan att ha dåligt samvete. -
 
De senaste två veckorna har inte varit särskilt trevliga. Det har varit provtagning inför läkarbesök igår, en del jobb med min hankatt som har visat sitt missnöje genom att urinera i golvbrunnen, men även i transportburen, så jag har fått städat hela badrummet och buren. Har också rengjort kattlådan ordentligt. Min lille misse börjar bli till åren och har fått nya ovanor. Han vill bara i stort sett äta lyxmat inom kattmat och fräser åt "Miss Cat" som kommit sedan tre veckor tillbaka vid mörkrets intåg. Jag tycker synd om henne. Hon bor i huset. 
 
Under vecka 29 fick jag en våldsam magkatarr, vilken medförde att jag kastade upp cirka tre dl brunt sörja och kunde inte äta på två dygn och knappt dricka. Usch, det var inte kul! Efter att ha mått mycket dåligt på fredagen, repade jag mig ganska snabbt och idag känner jag absolut ingenting av magkatarren. Skönt!
 
Min permobil skiner och allt blänker på den. I eftermiddags tog en av mina manliga assistenter och jag en hink med vatten och Yes  plus en trasa och begav oss ut på gräsmattan i hyreshusets trädgård. Där tvättade vi rent permobilen ordentligt och torkade den noga. I går på hemvägen från sjukhuset pumpade vi däcken! idag känns stolen som en ny och mycket fräsch sådan. Ibland bör man ägna sina hjälpmedel tid för "egenvård".
 
Under de här veckorna som gått, har jag äntligen fått tid att börja med Personkarakteristik  av  de personerna som jag tänker använda i min kortroman. Det är ett roligt med tidsödande arbete! Jag har börjat i alla fall, alltid ett steg i rätt riktning. Nu vet jag att jag mår bra att ha något på gång - bara det inte blir för mycket samtiigt! -
 
När jag skulle återhämta mig från min magkatarren läste jag Kristina Sandbergs trilogi. Jag är på sista delen, men jag drar ut på det för jag vill inte att den ska ta slut. Den är ju superbra!
 
Det är fredagkväll och mycket snart kommer min vän/assistent. Dags för uppdatering och en fika kanske i mitt uterum. Den här helgen ska jag bara njuta och vila. Ännu är det som sagt en sommarmånad kvar att glädjas över. Hoppas mina läsare gör detsamma! 
 
 
 min egen bild juli 2017
 
/Ec
 
 
/ KROPP OCH SJÄL /

MIN KROPP LÄNGTAR EFTER NÅGRA VECKORS LEDIGHET

 
Bild: Hemmets Veckotidning
 
Vi är som sagt inne i mitten av juli 2017. En av våra sommarmånader - trots att vädret har varit si och så hittills - Så hoppas jag att augusti blir bättre, även om kvällarna blir allt mörkare och mörkare. Oavsett vädret, är upplever jag den här perioden inte annorlunda än de senaste årens somrar. Som jag sagt tidigare, arbetar jag mer under juni, juli och augusti med min vardag eller min assistans. Det räcker inte med mina "guldkorn", eller lördagen.Min kropp kräver betydlig mera återhämtning än så. Jag brukar säga att i september, när lugnet återvänder, så kan jag vila upp mig. Faktum är att det inte har gällt under de senaste två åren och absolut inte september 2017, då jag måste se till att allt flyter på tills jag kommer vistats en tid på sjukhus. Min läkare sa vid senaste besöket strax innan sommaren:" Hämta krafter och ät och drick gott, så du orkar med hösten". Den meningen ligger i mitt bakhuvud ju längre tiden går. Men ännu finns en och en halv månad kvar av sommaren. Lugnet kommer kanske tidigare i år I augusti finns mycket bär att mumsa på och sedan är det tid för svampen, så det finns mycket att glädjas åt...
 
 Det är nog hög tid att få ett par veckors ledigt. Vissa dagar känner jag mig irriterad, arg och gråtmild. De här känslorna bevisar att jag behöver en tids semester. Det finns sex tecken som tyder på att du är trött:
 
"1. Du tycker inte saker är lika kul
När någon frågar dig om ni ska hitta på något efter jobbet, som att ta ett glas vin eller äta en middag ihop, vill du mest bara gå hem och lägga dig i soffan. Om saker du brukade tycka var kul inte längre känns lika roliga är det ett tecken på att du behöver semester
 
2. Du blir irriterad av minsta lilla
Någon råkar putta till din väska på tunnelbanan och du fantiserar i hemlighet om att ge personen en rak höger. I vanliga fall hade du fortsatt att läsa din tidning eller scrolla på din telefon, men numera kan även den mest oskyldiga personen göra dig irriterad.
 
3. Det där tålamodet du en gång hade var det länge sen du såg
Tidigare kunde du vänta i en evighet utan att det störde dig – du kunde ju tänka på andra saker under tiden! Idag får du stresspåslag bara av att se kön till lunchrummets mikrovågsugnar och börjar svettas av att stå och vänta vid ett rödljus vid övergångsstället.
 
4. Koncentrationen är låg
Vänta, vad var det du läste alldeles nyss? Vad var det du skulle göra härnäst? Att ständigt tappa fokus och inte kunna koncentrera dig är ett stort tecken på att du behöver ta ledigt.
 
5. Du gråter ofta
Att gråta av minsta lilla, som att se en söt hundvalp på stan eller grannens bebisvagn, är ett tecken på att dina hormoner inte är helt balanserade. Gå på semester, nu!
 
7. Du glömmer saker
I morse glömde du bort var du la din telefon, i förra veckan kunde du inte hitta dina nycklar och på jobbet slarvade du bort ditt anteckningsblock. När du börjar glömma bort saker behöver du (och din hjärna!) ta ledigt" (källa: Allt om resor)

 

 /Ec
 
 
 
.