Ewacarins Blogg

 

Min pärla nummer tre i raden av svenska filmpärlor är "jag är nyfiken gul".Ett drama från 1967. I regi av Vilgot Sjöman och Lena Nyman och Börje Ahlstedt har huvudrollerna.

 

Så här skriver discshop om filmen:

 

"Vilgot Sjömans "Jag är nyfiken gul" är en av de mest uppmärksammade och omdebatterade svenska filmerna någonsin, såväl i Sverige som internationellt. Filmen kantades av bråk, debatter, censuringripanden och rättegångar, och den har beskrivits som både obscen och revolutionär.

 

Jag är nyfiken blå" är en parallellfilm till "Jag är nyfiken gul" från 1968. I denna film får vi återigen följa när Lena konfronterar folk och sig själv om viktiga ämnen som sex, religion och politik. Lena är dels rollen Lena den nyfikna unga kvinnan - men också skådespelerskan Lena Nyman. Att skilja dem åt är omöjligt - och också onödigt."

 

 

Handlingen:

"Teatereleven Lena som bor tillsammans med sin far i en etta i Stockholm drivs av ett brinnande socialt patos och ett behov av att förstå världen, människor och relationer. Sitt lilla rum har hon fyllt som ett kartotek med lådor fulla av information, tidningsklipp och inspelade band. På väggarna hänger bilder från koncentrationsläger och ett porträtt av Franco. Hon går omkring på stan och intervjuar människor om allt möjligt som pengar, sex, religion och politik. Relationen till hennes far, som under en mycket kort period åkte ner till Spanien för att slåss mot Franco, är problematisk bland annat eftersom han dricker. Genom sin far träffar hon den snygge Börje som jobbar på herrekipering och som röstar på högerpartiet. De inleder en kärleksrelation men snart visar det sig att Börje redan har en annan kvinna och en liten dotter. Lena blir förbannad och ger sig ut på landet på cykelsemester. I en stuga ute i skogen försöker hon leva asketiskt, meditera och utföra yoga. Börje letar upp henne och kommer farande i sin nya bil. En sexakt urartar och de börjar bråka och slåss. På morgonen sticker Börje och Lena fantiserar om hur hon surrar fast alla sina tidigare 23 älskare vid ett träd, skjuter Börje med ett gevär och skär penisen av honom. På cykeln hem skildras ett tänkt samtal mellan Lena och Martin Luther King där hon ber om ursäkt för att hon inte klarar av att vara en icke-våldsförespråkare. Väl hemma löses historien upp mer och mer i och med att filmteamet och Vilgot Sjöman själv får en större roll i filmen som regissören som är svartsjuk på Börjes och Lenas förhållande.

Insprängt i denna ramberättelse förekommer flera demonstrationsscener och olika aktioner gentemot ambassader och liknande. Filmen innehåller också scener där man får se och höra hur det genomförs en lagförändring med innebörden att Sverige som första land i världen ska införa ett icke-våldsförsvar."(wikipedia)

 

År 1967 var jag sjutton år och när släkten nämnde den här filmen och menade att det var tur att inte pappas kusin, Nine Christine Jönsson  hade någon roll  blev jag lite nyfiken på vad det var som var så farligt. Idag skrattar man ju åt det som var "snusk" på 60-talet. Ska nog se om de filmerna i sommar.

/Ec