Ewacarins Blogg

 

 

Den 27e november betyder något speciellt för mig, även om mina föräldrar är borta. Det var deras bröllopsdag, så det var alltid något speciellt med den här dagen i det Holmqvistiska hemmet. Mamma och pappa hann uppleva sin 33e bröllopsdag. Jag minns det så väl för 1982 låg mamma inlagd  troligen för en cellgiftsbehandling eller för inställning av medicin. Diagnosen ställdes i augusti 1981, så hon var i slutet av sin sjukdomsperiod. I alla fall hade pappa köpt 33 långa rosor och gick upp till mamma på sjukhuset. Tala om att hon blev tårögd och sjukhuspersonalen avundsjuka.

 

Jag minns att varje 27e november hade mamma gjort något extra till middag. Hon kunde verkligen trolla med det mesta. När vi barn kom hem från skolan den här dagen stod bordet i köket redan dukat och det luktade enormt gott från ugnen. Vi fick alltid dessert på deras bröllopsdag om den så inföll mitt i veckan. Mamma kunde konsten att ta tillfället i akt för att fira men med små medel. Tror att jag fått det där nedärvt i mina gener och visst är det trevligt att förylla vardagen en smula.

 

Ett år kom vår granne in när mamma hade dukat bordet. Grannen utbrast med förvånad röst:"Vit duk, brutna servetter,  rosor i kristallvas och levande ljus därtill på en måndag! Har någon av er vunnit på peninglotteriet eller äter ni alltid så här"? Mamma svarade med glädje i rösten: " Nej verkligen inte, men jag har vunnit en av de bästa männen och idag är det vår bröllopsdag". Flera år efter fick vi höra av andra grannar att Holmqvists äter på vit duk etc. Vi bara skrattade åt det hela.

 

/Ec