/ Allmänt /

29 JUNI. OM MINA EGENSKAPER. OM VAD JAG VERKLIGEN VILL. OM NOSTALGI.





Det är den sista söndagen i juni. Tänk, att en av våra älskade sommarmånader strax tackar för sig. Vad gjorde jag av juni 2008? Kunde jag koppla av och njuta såsom jag ville? Om jag ska vara ärlig, så hade jag lite svårt med att luta mig tillbaka och "stänga av hjärnan", för jag är en sådan där "kontrollfreak" som måste ha full överblick vad som händer i mitt liv. Ingenting får gå snett, då mår jag inte bra. Dessutom vill jag påstå att jag är en pedant.  Under juni har jag storstädat hela min lägenhet från topp till tå i tre omgångar. Nu ser här galet rent ut! Jag har skiftat dukar, vaser och ljusstakar, så att det passar med färgerna och efter årstiden. Att vara "kontrollfreak" och pedant samtidigt är ingen bra kombination om jag tänker efter: Jag missar så mycket av själva livet och här och nu. Kanske någon av er säger: "Men ändra på det då". Så enkelt är det tyvärr inte även om jag har insikt i det hela. En annan sak som irriterar mig enormt är att min livsstil blir allt svårare ju äldre jag blir. Jag menar att jag håller på i veckorna med min vardag. När helgen kommer, ja då är jag så trött, så att jag bara slocknar och inte orkar med det jag skulle vilja göra. Är det så här det är att bli äldre? Då vill jag inte vara med.

Numera är min roll som arbetsledare mycket mera krävande än vad den var när LSS-lagen trädde i kraft år 1994. Idag är det som en halvtidstjänst om man ska sköta sin assistans på ett korrekt sätt. Jag har bara hjälp med lönebiten och fackliga förhandlingar. Resten ligger på mig och jag vill ha det så. Jag vill inte att någon ska styra hur jag ska ha det i mitt liv. Vem som ska jobba si och så och göra anställningsintervjuer åt mig. Det vill jag ha hand om själv. Visst tar det här min tid i anspråk, en tid som jag skulle kunna använda  till roligare saker. Men nu ser mitt liv ut som det gör, det går aldrig att ändra på.

Jag är inte särskilt bitter på mitt liv, för om jag tänker efter, har jag verkligen upplevt mer än de flesta. Jag har rest väldigt mycket över hela världen, segelflugit över Värmland, paddlat kanot och till och med åkt motorcykel, fast en anpassad sådan med fyra hjul. Jag har fått känna på den känslan i alla fall. Jag har också träffat många politiker, så nog har jag gjort en hel del som berikat mitt liv och som jag är glad för! Det har gett mig så mycket!

Trots det här står mitt skrivande i centrum och så kommer det nog alltid att förbli. Det är det jag vill och tror att jag behärskar ganska bra även om jag kanske aldrig blir någon "riktig" författare eller journalist. Men vad gör väl det. För mig är det viktigaste att kunna förmedla med  ord och förmedla en känsla till den som vill läsa mig. Det är också viktigt att inte tro att nu kan jag allt, nu behöver jag inte lära mig mera. När man håller på att skriva som jag nu gör, så måste man också ändra sitt språk efterhand, så att det ligger i tiden och blir up-to date.

Under kommande vecka startar jag min privatkurs i dialogskrivning med inriktning på filmmanus. Jag kommer att få 14 lektioner á tre timmar utspridda över resten av sommaren och in i september. Dessemellan lektionerna kommer jag att se filmer eller TV-serier av kända regissörer och att jag har övningsuppgifter. Jag ser verkligen fram emot det här!

Precis den här veckan som kommer ska det bli sommar på nytt sägs det. Vi får se hur det blir med den saken. Det är lite synd men så är det ofta. Nåväl, jag kan ju ta mina pauser utomhus, allting går att fixa om man bara vill! Om det går bra med kursen, kan jag ju ta ledigt lite då och då, för att få nya krafter och ny inspiration. Det är ju sommar....!

På tal om sommar följer här ett minne från 60-talet, då jag var tonåring och livet lekte:

När jag var i tonåren lånade jag en solstol och så hade mormor en transistorradio, sådana som bara finns på bilder numera.  Någon fällde upp solstolen och såg att den var riktigt uppfälld, så ingen olycka kunde hända. Sedan sattes stolen mitt på gräsmattan och bredvid solstolen placerades ett litet bord som jag kunde ha den kära radion på och kanhända också ett nummer av flickjournalen eller husmodern. Jag lyssnade alltid på Sommarpratarna på vardagarna samt söndagarna. Redan då var jag intresserad av författarskap. På lördagarna klockan 15.00 dånade tio-i-topp med Pekka Langer ut över nejden. Jag höjde volymen när Beatles tog första platsen. Där satt jag i en minimal bikini och bara solade och drömde mig bort en stund. Det var tur att morfar hade en tät häck runt om. Ljudisolerad var trädgården inte, men ingen sade något. Idag tycker jag synd om grannarna, men just då gällde bara Beatles. När jag kom upp i de övre tonåren solade jag och bakom solglasögonen drömde jag om min första kärlek. Åh, ljuva ungdom var blev du av?

Ha en skön vecka därute!


Av Ewacarin Holmqvist