TANKAR I SOMMARNATTEN
Det är sommarkväll i slutet av juni.
Det skymmer så sakta.
Regnet slår mot rutan.
Vart tog värmen och sommaren vägen?
Den som kom så hastigt,
Utan att det hann bli någon vår i år.
Eller fanns den där någonstans trots allt.
Kanske var det bara jag som inte märkte den?
Jag som hade annat i mina tankar just då.
Kan inte låta bli att sända dig en tanke
I stundade sommarnatt.
Vad gör du i detta ögonblick?
Tittar du på fredagsbion på SVT?
Eller njuter du av en kvällsmacka med ett glas kallt öl?
Kopplar du rent ut sagt bara av efter ännu en arbetsvecka?
Går du in i något av dina barns rum, ser på honom
Och tänker utan att vara egoist att du har haft tur
Som fått behålla honom efter allt vad han har gått igenom.
Ja, du har haft tur om jag ser på alla andra som mist barn
För som du frågade mig en gång:
Hur tröstar vi medmänniskor någon som mist ett barn?
Jag såg din oro i dina ögon, när du ställde frågan.
Nu behöver jag inte fundera ut ett svar som jag var rädd för.
Jag sträcker ut min hand i sommarnatten
Och blåser iväg en slängpuss med vinden
Jag är så lycklig att en ängel såg till att ni
Får uppleva en normal vardag på nytt
En vardag med kunskapen om att
Livet kan förändras så fort utan att vi vill detAv Ewacarin Holmqvist
Så vackert...jag börjar nästan gråta! Du är en poet av stora mått... att kunna förmedla en känsla så!
Man blir också så fylld av tacksamhet... vet att det finns alltid de som har det så mycket värre!
Tack snälla du... för att du finns! Du är en livlina - inte bara för mig, gissar jag!
Ha det gott min vän...
Kram..