Ewacarins Blogg

Under den senaste tiden har jag, och jag vet inte varför, funderat ganska mycket över begreppet "vänskap". Kanske känner jag mig ensam eller så saknar jag mina två nära väninnor som numera inte finns i det här livet. Båda två fick lämna oss här på jorden alldeles för tidigt. De var jämngamla med mig.

Jag tycker att ibland finns det saker och ting som är så orättvist och jag har frågat mig många gånger vad det är för mening med allt som sker runt omkring oss. Små oskyldiga barn som knappast har börjat leva faller offer för någon som vill hämnas. Det är så grymt. För längesedan övergav jag min illusion om att livet var ljust och enkelt att leva. Idag har det blivit ännu svårare att förstå. Den nya tekniken som är positiv på många områden innebär också en fara som blivit mer uppenbar ju längre tiden har gått. Faran att information om oss kan råka hamna i fel händer. Det här är svårt för var och en av oss att kontrollera.

Själv märker jag att jag inte är lika öppen och känner tillit till mina medmänniskor som jag var tidigare. Jag är mera försiktig och tystare. Tänker på vem jag talar med och hur jag säger saker och ting, för att inte bli misstolkad. En misstolkning som kan komma att få fruktansvärda konsekvenser. Den tiden är förbi då jag kunde vara spontan och "slänga käft" eftersom alla visste att jag var sådan och alla förstod att det var bara skoj. Numera är jag alltid på min vakt före jag säger något. Det gör att jag många gånger struntar i att säga något och därmed blir jag ensam med mina tankar och känslor.  

Nu åter till begreppet "vänskap". Så här står det i encyklopedin om vänskap: "Vänskap"'' är en relation mellan vänner, som till exempel kan grunda sig i pålitlighet eller kärlek. Många menar att man i vänskap ska kunna lita på varandra och kunna dela hemligheter.   

Hur stor roll spelar vänskap för mig? Jag vill säga att den betyder oändligt mycket för mig det vill säga den äkta och nära vänskapen som bara uppstår mellan ett fåtal människor. De som finns där, när vi mest behöver dem, de som vi kan ringa under dygnets alla timmar, de som vi kan vara som vi är och ändå bli accepterade. De som vi kan dela glädje och sorg med.

Hur skulle jag ha klarat mig utan mina nära vänner? Ja ärligt talat, vet jag inte. När mitt liv inte är himmelstormande så vet jag att ni finns där och drar upp mig och säger: " Du kan inte ge upp nu", för innerst inne vill du inte göra det" "Gör ett bra jobb"! Tack mina nära vänner att ni finns!

Ha en fortsatt bra helg därute!

Av Ewacarin Holmqvist