TANKAR OM PROFESSIONELLT, PERSONLIGT OCH PRIVAT
1) Insikter i vad som skapar värde dels för mottagaren (kunden, brukaren, mottagaren) och dels för den organisation man själv representerar (företaget, förvaltningen, föreningen).
2) Anpassning till den roll man har i tjänsten, den uppgift eller det uppdrag man har".(Källa Margareta Carlssons artikel professionellt, personligt och privat)
Själv har jag som min målsättning med mitt arbetsledarskap att sköta det så noggrant och konkret vad gälle min administation. Jag kollar flera gånger i månaden om min personal har skrivit rätt på timlistorna som jag sedan ska skicka vidare till löneutbetalning. Vid schemaläggning ser jag till så att min personal har de vilor de ska ha. Mycket av min tid går åt till min assistans och min arbetsledarroll: Anser att det här är mitt jobb. Ett jobb som jag vill sköta på ett bra sätt.
Personligt:"Att vara personlig betyder att man använder sig av sina egenskaper och färdigheter, att man är den person man är och inte förställer sig, och att man har ett eget förhållningssätt till saker och ting.
Att vara personlig är att vara öppen med sin personlighet i kontakter med andra, och koppla det till sådant som har med professionen att göra, som jag skrivit om ovan. Agera professionellt utifrån sin egen personlighet.
Om man ska kunna vara personlig så behöver man vara närvarande, både själsligt, mentalt och fysiskt.
Privat: "Privat blir man när man går in på saker som inte har med professionen att göra, när man blandar in saker som har med ens eget privatliv att göra men inte har någon betydelse i den professionella rollen
Det går en fin skiljelinje mellan att vara personlig och att vara privat som mycket handlar om vilka de två eller flera som är inblandade i kommunikationen är. Om man t.ex. har en dialog som går ut på att lära känna varandra bättre så kanske man berättar om familjeförhållanden eller intressen som i andra sammanhang skulle ses som privata men som i den här inramningen är att se som personligt
Hur professionell, personlig och privat får man vara?
Det är väldigt olika hur mycket vi skiljer på vårt privatliv och vårt professionella liv. Vissa håller närmast en mur mellan dessa två medan andra har en ganska flytande gräns.
Måhända är det så att det är upp till var och en av oss att ta ställning till hur vi själva vill vara och ha det"? ( Källa Margareta Carlssons artikel Professionellt, personligt och privat)
För min del tycker jag att jag bör hålla en viss distans mellan att vara personlig och att vara privat i min roll som arbetsledare. Numera tänker jag på att min personal utför ett arbete hos mig. De får lön för att utföra saker åt mig. De är inte mina vänner. Pltsligt slutar de sitt jobb och då har jag utelämnat för mycket av mitt eget liv eller det lilla privatliv jag kan ha i min situation, så vet jag aldrig vad de gör med det. Jag tror att det är bäst om man inte lär känna en person fullt ut utan håller sig på en lagom nivå. Det finns de som vill vara vän med mig efter en liten tid. Min uppgift är då att förklara på ett vänligt sätt att jag inte har min personal som vänner. Det där får jag skapa utanför min personalstyrka. En sak som inte är bra, enligt mig, är att anställa vänner som assistenter, för då förlorar man oftast vänskapen. Men har man arbetat en mängd år tillsammans blir man vänner till slut. Jag anser att det är helt okej om man har respekten och vet var gränsen går samt vem det är som styr arbetet. I annat fall får man hitta en annan lösning, till exempelvis bara umgås som vänner
/Ec
.