Bild: Google
I kväll startar Svt:s juldrama i tre delar med titeln "systrar 1968". Eftersom jag är ett dramafreak av stora mått, så ser jag fram emot att sätta mig i lugn och ro framför teven kanske med en mugg glögg och förhoppningsvis njuta av årets juldrama. Det är sällan som svt sänder något dåligt drama under julhelgen. Det speglar också en tid, då jag var ung och hade drömmar och förhoppningar Dessutom är jag född i Ystad och bodde där i åtta år., så jag minns hur folk tänkte och funderade i ett litet samhälle, där alla kände allla..
Handlingen:
"Svensk dramaserie från 2018. När drömjobbet på den stora morgontidningen går i stöpet för den nyutexaminerade journalisten Karin packar hon väskan för ett sommarvick på en lokaltidning i Ystad. På resan tar hon inte bara med sig sina tankar på ett jämställt samhälle utan även sin konstnärsvän Lottie från kollektivet i Stockholm. Under den heta sommaren krockar den nya tiden med den gamla i det lilla samhället. Lögner kommer upp till ytan och både kärlek och vänskap uppstår. Det blir en sommar att minnas för alltid". (svt:s hemsida)
Delar av recensionen i Moviezine:
"SVT:s julhelgsdrama ”Systrar 1968” hämtar ingredienser både från retrosuccén ”Vår tid är nu” och den historiska kvinnokampssagan ”Fröken Frimans krig” med sin berättelse om tre unga kvinnors vänskap under det revoltromantiska året i titeln.
Framförallt är ”Systrar 1968” en berättelse om kvinnlig frigörelse. Kvinnor som bryter sig loss från positioner som de har tilldelats och istället försöker att skapa sina egna roller att spela i världen. Vi har Karin, dotter till en städerska och nyutexaminerad journalist, som själv säger att hon genom sin utbildning har lämnat ”proletariatet”. Hennes kompis Lottie, som en dag reser iväg från pojkvän och barn för att satsa på sin konstnärsdröm. Och Ingela, som vägrar att ta emot priskronan efter att hon har vunnit skönhetstävlingen Fröken Ystad.
Ett stort problem med ”Systrar 1968” är att dessa emancipationshandlingar ter sig så enkla. Man frågar sig: om det är så här lätt att slå sig fri, varför gör inte alla det? Det känns helt enkelt inte trovärdigt. Varje kvinna som aktivt har satt sig upp mot patriarkatet vet att det funnits ett pris att betala för det. Några sådana, allvarliga, konsekvenser följer inte på kvinnornas lösgörande aktioner i ”Systrar 1968”. Jag förstår tanken: budskapet ska vara peppande, känslan feelgood. Men ibland slår entusiasmen över i naivitet, på bekostnad av autencitet.
Till skillnad från ”Vår tid är nu” och ”Fröken Frimans krig” har skaparna av ”Systrar 1968” – Martina Bigert och Maria Thulin står för originalidé och har skrivit manus, som sedan bearbetats av regissören Kristina Humle – bemödat sig med att låta tonen i dialogen spegla epoken berättelsen utspelar sig i, vilket jag är tacksam för. Såväl Karin och Lottie (fint spelade av Mikaela Knapp och Maja Rung) talar med en tidstypisk arbetarstockholmska. Värre är det med Ingela, som har vuxit upp i södra Skåne, men likväl pratar (gammalmodig) rikssvenska? Hon är inte den enda. Bristen på dialektala repliker får mig att undra: Bor det inga skåningar i Ystad?
”Systrar 1968” berättar om något viktigt, och i helt rätt tid. 50 år har gått sedan året som dramat utspelar sig under och vi befinner oss idag mitt i en ny våg av feminism. Tyvärr skildras seriens stora ämnen för ytligt. Dels får vi aldrig riktigt se hur omvälvande de nya attityderna, rörelserna och uttrycken verkade på samhället. Dels får vi aldrig komma huvudpersonerna riktigt nära, vilket får värre konsekvenser för ett drama än de första exemplen.
Jag hoppas att ni, trots alla mina invändningar, tror mig när jag säger att ”Systrar 1968” för all del är värd er tid i jul. Serien är en fin och varm liten berättelse om vänskapen mellan tre kvinnor på jakt efter sin egen identitet, som är snyggt producerad och innehåller gott om underhållande stunder".(Källa:Delar av Jenny Ahonens recension i Moviezine den 23/12)
I alla fall tänker jag se det här dramat men varje drama är inte likt den andra, så. Vem vet hur gammal Jenny Ahonen är. Kanske är det så här att man måste varit med om år 1968 för att förstå samhället vid den tiden. Vi var inte så frispråkliga under den tiden, även om en förändring började.
(klockan 22.05)
Alldeles nyss har jag sett del 1 av årets svt satsning. Jag är oerhört besviken! För det första var det så låångsamt tempo, så jag höll på att somna mellan varven. För det andra talade alla utan dialekt, även i Ystad. Det gör att dramat inte blir verklighetstroget och bara rörigt i replikerna. För det tredje spelar Karin Ström över emellanåt, så jag vet inte var jag har henne. När hon intervjuar lägger hon sina egna värderingar i munnen på den personen som hon intervjuar Mikaela Knapp borde ha gjort bättre reseach! Folk i småstäder resonerade som Fröken Ystad gjorde under den här tiden, tro mig, jag vet!
Kära svt, ni kan så mycket bättre än så här. Bättre vore om ni sänt en repris på något juldrama tidigare, men smaken är som baken - delad -
/Ec
